Fortsätt till huvudinnehåll

Kvinnan i svart i ny form

Susan Hills bok The Woman in Black eller Kvinnan i svart måste vara den bok som jag upplevt i flest former. Det började med att jag läste den på orginalspråk (om handlingen och vad jag tyckte kan ni läsa här), sedan såg jag filmen med Daniel Radcliffe i huvudrollen. En helt sjuk upplevelse, sällan en film skrämt mig så mycket. Tidigare i år så gav Profilteatern i Umeå sin tolkning av boken, historien utspelar sig då i Västerbotten. Enormt bra och med en hel del skräckeffekter och skrik i salongen.


Nu ger Sveriges Radio boken som radioföljetong i uppläsning av Björn Granath. Så snart jag lyssnat färdigt på Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande så ska jag ta mig an Kvinnan i svart.  Då kommer jag alltså ha läst boken, sett filmen, sett teaterpjäsen och lyssnat på "ljudboken". Efter det måste jag nog läsa orginalet igen:)

Kommentarer

Hannele sa…
jag gillade boken och filmen
Frida sa…
Oj, det var inte dåligt! Och jag som inte ens läst boken än. Tänkte ta upp den häromdagen, men tror jag vill invänta det riktiga höstmörkret först.

Vad har du tyckt om dom olika versionerna? Vilka är bäst/sämst eller kanske man ska fråga, vilken är läskigast?
Elina sa…
Jag har läst den svenska översättningen och gillade mycket! (: Hade gärna sett den som teater och måste se filmen någon gång...
Jag har läst den på svenska och sett filmen med Radcliffe, men nu blir jag jättesugen på att lyssna på den också! :)
Linnea sa…
Wow! Vilken version har varit bäst då? ;)
Åhå! Tack för tipset! Ska börja lyssna på radioföljetången omedelbums!
Jag håller som bäst på att lyssna på radioföljetongen, när jag är färdig med den så lovar jag ett inlägg om vad jag tyckt om de olika versionerna av historien:)

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarn...

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kom...

Vad är egentligen en spänningsroman?

Hur definierar ni en spänningsroman? Är det en slasktitel på en svårbestämbar genre eller..? Det är många böcker som har den benämningen på omslaget och jag har väl inte direkt reflekterat över det tidigare. Spontant har jag tänkt att en spänningsroman är en lite mer fartfylld deckare/kriminalroman. Alltså, det ska vara action och någon slags kriminell twist, gärna en mordgåta. Jag börjar inse att jag har fel... Frågan väcktes hos mig när jag valde att läsa Uppkomlingen  av Tomas Blom. Jag valde den just för att det stod "Historisk spänningsroman" på omslaget och jag kände mig sugen på en thriller i historisk miljö. Ack så jag misstog mig... Nu är det ju så att jag inte recenserat boken ännu, har inte ens läst ut den än, men jag kan säga så mycket som att den inte alls är vad jag trodde att den skulle vara. Visst den är spännande ibland, men inte "thrillerspännande" om ni fattar hur jag menar... Har googlat ordet "Spänningsroman" för att hitta någon ...