header

header

söndag 31 maj 2020

Få se om hundarna är snälla ikväll - Marie-Louise Ekman

Jag lyssnade på Ekmans bok där Marie Göranzon gör en helt fantastisk inläsning med en stark inlevelse i texten utan någon slags överdramatisering.

Handling (förlagets text):
Dagbok förd mellan 7 nov 2011 9 mars 2012. I form av en extra hjärna. För en som inte skulle kunna minnas själv.

Anteckningarna lästes upp under sommaren 2012.

Vi grät.

Avbröt.

Fortsatte.

Tacksamma över var vi var.

Och kunde ta del av detta.

Som just minnen.

Detta är sista akten.

Vi har fått umgås igen.

Men jag gråter ensam denna gång.

M.L. Ekman 2018

Gösta Ekman blev sjuk och hamnade på sjukhus. För att minnas den här perioden antecknade Marie-Louise Ekman de som skedde. Resultatet blev en gripande och kärleksfull skildring av en svår tid.

Mitt omdöme:
När jag lyssnar känner jag att jag är där med Marie-Louise i lägenheten (när hon är ensam eller när hon är där med Gösta), på sjukhuset, i sorgen. jag sitter där som en fluga på väggen som fått tillåtelse att ta del av all sorg och kärlek och ömhet. De har en sådan fin relation hon och Gösta. Smärtan när Marie-Loise ser sin man bryts ner av sjukdomen och när insikten tillslut kommer att detta är slutet, är enorm. samtidigt tar de vara av varje sekund. Det är så fint och sorgligt att det är smärtsamt att lyssna på ibland.

Boken ges ut av Piratförlaget och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Andra som blotat om boken är och dagarna går och Jennies boklista.







fredag 29 maj 2020

Väninnekören: om livet bland kvinnor och män - Åsa Beckman

Jag lyssnade på den här boken, inläst av författaren själv, eftersom jag hade tänkt gå och lyssna på henne när hon besökte Bokcaféet Pilgatan här i Umeå. Tyvärr så fick jag förhinder och tog mig aldrig dit, men boken lyssnade jag igenom med god behållning.

Handling (förlagets text):
Varför är det oftast kvinnor som ställer frågor i samtal? Varför är det en triumf för äldre män att ha unga kvinnor? Och varför har vår tid så svårt med äldre kvinnors kroppar? Åsa Beckman är en av samtidens mest uppskattade och lästa krönikörer. Med skarp och varm blick fångar hon allt det osynliga som pågår mellan män och kvinnor i vardagen där mycket av livet levs.

Mitt omdöme:
I den här boken har Beckman samlat några av de krönikor som hon har skrivit genom åren. Flera av dem hade jag läst tidigare när de publicerats. Tyvärr, får jag lov att säga, så är det många igenkänningsfaktorer i dem. Hon är duktig på att beskriva mönster i relationen kvinnor/män, manligt och kvinnligt som finns i samhället. Jag håller inte alltid med, men ofta gör jag det.

Nu är det några månader sedan jag lyssnade på boken och får erkänna att ingen av krönikorna har fastnat supertydligt i minnet. Den jag kan tänka på ibland handlar just detta om hur vi ställer frågor till varandra och att kvinnor ofta får vara dem som är intresserade och frågar upp om den andra. Om det innebär att män inte är intresserade av andras liv och vardag. Nä, det tror jag faktiskt inte. Jag tror att det handlar om andra saker men bra att det uppmärksammas.

Boken ges ut av Brombergs och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är Böcker emellan och Roslagens bokhandel vid lilla torget i Norrtälje 



onsdag 27 maj 2020

Full Dark, No Stars - Stephen King

Frågan är om jag någongång lyckas med att ha läst allt av Stephen King. Jag tror knappast det, han har ju producerat en hel del genom åren, men jag jobbar på det.

Jag har nu lyssnat på Full Dark, No Stars som innehåller fyra (rätt långa) noveller.

Handling (förlagets text):
'I believe there is another man inside every man, a stranger...' writes Wilfred Leland James in the early pages of the riveting confession that makes up 1922, the first in this pitch-black quartet of mesmerizing tales from Stephen King, linked by the theme of retribution. For James, that stranger is awakened when his wife Arlette proposes selling off the family homestead and moving to Omaha, setting in motion a gruesome train of murder and Madness.

In Big Driver, a cozy-mystery writer namned Tess encounters the stranger is along a back road in Massachusetts when she takes a shortcut home after a book-club engagement. Violated and left for dead, Tess plots a revenge that will bring her face to face with another stranger: the one inside herself.

Fair Extension, the shortest of these tales, is perhaps the nastiest and certainly the funniest. Making a deal with the devil not only saves Harry Streeter from a fatal cancer but provides rich recompense for a lifetime of resentment.

