header

header

lördag 17 september 2016

Den som finner - Stephen King

Den som finner är andra och fristående delen i Kings trilogi om den fd kriminalaren Bill Hodges. Det dröjer faktiskt rätt långt in i boken innan Hodges dyker upp och berättelsen tar sin början innan händelserna i den första boken (Mr Mercedes).
Handling (förlagets beskrivning):
Morris Bellamy är författaren John Rothsteins allra största fan. Han är fullkomligt besatt av den geniförklarade Rothstein och han romaner om Jimmy Gold. Men Morris är besviken på sin idol. Rothstein har slutat skriva, och sålt sig till reklambranschen. Som straff måste han dö.
Efter att ha skjutit ihjäl Rothstein i författarens eget hem får Morris inte bara med sig pengarna i kassaskåpet, utan också en trave anteckningsböcker som bland annat visar sig innehålla det handskrivna manuset till ytterligare en Gold-roman. Morris hinner precis gömma undan anteckningsböckerna när omständigheterna gör att han hamnar i fängelse för ett annat brott.
Åratal senare finner en liten pojke vid namn Pete Saubers den undangömda skatten. En skatt som visar sig vara livsfarlig att ha i sin ägo. den pensionerade kriminalaren Bill Hodges får nys om ätes trängda situation, och tillsammans med sina medhjälpare Holly och Jerome dras han in i fallet och i Morris Bellamys vansinne.
Jag tyckte mycket om den här boken som både är en kärleksförklaring till litteraturen (även om Morris Bellamy kanske blir lite vääääl besatt av John Rothstein och böckerna om Jimmy Gold) och en skickligt uppbyggd deckarhistoria. Pete Saubers hittar ju verkligen en skatt som både innehåller pengar, som hans familj så väl behöver , och en litterär skatt som Pete slukar och värnar om.

Att ett barn får en betydelsefull roll i berättelsen hör till vanligheten i Kings böcker och han gör det så bra. Jag tänker att han är något så ovanligt som en vuxen som fortfarande minns och kan identifiera sig med barns känslor av lojalitet, rädsla, ensamhet och mod. Barn och vuxna har samma värde i Kings värd, något som inte är helt vanligt och det är en (av så många) anledningar till att King är en av mina absoluta favoritförfattare.

Och även om Den som finner är fristående från Mr Mercedes så väver han sakta och fint ihop de två berättelserna.

Läs den!

Boken ges ut av Albert Bonniers förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är boksessed och Bims blogg




söndag 11 september 2016

Vattnet drar - Madeleine Bäck

Vattnet drar är en svensk skräckbok av debuterande författaren Madeleine Bäck som hypades rätt mycket i diverse bokbloggar och sociala medier i våras. Eftersom jag älskar skräck så blev jag nyfiken och lyssnade på den som ljudbok i början av juni.

Handling (förlagets text):
Så blir handen iskall. Ytan slutar  bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna.

Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Vattnet drar är första delen i en trilogi om en bygd som slits isär och som plågas av ett urgammalt förbund mellan människa och natur.

När jag sitter här vid datorn tre månader efter att jag läst boken så förbannar jag mig själv återigen - jag måste börja skriva ner tankarna om min läsupplevelse direkt efter en läsning, eller i alla fall inte vänta så här länge! Jag får nämligen fundera en hel del innan jag kommer ihåg så mycket av handlingen, å andra sidan kanske det säger en del om boken. Den har inte gjort någon bestående intryck på mig. Men lite minns jag så jag ska försöka sammanfatta det.

För det första; även om det förekommer blod och en hel del rysligheten så upplever jag boken mer som fantasy. Jag blir aldrig särskilt rädd. Tror jag har skrivit om det i en annan recension rätt nyligt när det var en bok i skräckgenren som inte gjorde mig rädd att det har med karaktärernas trovärdighet att göra. Jag blir riktigt, riktigt rädd när jag kan identifiera mig med karaktärerna och deras omgivning, när jag får känslan "det där kan hända mig också" och börjar se mig över axeln. Det vill jag ha när jag läser en skräckis.

