...med näsan i en bok...

Jag har varit en flitig lyssnare på ljudböcker i några år nu och känner att jag har några tips att dela med mig av till personer som har till uppgift att läsa in ljudböcker. För mig är en bra inläsare en sådan som jag som lyssnare inte ens märker av. Om du blir en del av berättelsen så pass mycket att jag inte tänker på din röst - då har du lyckats helt och hållet. Det är självklart väldigt svårt men för att närma dig att ge lyssnaren den magiska upplevelsen av en ljudbok så kommer här en lista över saker du ska undvika: Se till att inte vara muntorr! Det finns nästan ingenting som är mer irriterande än det där torrsmackandet som uppstår som följd. Till slut hör man ingenting annat än det. Ja, jag har slutat att lyssna på böcker på grund av detta! Andas tyst. Djupa inandningar innan en mening stör. Om du behöver öva så börja sjunga i kör så får du lära dig körandning - mycket användbart! Dramatisera inte så himla mycket - helst så lite som möjligt. Det är inte radioteater du h...

The Terror  är en 960 sidor lång tegelsten som jag har levt med i tre veckor. En bok som jag hade hört så himla mycket gott om innan jag gav mig i kast med den. Jag har frusit och våndats rejält när jag har läst den kan jag säga!  The Terror  bygger på en verklig händelse och är en historical fiction med skräcktvist. 19 maj år 1845 lämnade HMS Erebus och HMS Terror England med 129 man för att utforska Arktis och leta den ryktbara nordvästra passagen. Expeditionen leddes av Sir John Franklin som också var kapten över Erebus, kapten över Terror var Francis Crozier. Skeppen sågs för sista gången i slutet av juli samma år av besättningen på några valfångstbåtar som lagt till i Baffin Bay. Vad som hände var dolt i mörker under lång tid därefter. Flera sökexpeditioner sattes in och cirka tio år efter Erebus och Terror med besättning försvunnit så började man hitta tecken i form av gravar, vissa skrivna dokument samt inuiter som berättade om utsvultna vita män som vandrat öv...

Vi läste En droppe midnatt  i bokcirklen som jag är med i september (? tror jag det var). En av alla saker som är så roligt med att vara med i en bokcirkel är att jag får läsa böcker som jag aldrig skulle ha valt själv. Jag läser i stort sett aldrig biografier och självbiografier. Vet egentligen inte varför den genren inte intresserar mig eftersom jag är nyfiken på människor överlag, men lär mig hellre om andra via samtal (OBS! Vanligt skvaller avskyr jag!). Jag har ingen relation till Jason "Timbuktu" Diakité. Lyssnar inte på hans musik och är notoriskt ointresserad av kändisskvaller. Min enda uppfattning om honom är att han verkar vara en schysst kille, men sedan tar det nog stopp där. Baksidetext 31 år senare sitter jag i mammas lägenhet på Östra torn i Lund och minns klasskamraternas glåpord som gjorde det omöjligt för mig att undfly sanningen att min hudfärg var avgörande för hur världen skulle bemöta mig. Jag minns min irrande, envisa jakt efter en mindre splitt...

Trots att jag inte direkt blev överväldigad av Señor Peregrino så var jag ju nyfiken på hur historien skulle fortgå, vad som skulle hända. La Peregrina tar vid där Señor Peregrino slutade men räknas som en fristående bok. Señor Peregrino lyckades ju tillslut lämna det psykiatriska sjukhus där han legat inlagd hur många år som helst och levt i total avskildhet uppslukad av minnen av Rosa, kvinnan som han i sin ungdom mötte på pilgrimsleden Santiago de Compostela. Sjukhuset som drevs av hans ondskefulla hustru som inte bara stal honom från Rosa genom lögner och manipulation utan också spärrade in honom på sjukhuset. Jamilet vårdar fortfarande Señor Peregrino men nu i hans hem, avlönad av honom. Han gör henne dessutom till sin arvinge. Jamilet kan inte släppa historien om Rosa och känner ett oförklarligt, nästan magiskt, band till henne. Hon gräver sig djupare ner i historien och när hon upptäcker att de är födda med samma slags födelsemärke så satsar hon allt för att få veta vad ...