When her husband of more than twenty years is away on one of his business trips, Darcy Anderson looks for batteries in the garage. Her toe knocks up against a box under a worktable and she discovers the stranger inside her husband. It's a horrifying discovery, rendered with bristling intensity, and it definitely ends A Good Marriage.

Mitt omdöme:
Bokens titel gör verkligen novellerna rättvisa. Det är mörka, otäcka och våldsamma historier som King berättar. Förutom förekomsten av djävulen i Fair Extension så finns inga monster förutom människorna som befolkar berättelserna. Mest gripande är Good Marriage som är inspirerad av verkliga händelser. King berättar den på ett sätt som gör att jag känner med och delar Darcys tankar och känslor. Att upptäcka att den man älskat och levt med i över 20 år, som man tror att man känner utan och innan, har levt ett dubbelliv alla dessa år och utfört de mest fruktansvärda handlingar är ofattbart. Hur skulle man klara av det och vad skulle man göra? Det brottas Darcy med.

Jag tyckte också mycket om Big Driver där Tess utsätts för ett ohyggligt brott som hon knappt kommer ur med livet i behåll. Tess som skriver mysdeckare om The Knitting society, ett gäng äldre kvinnor som löser brott, och lever ett lugnt och stillsamt liv med sin katt som sällskap tvingas konfronteras med de känslor av hat och hämnd som det hon utsatts för väcker. Och hon väljer att hantera dem på ett minst sagt spektakulärt sätt.

1922 var en helt ok novell, lite för lång för min smak. King hade kunnat korta ner den och göra den mer kärnfull. I den har råttor en framträdande roll tillsammans med det dåliga samvetet.

Fair Extension tyckte jag minst om så det var väl tur att det är den kortaste novellen i samlingen.

Boken avsluts med ett efterord inläst av författaren själv. Han delar med sig om tankar varför man som författare inte ska rygga för det mörka och otäcka samt om hur han fick idén till var och en av novellerna.

Boken ges ut av Hodder and Stoughton och kan köpas på Adlibris och Bokus.





måndag 25 maj 2020

Barnet - Fiona Barton

Barnet är den andra boken om journalisten Kate Waters. Jag har tidigare läst Änkan och skrivit om den här.

Handling (förlagets text):
När ett gammalt hus rivs i ett bostadsområde i London upptäcker en av byggarbetarna ett barnskelett, begravet åratal tidigare. Fyndet blir inte mer än en liten notis i kvällstidningen, som de flesta bläddrar förbi. Men för tre personer är nyheten omöjlig att ignorera. För en kvinna är den en påminnelse om hennes livs värsta händelse. För en annan väcks en skräck om att en fruktansvärd hemlighet kommer att avslöjas. och för en tredje, journalisten Kate Waters, är det en första ledtråd i ett mysterium.

I jakten på en bra story hittar Kate kopplingar till ett brott som skakade decennier tidigare. Stegvis dras hon in i det förflutna och i liven hos de människor som bodde i kvarteren runt byggarbetsplatsen. Bit för bit lägger hon pusslet som bildar den spektakulära sanningen.

Mitt omdöme:
Barton har utvecklats och jag tycker att den här boken är mer välskriven och sammanhållen än Änkan. Det är en spännande gåta som hon sätter Kate Waters att nysta i och berättelsen pendlar mellan nutid och dåtid. Jag intresserar mig och engagerar mig i historien och blir nyfiken när jag läser.

När jag läste den första boken blev jag ibland lite irriterad på Waters och hennes påstridiga sätt men Barton har fördjupat karaktären i den här boken så hon väcker inte alls samma känslor nu.

Kort sagt en bra deckarhistoria, läs den gärna.

Boken ges ut av Massolit och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är hyllan och Bina's Books.



lördag 23 maj 2020

Sen for jag hem - Karin Smirnoff

Så är vi nu framme vid den sista och avslutande delen i Karin Smirnoffs trilogi och janakippo. Jag har skrivit om de andra två i de senaste två inläggen här på bloggen. Den här boken kastade jag mig över (i ljudboksformat) så snart den kom ut och lyssnade färdigt på den på ett par dagar.

Handling (förlagets text):
janakippo lämnar Smalånger för att delta i en utställning i Stockholm. Där kommer hennes förflutna åter i kapp henne, samtidigt som nya möjligheter öppnar sig. Kanske innebär det en chans till ett värdigt liv. Med kärleken och konsten som kraft. Om det inte vore för John bror diana och de andra som kallar från norr.

Mitt omdöme:
Boken tar vid där förra boken slutade och för att inte avslöja för mycket om den så ska jag inte orda om det. Det jag vill säga om boken är att den är otroligt stark och känslomässig. Det gör nästan fysiskt ont att lyssna på. En stark skildring av när man måste släppa taget om någon man älskar.