I Vattnet drar så får jag inte den känslan för personerna med undantag för häxan i skogen (he, he, nu kan ni ju fundera på varför jag identifierar mig med henne). När jag är med henne så väcker boken lite efter känslan jag försöker beskriva.

Boken går samtidigt för långsamt som för fort. Författaren lyckas inte snabbt nog få mig att förstå personerna som befolkar berättelsen och jag undrar ofta hur sjutton hon ska hinna med att avsluta och knyta ihop det hon påbörjar (tills jag inser att det är bok 1 av 3...). Samtidigt så går vissa skeden väldigt fort och överrumplar mig.

Med det sagt så är det här inte en dålig bok och den är stark för att vara en debutbok, tyvärr föll den inte mig i smaken och jag kommer nog inte att läsa uppföljarna. Jag är inte tillräckligt nyfiken helt enkelt.

Boken ges ut av Natur och Kultur och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är Eli läser och skriver, Läsa och Lyssna och Sagan om Sagorna

torsdag 8 september 2016

Inte en bok för mig...

Kommer ni ihåg boken (och filmen) Mitt liv som hund som kom ut 1983? Jag minns att jag älskade den. Läste boken en gång och såg filmen flera gånger.

För inte så länge sedan så damp det helt plötsligt, som en glad liten överraskning, ner ett bokpaket i brevinkastet. När jag öppnade så såg jag att det var en nyutgiven bok av Reidar Jönsson, alltså författaren till Mitt liv som hund. Boken heter En god man och när jag läste på baksidan så lät den lite smårolig. Nåja, jag började läsa den härom kvällen och är inte imponerad.

Make till krångligt språk och TRÅKIG humor får man leta. Det tog mig rätt lång stund innan jag insåg att huvudpersonen inte är typ 80 år utan i 40-års åldern, bara en sådan sak! När jag kom till sidan 90 så var måttet rågat, jag ska tala om varför. Huvudpersonen möter en rik homosexuell man som är nidbilden av just homosexuella män. Han utnyttjar yngre män, lurar dem, är äckligt gubbsjuk och en gång per år så bjuder han in andra rika homosexuella män och så leker de en vidrig lek (med övergreppstema, den är alltså inte busig och rolig) som heter Stjärtjakt. I say no more.

Jag vet ingenting om Reidar Jönsson men han misslyckades då totalt att få mig att skratta. Kanske tänkte han att genom att överdriva karaktärerna till karikatyrer så skulle det bli roligt och löjligt, jag vet inte? Och jag bryr mig inte heller. Lägger den här boken åt sidan nu, tänker inte slösa mer tid på den!

måndag 5 september 2016

Den andra kvinnan - Terese Bohman

Den andra kvinnan läste vi tillsammans i bokcirkeln och pratade om vid träffen i början av juni - som ni märker ligger jag lite efter i "recenserandet"... Jag ska försöka komma i kapp för det är så svårt att sammanfatta vad man tyckte så långt efteråt, men jag gör ett försök.

Handling (förlagets beskrivning):

Hon arbetar på Norrköpings sjukhus och står längst ner i hierarkin, efter läkarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna. Hon återfinns i bespisningen. Men hon drömmer om att en dag bli författare, att flytta någon annanstans och leva ett helt annat liv.

En dag när det regnar råkar hon i samspråk med läkaren Carl Malmberg och han erbjuder henne skjuts hem. Det blir startpunkten för en passionerad kärleks­historia mellan en gift man och en älskarinna som drömmer sig bort.

Det jag minns bäst av samtalet vi hade om boken var att de andra tyckte så mycket bättre om boken än vad jag gjorde. Lite så att det gav mig känslan "vad har jag missat" eller "är jag inte lika smart som de andra". För jag förstår nämligen att det är en väldigt välskriven bok med vackert språk, en bok som man på något sätt borde tycka om. Men jag tyckte den var på gränsen till tråkig och hade dessutom väldigt svårt för huvudkaraktären, svårt att förstå henne. Just det sistnämnda har jag märkt löper som en röd tråd genom böcker som inte har fallit mig i smaken. Det behöver inte vara så att jag ska tycka om huvudkaraktären (karaktärerna) för att tycka om boken men jag måste förstå dem. De måste väcka något inom mig, få ingång mig på något sätt och det saknas mig i Den andra kvinnan. Jag kan inte relatera till hennes känslor och framförallt inte till hennes upptagenhet av vedervärdige mannen Carl Malmberg.

