Boken innehåller ganska långa stycken där det är lugnt men så kommer avsnitt med ren och skär skräck. Naturligtvis kom jag till de läskiga delarna strax innan det egentligen var dags att sova. För att överhuvudtaget våga somna så var jag tvungen att läsa mig igenom de otäcka avsnitten och en bit in på de lugna innan jag vågade somna. På en madrass bredvid låg Malin och sov så sött.
Innan filmen kom på bio så bestämde jag mig för att det var dags att läsa om boken och den här gången ville jag uppleva den på originalspråket engelska. Eftersom den finns på ljudbokstjänsten som jag använder så lyssnade jag på den.
Jag blev inte lika rädd den här gången. Kanske för att jag blivit äldre, kanske för att jag kände till handlingen men störst inverkan är nog att jag lyssnade på den. Som jag har konstaterat tidigare så tycker jag inte att skräck gör sig så bra i ljudboksformat. Dessutom hade jag väldigt svårt för uppläsaren Steven Weber - ni vet skådisen från 90-tals komediserien Wings. Stephen King skriver ju ofta med STORA BOKSTÄVER om det är någon som skriker, blir upprörd etc. Weber lät mest fånig när han i falsett gapade VERSALERNA. Högst irriterande.
Men storyn håller såklart fortfarande (ni kan den säkert, om inte får ni googla!) och den är fortfarande spännande. King är en mästare på barndomsskildringar och DET är inget undantag. Jag tycker också att han på ett snyggt sätt växlar mellan nutid (när the Losers' club är vuxna) och dåtid (när de är barn).
När jag var klar med boken såg jag självklart filmen som jag hade ganska höga förväntningar på även om jag vet att filmer väldigt sällan är lika bra som boken. Bill Skarsgård gör en fantastisk tolkning av Pennywise och de har lyckats med castingen av barnskådisarna också. Det var nog ett bra grepp att i filmatiseringen göra en första film som utspelar sig när de är barn och sedan en andra film när de är vuxna (återstår att se om den blir lika bra). Tror det hade blivit för rörigt annars. Filmen levde upp till mina förväntningar och jag till och med skrek till en gång. Killen som satt raden bakom skrek dock betydligt fler gånger och någonstans i närheten satt även en man och utbrast "Meh" varje gång barnen använde fula ord eller sa något snuskigt - lite lustigt faktiskt.
Ja vad ska jag säga förutom LÄS BOKEN (om du inte redan gjort det) och SE FILMEN!
IT ges ut av Hodder Stoughton och kan köpas på Adlibris och Bokus
Kommentarer