Jag minns så väl när jag läste DET  för första gången. Jag var tretton år gammal och det var sommar. Till midsommar åkte jag som vanligt med familjen  till pappas hemtrakter för att fira tillsammans med släkten. Den här sommaren följde min kompis Malin med också. Vi sov hemma hos min faster Karin med familj, nere i deras källare. På kvällarna (och till viss del på dagarna också) läste jag DET . Boken innehåller ganska långa stycken där det är lugnt men så kommer avsnitt med ren och skär skräck. Naturligtvis kom jag till de läskiga delarna strax innan det egentligen var dags att sova. För att överhuvudtaget våga somna så var jag tvungen att läsa mig igenom de otäcka avsnitten och en bit in på de lugna innan jag vågade somna. På en madrass bredvid låg Malin och sov så sött. Innan filmen kom på bio så bestämde jag mig för att det var dags att läsa om boken och den här gången ville jag uppleva den på originalspråket engelska. Eftersom den finns på ljudbokstjänsten som jag a...

Oj vad jag hade längtat efter den här boken! Bokserien om rättsarkeologen och benexperten Ruth Galloway är helt klart beroendeframkallande. Jag hoppas att Elly Griffiths har planer på att skriva många fler! Så fort Dolt i mörker kom på svenska (och som ljudbok) så skyndade jag mig att lyssna på den och bara myste. Handling (förlagets text) : I en gammal kalkstenstunnel i Norwich hittas ben från ett människoskelett. När rättsarkeolog Ruth Galloway undersöker benen visar de sig inte alls vara något medeltidsfynd, utan tycks nyligen ha kokats och grävts ner. Fallet hamnar på kriminalinspektör Harry Nelsons bord, och efter att en ung kvinna anmälts försvunnen börjar han undersöka mystiska rykten om ett underjordiskt samhälle för hemlösa. Kort därefter hittas en död kropp utanför polisstationen, samtidigt som en småbarnsmamma spårlöst försvinner från sitt hem. När frun till Nelsons kollega Clough också försvinner ställs utredningen på sin spets. Ruth och Nelson måste jobba til...

Allt sedan jag började läsa bokbloggar (och sedan själv startade denna) har jag läst blogginlägg av Helena Dahlgren - först på Bokhora och sedan på hennes egna blogg Dark Places , följer henne även på Instagram och vi är kompisar på Facebook men jag tror aldrig vi har träffats IRL. Bara gammal hederlig stalking alltså :) Jag har fått massor av boktips av henne och klickade snabbt hem hennes debutbok 100 hemskaste  när den kom. Sedan blev den, precis som många andra böcker, stående orimligt länge oläst i bokhyllan. Men nu har jag läst den. Helena Dahlgren är precis som jag en skräckentusiast och det finns en hel del andra beröringspunkter som väl beror på att vi är i ungefär i samma ålder (misstänker att jag är några år äldre...) och har växt upp med samma musik, TV-serier, filmer och böcker. Samt då en dragning till monster, ond bråd död, blod och andra hemskheter. Dahlgren skrev först sin hundra-bästa-lista på sin blogg och nu finns den alltså som bok. Det här dock inte b...

Likt många andra böcker så har den här gömt sig i min bokhylla i flera år. Det blir lätt så när man köper så många böcker att de har en tendens bli stående olästa alldeles för länge. Kanske har jag också varit lite rädd för att läsa den här boken eftersom den är skriven av en person som jag känner och på något sätt har jag varit orolig att jag inte skulle tycka om den. Men nu har jag läst den och nu ska ni få veta vad jag tyckte om den :) Handling ( förlagets text) : Det finns mycket att säga och lite tid, eftersom Anna Viktorialia om bara några dagar kommer att föras i ilfart till sjukhuset. Hon ska snart dö i svininfluensan, men det vet hon inte om än. Fortfarande drömmer hon om Amerika, landet där tumbleweeds susar fram över vidsträckta fält. Fortfarande beundrar hon sin perfekta amorbåge och de fasta silikonbrösten; varje skyltfönster och blick blir en spegel på väg mot det oundvikliga slutet. Fortfarande festar hon med destruktiva vännen Sofia och undviker telefonsamtal från ...