Min bokcirkelkompis och fellow bokbloggare Bokblomma har skrivit en fantastiskt bra recension (klicka på länken och läs den!). Hon skriver bland annat så här:


Klass och vad klass och bakgrund gör med människor ligger också som ett lager genom hela berättelsen. Bohman redogör insiktsfullt och på pricken för klassresenärens svårigheter. Det är inte alla som förstår att klass inte har så mycket med pengar att göra, som en känsla av att på något sätt vara underlägsen och inte få höra till; en känsla av att inte kunna ta för sig eller ha rätt att försöka leva ut sina drömmar. Klass har inte så mycket med lön och utbildning att göra som många tror. Jag vet inte om människor från privilegierade bakgrunder förstår detta ens efter att ha läst en sådan här bok, men för mig är det här en läsning som går rakt in i hjärtat. Jag nickar hela tiden och känner att Bohman som ingen annan författare har lyckats skildra precis den där känslan av underlägsenhet och maktlöshet som finns hos den som befinner sig långt ner på hierarkin. Hon blottar alla mekanismer som ligger där och lurar. Hon skildrar de privilegierades attribut, inte bara Svenskt tenn-inredningen, utan kanske framför allt den självklarhet med vilken de privilegierade kan unna sig smått och stort i livet och den självklarhet det är för dem att storsint prata om mångfald och feminism från deras egna blinda ovanifrånperspektiv.

Efter att ha läst det och efter samtalet i bokcirkeln så gör jag följande reflektion:

Jag kommer från en privilegierad bakgrund. Inte på så sätt att jag är uppvuxen i en familj med obegränsade ekonomiska medel, men som barn upplevde jag aldrig att vi/jag var begränsad på något sätt. Det har alltid varit en självklarhet att studera på universitet och att ha en palett att välja mellan som vuxen, att få göra det som jag vill göra. Att jag kan bli något. Vi var på semestrar, utomlands och i Sverige, och jag fick åka som utbytesstudent till USA ett år. Det är kanske som Bokblomma skriver att jag utifrån den bakgrunden inte förstår klassresenärens svårigheter fullt ut. Intellektuellt kan jag förstå det men förmodligen inte emotionellt. Jag kan inte identifiera mig med det. Jag inbillar mig (baserat på tidigare läsupplevelser) att jag hade kunnat göra det om berättarjagets bakgrund på ett tydligare sätt hade varit en av utsatthet. Alltså om hon exempelvis vuxit upp i en väldigt socialt utsatt familj.

ELLER så är det språket som gör att jag inte emotionellt kan ta till mig budskapet. Kanske har det att göra med var i livet jag befann mig när jag lyssnade på boken, eller precis på grund av det, att jag lyssnade och inte läste.

Trots att jag verkligen har förakt att analysera varför min upplevelse av boken var så annorlunda de andras så har jag inte ett svar på det. Den föll mig bara inte i smaken, inte då i alla fall.

Boken ges ut av Norstedts och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Läsresan, Feministbiblioteket och Att leva loppan

lördag 3 september 2016

Svarta havet - Kéthévane Davrichewy

Den här boken fick jag på Bokmässan i Göteborg 2012 och den har stått oläst i min hylla sedan dess men nu äntligen har jag läst den! Jag hade inte några förväntningar på boken och får väl ärligt säga att   baksidestexten aldrig fångat mitt intresse. Visade sig att det är en liten pärla som stått bortglömd i bokhyllan!

Svarta havet börjar med att Tamouna vaknar i sin lilla lägenhet i Paris. Det är hennes 90-årsdag och det ska hållas kalas. Hela släkten är inbjuden och barnen och barnbarnen stökar och förbereder inför festen. Tamouna själv oroar sig mest över om hennes ungdomskärlek Tamas ska komma som han lovat eller inte. Födelsedagen och pratet om alla släktingar väcker minnen till liv och berättelsen för sig bakåt i tiden.

