Allt sedan jag började läsa bokbloggar (och sedan själv startade denna) har jag läst blogginlägg av Helena Dahlgren - först på Bokhora och sedan på hennes egna blogg Dark Places, följer henne även på Instagram och vi är kompisar på Facebook men jag tror aldrig vi har träffats IRL. Bara gammal hederlig stalking alltså :)
Jag har fått massor av boktips av henne och klickade snabbt hem hennes debutbok 100 hemskaste när den kom. Sedan blev den, precis som många andra böcker, stående orimligt länge oläst i bokhyllan. Men nu har jag läst den.
Helena Dahlgren är precis som jag en skräckentusiast och det finns en hel del andra beröringspunkter som väl beror på att vi är i ungefär i samma ålder (misstänker att jag är några år äldre...) och har växt upp med samma musik, TV-serier, filmer och böcker. Samt då en dragning till monster, ond bråd död, blod och andra hemskheter.
Dahlgren skrev först sin hundra-bästa-lista på sin blogg och nu finns den alltså som bok. Det här dock inte bara en topplista utan även en kärleksförklaring till skräckgenren. Bäst av allt tycker jag om förordet där hon skriver om hur skräckgenren löpt som en röd tråd genom hennes liv. Hur livet än förändras så följer böckerna och historierna med. Hur skräck inte bara är läskigt och rysligt men ibland även roligt, rörande, sorgligt, universellt och bildande.
Jag känner igen mig så himla mycket i Helenas text (förutom det där med minnet då. Hon kommer ihåg ALLT, mitt minne är kasst) både i kärleken för genren och i många av hennes referenspunkter.
Jag minns hur jag i gymnasiet hade en hätsk diskussion med min svenskalärare. En sträng äldre (?) dam som tyckte att jag var så duktig men för sitt liv inte kunde förstå varför jag envisades med att läsa skräp som Stephen King och Dean Koontz. Särskilt King var ju mitt allt på den tiden. Jag tillbringade förmodligen lika mycket tid i Derry och Castle Rock som i Boden.
100 hemskaste innehåller alltså en topplista med personliga reflektioner. Jag tycker att boken är lika mycket för den som redan är en skräckfantast, för den som är nyfiken på genren och för den som vill förstå varför människor älskar skräck (den frågan får man ju titt som tätt...).
Jag har gjort en hel del hundöron i boken och har fått en hel del tips. Här är några exempel på vad jag har skrivit upp på min att-läsa-lista:
nr 95 Audrey´s Door av Sarah Langan
nr 68 Rebecca av Daphne du Maurier
nr 61 The Death Pit av Tony Strong
nr 38 The Killing Circle av Andrew Piper
nr 9 Ghost Story av Peter Straub
Boken ges ut av Modernista och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, Läsa och Lyssna och Boktokig
Nick Cave har ett särskilt rum i både mitt och Helena Dahlgrens hjärta och jag tror nog att man kan säga att Song of Joy från Murder Ballads är något av bokens theme song. Så varsågoda, här har ni den!
Jag har fått massor av boktips av henne och klickade snabbt hem hennes debutbok 100 hemskaste när den kom. Sedan blev den, precis som många andra böcker, stående orimligt länge oläst i bokhyllan. Men nu har jag läst den.
Helena Dahlgren är precis som jag en skräckentusiast och det finns en hel del andra beröringspunkter som väl beror på att vi är i ungefär i samma ålder (misstänker att jag är några år äldre...) och har växt upp med samma musik, TV-serier, filmer och böcker. Samt då en dragning till monster, ond bråd död, blod och andra hemskheter.
Dahlgren skrev först sin hundra-bästa-lista på sin blogg och nu finns den alltså som bok. Det här dock inte bara en topplista utan även en kärleksförklaring till skräckgenren. Bäst av allt tycker jag om förordet där hon skriver om hur skräckgenren löpt som en röd tråd genom hennes liv. Hur livet än förändras så följer böckerna och historierna med. Hur skräck inte bara är läskigt och rysligt men ibland även roligt, rörande, sorgligt, universellt och bildande.
Jag känner igen mig så himla mycket i Helenas text (förutom det där med minnet då. Hon kommer ihåg ALLT, mitt minne är kasst) både i kärleken för genren och i många av hennes referenspunkter.
Jag minns hur jag i gymnasiet hade en hätsk diskussion med min svenskalärare. En sträng äldre (?) dam som tyckte att jag var så duktig men för sitt liv inte kunde förstå varför jag envisades med att läsa skräp som Stephen King och Dean Koontz. Särskilt King var ju mitt allt på den tiden. Jag tillbringade förmodligen lika mycket tid i Derry och Castle Rock som i Boden.
100 hemskaste innehåller alltså en topplista med personliga reflektioner. Jag tycker att boken är lika mycket för den som redan är en skräckfantast, för den som är nyfiken på genren och för den som vill förstå varför människor älskar skräck (den frågan får man ju titt som tätt...).
Jag har gjort en hel del hundöron i boken och har fått en hel del tips. Här är några exempel på vad jag har skrivit upp på min att-läsa-lista:
nr 95 Audrey´s Door av Sarah Langan
nr 68 Rebecca av Daphne du Maurier
nr 61 The Death Pit av Tony Strong
nr 38 The Killing Circle av Andrew Piper
nr 9 Ghost Story av Peter Straub
Boken ges ut av Modernista och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, Läsa och Lyssna och Boktokig
Nick Cave har ett särskilt rum i både mitt och Helena Dahlgrens hjärta och jag tror nog att man kan säga att Song of Joy från Murder Ballads är något av bokens theme song. Så varsågoda, här har ni den!
Kommentarer