Handling (förlagets text):
Det finns mycket att säga och lite tid, eftersom Anna Viktorialia om bara några dagar kommer att föras i ilfart till sjukhuset. Hon ska snart dö i svininfluensan, men det vet hon inte om än. Fortfarande drömmer hon om Amerika, landet där tumbleweeds susar fram över vidsträckta fält. Fortfarande beundrar hon sin perfekta amorbåge och de fasta silikonbrösten; varje skyltfönster och blick blir en spegel på väg mot det oundvikliga slutet. Fortfarande festar hon med destruktiva vännen Sofia och undviker telefonsamtal från mamma Britta, som passerade gränsen till fördärvet för länge sedan. Signalerna ekar i den ärvda sekelsifteslägenheten. På andra sidan Atlanten, i en mellanstor stad, fantiserar Louella om Europa. Cowboyen kommer och går, ömsom med hot och ömsom med tystnad. Louella, en av tusentals andra Louellor, vet inte hur hon ska lyckas i en värld utan sagor och svalor, så hon fyller glaset med vodka och smeker förstrött den växande magen. Thrillerliv är en undergångsroman, en livsberättelse, en dödsdans med satiriska stråk. Den mullrande tiden fram till Anna Vikotrialias ofrånkomliga frånfället kantas av betraktelser av vardagen och människorna. Och av döden.
Min reflektion:
Under all ytlighet och festande hos Anna Viktorialia så döljer sig ett bottenlöst mörker, en hjärtskärande längtan efter en normal mamma och en försvunnen pojkvän. Den enda som egentligen finns där för henne är hennes mormor och henne släpper Anna Viktorialia inte riktigt in. Det är som att hon skulle gå under om hon tillät sig att känna för mycket. Lite som Louella håller på att gå under på andra sidan Atlanten... Det är inte bara vetskapen (alltså läsarens vetskap) om att Anna Viktorialia kommer att dö som bidrar till undergångsstämningen, det är hela hennes och Louella liv. Man förstår ju själv att det inte kommer att hålla att leva som de gör, det orkar man inte i längden (om man inte heter Keith Richards förstås).
Djupet och mörkret som finns hos Anna Viktorialia skymtar fram i hennes skrivbok. Det är som att hon pyser ur sin livsångest där för att sedan sminka sig, ta en drink och fortsätta festa.
Jessica Johansson har ett väldigt fint, poetiskt och speciellt språk som tilltalade mig mycket. Kan faktiskt inte påminna mig att jag läst en författare som skriver som henne och bara det är ju en bedrift, att verkligen helt hitta ett eget språk! Flera gånger stannar jag upp och läser om meningar, vilket hör till ovanligheten hos mig som gärna ångar mig igenom böcker i hundra knyck. Ta det här till exempel, hur sant är inte det...
Det finns en svensk sorg som trivs bäst i nytvättade lakan och vintermörker. Där kan man goona in sig och verkligen blomma ut totalt
En bra och tänkvärd debut helt enkelt. Läs den gärna!
Thrillerliv gavs ut av bokförlaget X publishing (som inte finns längre...) och kan köpas på Adlibris
Andra som bloggat om boken är Kulturloggen, och dagarna går och Booze'n'Books
Kommentarer