Det här är möjligen den svaga boken i trilogin - men fortfarande mycket bra. Kanske är det för att så mycket av boken utspelar sig i södra Sverige där janakippo är utanför sitt element som jag känner så. Och att det dyker upp en karaktär som jag inte alls förstår vad den gör i boken, som för mig inte tillför något varken till berättelsen eller förståelsen för janakippo. Hon stöter på en ung man som är på flykt från sitt hemland, hon hjälper honom och helt plötsligt hamnar han uppe i Smalånger. Vi får inte veta någonting om honom och jag har svårt att förstå vad författaren vill säga med hans uppdykande.

Det jag tyckte om är att man får veta mer om janakippos tid innan hon återvände till Smalånger för att ta hand om sin bror. Några trådar från förra boken knyts ihop. Vi får till exempel träffa Jussi igen. En gång för alla så gör janakippo upp med sin relation till John och hon brottas återigen med mammarollen.

Mäns våld mot kvinnor går som en röd tråd genom alla tre böcker av Karin Smirnoff. janakippo dras till våldsamma och kontrollerande män och upprepar samma mönster om och om igen kanske anar jag som läsare att hon gör upp med detta i sen for jag hem. Via stenkonstnären som ska lära henne att hugga sten så gör hon på ett sätt upp med sin far. Kanske anar jag en ljusning, att janakippo ka få känna kärlek utan att den är kopplad till våld och utsatthet.

Boken ges ut av Polaris och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är hyllan, Lyrans noblesser och och dagarna går.


torsdag 21 maj 2020

Vi for upp med mor - Karin Smirnoff

Här kommer inlägg nummer två om böckerna om janakippo. Min text om första boken hittar ni här.

Handling (förlagets text):
Modren har dött och vill begravas i sin hemby Kukkojärvi i norra Norrbotten. Tvillingarna jana och bror ärver hennes föräldrahem och blir snabbt varse att livet i Kukkojärvi är mycket annorlunda. De flesta människor lever enligt strikta religiösa regler där förbuden är många. Den som inte rättar in sig i ledet hamnar utanför, som snickaren Jussi och Magdalena. Bror lockas av bygemenskapen, de stora familjerna och männens självklara rättigheter. Jana gör sitt bästa för att bjuda motstånd, samtidigt som hon kämpar för att få ett avslut å den destruktiva relationen med John. När hon blir vän med sin jämnåriga kusin marta ser hennes man, som är präst, inte med blida ögon på deras relation.

Mitt omdöme:
Det var en fröjd att återvända till Smirnoffs värld. Eller fröjd och fröjd, mycket är ju elände, våld och ångest, men jag hade längtat efter karaktärerna och efter att få veta hur det går för dem i livet. Den här boken är dessutom mer actionfylld än första boken.

jana och bror vet inte så mycket om modrens bakgrund. Ibland har hon pratat finska men hon har aldrig just berättat något om sin del av släkten. Nu när de måste fara upp med henne till Kukkojärvi så får de träffa släkt som de inte känner och andra människor som känt modren när hon vuxit upp. jana får en till pusselbit till sin egen berättelse.

jana kan förstås inte rätta in sig i ledet i Kukkojärvi och finner en tröst i Jussi, med förtvivlan så ser hon hur bror dras in i församlingen mer och mer. Samtidigt så blir hon själv utsatt både av åldermännen och andra mindre trevliga element i byn.

Boken har ett mycket dramatiskt slut som lämnar mig som läsare med andan i halsen.

Boken ges ut av Bokförlaget Polaris och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Anda som bloggat om boken är Bokblomma, Lottens bokblogg och hyllan.





tisdag 19 maj 2020

Jag for ner till bror - Karin Smirnoff

Jag har läst alla tre böcker av Karin Smirnoff och funderade först på om jag skulle skriva ett inlägg om alla tre men har bestämt mig för att varje bok förtjänar sitt eget inlägg. De kommer att komma i följd här på bloggen och jag börjar med bok nr 1 Jag for ner till bror.

Handling (förlagets text):
I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har hål som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, janakippo, som stack sin far med en högaffel.