Tamouna föddes i Georgien. På somrarna åkte hon med familjen till morföräldrarnas sommarhus vid Svarta Havet där hon 15 år gammal möter Tamas för första gången och blir häftigt förälskad. Men så invaderas landet av Röda Armén och Tamouna och hennes familj tvingas fly till Frankrike och Paris där de skapar sig ett nytt liv samtidigt om drömmen om hemlandet hela tiden finns där.

Davrichewys vackra, poetiska språk bidrar till en väldigt speciell stämning i boken. När jag nu tänker tillbaka på boken (det är ett par månader sedan jag läste den) så infinner sig en varm, lite sorgesam, känsla i kroppen. Jag tänker på Tamouna som i gränsen mellan barndom och vuxenliv tvingas bryta upp och fly hals över huvud. Som inte hinner säga farväl till sina morföräldrar, som tvingas lämna allt hon tycker om och vars första förälskelse aldrig får blomma ut på grund det som händer i hennes land. Den väcker också många tankar över det som händer i världen just nu, på alla människor som befinner sig på flykt.

Boken gavs ut av Wahlström och Widstrand men finns inte längre att köpa, men du hittar den alldeles säkert på biblioteket. Ett hett tips är att leta rätt på den och låta den uppsluka dig.

Andra som bloggat om boken är LitteraturMagazinet, Sofies bokblogg och mimmimariesböcker

lördag 20 augusti 2016

Kurt Cobain finns inte mer - Hanna Jedvik

Hanna Jedviks YA-bok Kurt Cobain finns inte mer är som en walk down memory lane. Den utspelar sig 1992 och handlar om Lovis och Alex som hittar varandra första dagen på gymnasiet och därefter hänger ihop i vårt och torrt. Det är ångest, svarta kläder, The Sisters of Mercy, The Cure, Pearl Jam. De tittar på Singles och The Lost Boys. Läser Karin Boye.

Jag är inte så van Ya-läsare och har faktiskt svårt att göra en bedömning av boken. Enda behållningen för mig var nostalgin; att huvudpersonerna gillar precis samma böcker, musik och filmer som jag gillade i början av 90-talet. Hög igenkänningsnivå alltså.

Boken handlar om svåra ämnen som vänskap, ångest, sexuell identitet, att bli vuxen, relation till föräldrar osv, osv. Ändå blir det rumphunget, allt berörs på ytan via ganska korta kapitel. Men det är kanske helt rätt för målgruppen - jag misstänker att det är så och att jag bara är "fel" läsare av boken. Och jag ska erkänna att även om jag tyckte att mycket av handlingen hade kunnat fördjupas och att jag hade fått närma mig karaktärerna mer så fällde jag en tår på slutet, så Jedvik lyckades ju ändå nå mig på nåt sätt...

Sedan kan jag inte låta bli att undra vad en 13/14-åring idag får ut av alla referenser till 90-talet, boken är ju väldigt mycket 90-tal. Blir det liksom retro och coolt? Eller?

Boken ges ut av Rabén och Sjögren och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, Hyllan och Bibliotekskatten

torsdag 18 augusti 2016

Stephen King vs Edgar Allan Poe Epic Rap Battle

Jag befinner mig i Kroatien nu sedan en vecka tillbaka, njuter av sol, bad och vackert landskap. Hade någon slags idé om att jag skulle beta av på mina recensioner under resan men det föll platt - har inte fått ha datorn i fred på kvällarna! Den har sonen helt lagt beslag på:)

Men ett snabbt inslag hinner jag med i alla fall. Hittade det här hysteriska klippet på YouTube som jag bara måste dela med mig av. Det är Youthubarna ERB som knåpat ihop det.


torsdag 11 augusti 2016

Sjuka själar - Kristina Ohlsson

Jag hade höga förväntningar på den här boken, dels på grund av Kristina Ohlsson (gillar ju hennes deckare) och dels på grund av den utlovade läskigheten. Förväntningarna grusades tyvärr på grund av en kombination av att jag inte tyckte om språket i boken och att själva historien inte håller. Det finns för många luckor, saker som inte går ihop. Sedan upplevde jag den inte alls som en skräckroman, den hade potential att vara otäck men...nä, jag blev då inte rädd en enda gång! Kristina Ohlsson är en deckarförfattare och i min mening så är det just en deckare som hon har skrivit, dock med inslag av mystik.

