The Terror är en 960 sidor lång tegelsten som jag har levt med i tre veckor. En bok som jag hade hört så himla mycket gott om innan jag gav mig i kast med den. Jag har frusit och våndats rejält när jag har läst den kan jag säga! The Terror bygger på en verklig händelse och är en historical fiction med skräcktvist.
19 maj år 1845 lämnade HMS Erebus och HMS Terror England med 129 man för att utforska Arktis och leta den ryktbara nordvästra passagen. Expeditionen leddes av Sir John Franklin som också var kapten över Erebus, kapten över Terror var Francis Crozier. Skeppen sågs för sista gången i slutet av juli samma år av besättningen på några valfångstbåtar som lagt till i Baffin Bay. Vad som hände var dolt i mörker under lång tid därefter. Flera sökexpeditioner sattes in och cirka tio år efter Erebus och Terror med besättning försvunnit så började man hitta tecken i form av gravar, vissa skrivna dokument samt inuiter som berättade om utsvultna vita män som vandrat över isen och om kannibalism. Först 2014 så hittades Erebus och två år senare hittade man vraket av Terror på havets botten. Under sin upptäcktsresa hade skeppen frusit fast i isen, första vintern på en plats för att på våren lyckas segla vidare men sedan frusit fast igen 1846-48. I desperation har besättningen försökt sig på att vandra över isen mot fastlandet men utan att lyckas.
I Dan Simmons bok om Franklinexpeditionen är det Francis Crozier som är den främste berättarrösten men flera andra personer hörs också, bland annat Goodsir en av läkarna ombord. Från september 1946 sitter de fastfrusna i isen nordväst om King William Island. Inte nog med att de måste tampas med kylan, ett sinande matförråd, ett sinande förråd av kol och andra vedermödor så rör det sig något obeskrivligt på isen som attackerar och lemlästar och som inga kulor tycks bita på. Första gången de träffar på varelsen så hittar de även två personer, inuiter - en man och en kvinna. Mannen skadas av en kula som egentligen var menad för varelsen och dör sedan ombord på båten. Kvinnan kallar de för Silence. Hon saknar nämligen tunga och kan inte prata. Tungan tycks vara borttuggad men hon kan omöjligt ha gjort det själv eftersom det är gjort vid roten, och det kan hon inte ha kommit åt själv. Goodsir har väldigt svårt att förstå hur det har gått till. De följande åren så rör sig Silence som en skugga runt besättningen, ofta övernattar hon på Terror men lika ofta tycks hon röra sig på isen.
Det här är en helt fantastisk bok och jag skulle kunna prata om den i flera dagar. Det är svårt att välja vad jag ska skriva om den eftersom den har så många bottnar. Jag trodde innan jag läste den att den skulle innehålla mer skräck men det är mer en sidohistoria. Skräcken är det som de här männen utsattes för på riktigt; kylan, mörkret, isstormar, dåliga konserver, intriger, hot med mera, med mera. Värst blir det när de bestämmer sig för att de måste lämna båtarna, att ingen räddningsexpedition kommer att hitta dem (eftersom det visat sig att Franklin inte har lämnat färdbeskrivningar efter sig som han skulle - ingen som letar kommer alltså att ha någon aning om var de åkt). För att få med sig mat, kol, tält och annan utrustning samt i händelse av att de når öppet vatten så bygger de slädar som de kan dra mindre båtar på över isen. Det är fruktansvärt kallt och tungt. Temperaturen går ner mot - 50 - 55 grader när det är som värst. Ullkläderna som de har på sig blir blöta av svett och fryser sedan till is. Männen drabbas av skörbjugg eller botolism. Fötter ruttnar. Tår fryser. Ben amputeras. Ja, ni förstår...det är fruktansvärt eländigt!
Crozier tipsas av en av sina män att läsa två volymer som John Ross, en tidigare upptäcktsresande, har skrivit. De handlar om när han frös fast med sitt skepp vid samma breddgrader. Hur han överlevde tack vare vad han lärde sig av inuiter, men naturligtvis lyssnar inte Crozier på det utan kör sitt eget race vilket visar sig vara ödesdigert.
Det är som sagt en lång bok och man läser den inte snabbt, men när jag väl börjat läsa så ville jag inte göra någonting annat. Det är en helt fantastisk bok och jag sällar mig till allt beröm!
Boken ges ut av Little, Brown and Company och kan köpas på Adlibris och Bokus
Fiktiviteter har också bloggat om boken
19 maj år 1845 lämnade HMS Erebus och HMS Terror England med 129 man för att utforska Arktis och leta den ryktbara nordvästra passagen. Expeditionen leddes av Sir John Franklin som också var kapten över Erebus, kapten över Terror var Francis Crozier. Skeppen sågs för sista gången i slutet av juli samma år av besättningen på några valfångstbåtar som lagt till i Baffin Bay. Vad som hände var dolt i mörker under lång tid därefter. Flera sökexpeditioner sattes in och cirka tio år efter Erebus och Terror med besättning försvunnit så började man hitta tecken i form av gravar, vissa skrivna dokument samt inuiter som berättade om utsvultna vita män som vandrat över isen och om kannibalism. Först 2014 så hittades Erebus och två år senare hittade man vraket av Terror på havets botten. Under sin upptäcktsresa hade skeppen frusit fast i isen, första vintern på en plats för att på våren lyckas segla vidare men sedan frusit fast igen 1846-48. I desperation har besättningen försökt sig på att vandra över isen mot fastlandet men utan att lyckas.
I Dan Simmons bok om Franklinexpeditionen är det Francis Crozier som är den främste berättarrösten men flera andra personer hörs också, bland annat Goodsir en av läkarna ombord. Från september 1946 sitter de fastfrusna i isen nordväst om King William Island. Inte nog med att de måste tampas med kylan, ett sinande matförråd, ett sinande förråd av kol och andra vedermödor så rör det sig något obeskrivligt på isen som attackerar och lemlästar och som inga kulor tycks bita på. Första gången de träffar på varelsen så hittar de även två personer, inuiter - en man och en kvinna. Mannen skadas av en kula som egentligen var menad för varelsen och dör sedan ombord på båten. Kvinnan kallar de för Silence. Hon saknar nämligen tunga och kan inte prata. Tungan tycks vara borttuggad men hon kan omöjligt ha gjort det själv eftersom det är gjort vid roten, och det kan hon inte ha kommit åt själv. Goodsir har väldigt svårt att förstå hur det har gått till. De följande åren så rör sig Silence som en skugga runt besättningen, ofta övernattar hon på Terror men lika ofta tycks hon röra sig på isen.
Bild hämtad från VASS design |
Crozier tipsas av en av sina män att läsa två volymer som John Ross, en tidigare upptäcktsresande, har skrivit. De handlar om när han frös fast med sitt skepp vid samma breddgrader. Hur han överlevde tack vare vad han lärde sig av inuiter, men naturligtvis lyssnar inte Crozier på det utan kör sitt eget race vilket visar sig vara ödesdigert.
Det är som sagt en lång bok och man läser den inte snabbt, men när jag väl börjat läsa så ville jag inte göra någonting annat. Det är en helt fantastisk bok och jag sällar mig till allt beröm!
Boken ges ut av Little, Brown and Company och kan köpas på Adlibris och Bokus
Fiktiviteter har också bloggat om boken
Kommentarer