Jag föreställer mig att det är oerhört svårt att lyckas skapa den där känslan när det kryper längs ryggraden på läsaren och minsta ljud gör att hen måste se sig över axeln. Val av ord och miljöbeskrivningar blir så himla viktiga. En filmskapare har ju filmmusiken och andra effekter att luta sig mot. En duktig skräckförfattare måste frammana det på annat sätt och göra det subtilt så att det inte blir uppenbart för läsaren. Känslan jag får av boken är att Ohlsson skrivit en roman för vuxna men använt sig av ett språkbruk och en uppbyggnad av historien riktat till yngre personer.

Karaktärerna är enkla och överdrivna. Det otäckaste jag vet är karaktärer som till synes är helt normala, som jag kan identifiera mig med, men som när man borrar på djupet är något helt, helt  annat än normala.

Handlingen då? Så här lyder förlagets beskrivning av boken:

Först sattes träd i brand. Sedan öppnades portarna till helvetet.
Lukas försvinner några dagar innan han ska ta studenten. Tre veckor senare hittas han medvetslös med stora skador. Ingen förstår vad som hänt honom. Inte ens han själv. Det enda han och alla andra vet är att ytterligare två personer försvunnit på samma sätt. Men Lukas är den enda som har kommit tillbaka.
Tio år senare återvänder han till sitt föräldrahem, plågad av ovissheten om vem som en gång förstörde hans liv. På andra sidan gatan bor en man som aldrig förlikat sig med att han inte fick veta vad som hände hans dotter Fanny. Och som tror att Lukas har svaret.
Samtidigt flyttar Anna och David in i den gamla prästgården. Här ska de börja sitt nya liv. Men huset väcker stark oro hos Anna. När hon senare hittar ett järnkors nedgrävt i trädgården förstår hon att det finns någon som vill dem illa. Riktigt illa. Anna försöker vettskrämd rädda både sig själv och David. Men är det redan för sent?

Sjuka själar ges ut av Piratförlaget och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Elis läser och skriver, och dagarna går, Bibliotekskatten och Tentakelmonster

tisdag 9 augusti 2016

House of Leaves - Mark Z. Danielewski

House of Leaves är en av de mest fantastiska, udda och otäckaste böcker som jag någonsin har läst. Tack kusin Lotta för tipset!

Hur ska jag förklara handlingen i boken...det är en slags lager på lager historia och i centrum står ett hus som är större på insidan än på utsidan och som lever sitt eget liv. Det är en bok som handlar om en annan bok som handlar om en film. Den börjar med att (en av) huvudpersonen (erna), Johnny Truant får ett samtal från sin kompis Ludo. Ludo har hittat sin granne död och vill att Johnny ska komma och se kroppen. Grannen, Zampano, tycks ha dött en märklig död och det finns mystiska klösmärken på golvet runt kroppen. I lägenheten hittar de en hög osorterade papper som den blinde mannen tycks ha skrivit på allt från kvitton till vanliga papper. Johnny blir nyfiken och tar hand om alla papper och börjar läsa. Vi som läsare av House of Leaves får också läsa boken tillsammans med kommentarer från Johnny och uppdateringar om vad som händer med honom och i hans liv när han läser den... Zampanos bok handlar en film som han har sett. Filmen, The Navidson Record,  är en dokumentärfilm av den välkände fotografen Will Navidson och handlar om när han och hans familj flyttar ut på landet till ett mycket märkligt hus. Helt plötsligt dyker där upp en liten skrubb som inte funnits tidigare och när Navidson börjar mäta huset på insidan och sedan på utsidan, och måtten inte stämmer, så börjar hans besatthet av att ta reda på husets hemlighet.

Bokens ovanliga format där vissa sidor är överfyllda med liten text och avancerade fotnoter, andra där testen är upp och ner, sidor med enstaka ord, bilder och så vidare ger historien ytterligare en dimension och bidrar till den otäcka och klaustrofobiska känslan när man läser.

Det är helt klart en bok som kräver sin koncentrerade läsare. Det är ingen bok man snabbläser och jag har en känsla av att man antingen älskar den (som jag) eller inte alls orkar med den.

Boken ges ut av Pantheon och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Vargnatt och Abibiofobi

måndag 8 augusti 2016

Svenska brott: Bodenfallet - Thomas Bodström och Lars Olof Lampers

Ska jag någonsin hinna ikapp att skriva om böckerna jag har läst (och lyssnat på)? Särskilt med tanke på att mitt bloggande är högst sporadiskt... Den här boken lyssnade jag på som ljudbok i maj...

Bodenfallet är den första boken i serien Svenska brott och handlar om styckmordet på Vatchareeya Bangsuan, 20 år gammal. För mig var det speciellt att läsa den här boken eftersom jag har mitt ursprung i Boden och bodde där ända fram till 2008. Både omgivningar och personer är sådana som på ett eller annat sätt finns i min närhet. Av den anledningen vill jag inte kommentera och skriva så mycket om själva innehållet i boken förutom ett allmänt omdöme.

Om du följde fallet när det begav sig eller har läst på i efterhand så kan du inte förvänta dig några nyheter i boken. Författarna har inte gjort några chockerande upptäckter när de researchat om fallet. Boken är helt enkelt en redogörelse över händelsen, rättegången och över Vatchareeya, Kristoffer Johansson (som dömdes för mordet) och vissa andra personer som figurerade i utredningen. Den är liksom en väldigt korrekt skriven journalistisk bok.

Vad jag tror? Jag tror att rätt person sitter bakom galler.


onsdag 6 juli 2016

Oväntat trevligt samtal!

Måste bara få berätta om ett samtal jag har haft ikväll. Ett telefonsamtal som blev något helt annat än förväntat.

Ungefär kl 20.55 skulle jag sätta mig och kolla på Viaplay som jag har som app på min Apple TV. Fick samma meddelande som de senaste tre dagarna "Via Play är inte tillgängligt. Försök senare". Gick in på Viaplays hemsida och såg att kundservicen stänger kl 21.00. Ungefär kl 20:59:50 svarade en kille och jag förklarade mitt problem. Efter att ha försökt diverse uppdateringar och omstarter så konstaterades att jag måste återställa Apple TV:n. Det hela visade sig ta ungefär 40 minuter.

Under de 40 minuterna surrade vi på; han drack kaffe och jag lagade te. Eftersom jag för tillfället (igen) är helt besatt av The Dark Tower så kunde jag inte hålla mig ifrån att berätta en historia om den och så hamnade vi att prata om böcker. Då bad ViaPlay-killen att få dra en bokidé för mig. Och vilken idé! Jag hoppas han går vidare med den och skriver sin bok, för jag kommer helt klart att läsa den!

Vad den skulle handla om - det tänker jag inte tala om för då kommer någon att sno den - garanterat!

Sedan vill jag passa på att ge alla er som jobbar med diverse serviceyrken en stor eloge! Tänk att han hade tålamod att sitta och vänta i telefonen för att se att allt fungerade, trots att han egentligen slutade sitt skift precis när jag ringde. Alla kollegorna gick hem och där satt han ensam kvar (bland lösgodis! Ja, ViaPlay bjuder tydligen sina anställda på godis!) för att hjälpa lilla mig. Vet att ni är fler där ute som gör det lilla extra för att få nöjda kunder!

lördag 25 juni 2016

Henry Rollins läser Dr Seuss

Kan inte låta bli att dela det här klippet på när min gamla idol Henry Rollins läser och kommenterar Oh, the places you´ll go av Dr Seuss. Det är hysteriskt roligt och mycket tankeväckande om barnböcker.



LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...