Mitt omdöme:
Jag ska börja med att berätta att jag har lyssnat på, och inte läst, alla böcker vilket såklart tar bort en del av upplevelsen. Smirnoff skriver speciellt med korthuggna meningar och sammanskrivna namn (janakippo i stället för Jana Kippo) och ord. Jag tycker nog ändå (med förbehåll då att jag inte läst) att inläsaren Lo Kauppi får fram det på ett bra sätt i sin rytm när hon läser. Det enda förbehållet jag egentligen har på inläsningen är att man har valt en person som inte har dialekten. Boken använder sig mycket av västerbottniska och tornedalska dialektala ord och uttryck. Kauppi kan inte uttala dessa, hon försöker men det låter bara fel, och det stör mig till en början men sedan accepterar jag och släpper det hela.

janakippo återvänder till Smalånger efter några år i Stockholm för att hindra sin tvillingbror (han som heter bror) från att supa ihjäl sig och hon blir kvar i föräldrahemmet. När hon kliver av bussen längs E4:an mitt i snöstormen så möter hon konstnären John. De två har en historia som de rätt snabbt återupptar. När janakippo fått in Bror på behandling så blir hon kvar i byn och börjar vikariera inom äldrevården, på äldreboendet och i hemtjänsten. Genom att hjälpa andra och genom att utsätta sig för den minst sagt dysfunktionella och våldsamma/råa relationen med John så håller hon sin binnikemask i schakt. Den som vill äta upp henne innifrån.

Allt eftersom så får vi veta mer om brors och janakippos uppväxt, om den våldsamme fadern, den stränge och känslokalla modern och sexuella övergrepp. Om kärleken till djuren på gården som också utsätts för faderns vrede och som janakippo tilltalar och tänker på som personer.

Jag blev helt tagen av den här boken, av språket, av handlingen, av karaktärerna och av miljön. Den är så annorlunda, så bra och Smirnoff väjer inte för någonting överhuvudtaget. Och jag tycker så himla mycket om janakippo som är så stark och så skör på en och samma gång. bror och hon har en speciell och nära relation om än den är komplicerad. De sitter ihop på något sätt.

Gör dig själv en tjänst och läs böckerna om janakippo!

Boken ges ut av Bokförlaget Polaris och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, Litteraturkvalster och Enligt O.











söndag 17 maj 2020

Ödesmark - Stina Jackson

För någon vecka sedan så skrev jag ett inlägg om Stina Jacksons debutbok Silvervägen, nu har jag läst den nyutgivna Ödesmark.

Handling:
Även denna bok utspelar sig i Norrbottens inland, närmare bestämt i den fiktiva byn Ödesmark utanför Arvidsjaur. Det är inte mycket folk kvar i byn, många gårdar står tomma och övergivna. Liv bor i byn tillsammans med sin tonårige son Simon och åldrige far Vidar. Ryktet i byn säger att Vidar är rik men det är ingenting man ser varken på bil, hus eller kläder. Liv jobbar på byns bensinmack där hon både blir lämnad och hämtad av Vidar. Man kan säga att den udda familjen är något av en snackis i Ödesmark. ingen vet vem som är pappa till Simon och illvilliga röster påstår att det är Vidar. Vi får också träffa byns busar som odlar marijuana i ett ödehus, en ensamvarg som håller sig så långt från folk som möjligt och en sörlänning som hyr en stuga på Vidars mark. När en person hittas död i en brunn så rör polisen (Hassan som vi känner igen från förra boken - om jag inte missminner mig) upp gamla känslor och skvaller.

Mitt omdöme:
Jag tyckte väldigt mycket om Silvervägen och denna bok är också väldigt bra. Jag tycker om Jacksons avmätta språk som faller i klang med naturen och människorna hon skildrar. Det är också en väldigt spännande historia hon berättar. Det mesta utspelar sig i nutid och kretsar kring liv och hennes pappa Vidar, men vi får också en del tillbakablickar.

Liv är en stark karaktär. Hon har fått klara sig mycket själv och har vuxit upp utan mamma och med en butter och kontrollerande pappa som inte kunde hantera dotterns känslor i saknaden efter mamman och mer.

Tyvärr så hakar jag upp mig på ett par saker i boken som stör upplevelsen en del. det ena är att det återkommande beskrivs hur folks andedräkt luktar. Första gången var det ett bra sätt att skildra de karaktärer det gällde och situationen som var, men när det återkom så blev det repetitivt. Det andra är att precis alla karaktärer beskrivs som att de har bristande hygien, har gamla slitna kläder och allmänt ofräscha. Det blir nästan som en karikatyrbild av människor som bor i inlandet. Jag förstår att hon vill beskriva kontexten som Liv befinner sig i men...Ja, det störde mig i alla fall och tyckte att det gav en ensidig bild.

Med det sagt så är detta ändå en bra bok som är väl värd att läsa.

Boken ges ut av Albert Bonniers Förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är Vargnatts bokhylla, Johannas Deckarhörna och Mysterierna.





fredag 15 maj 2020

Stormvarning- Maria Adolfsson

För någon vecka sedan fick ni läsa mitt inlägg om Adolfssons debutroman Felsteg. Jag tyckte så bra om den att jag genast började lyssna på uppföljaren Stormvarning.

Handling (Förlagets text):
Det är juletid när en man hittas död på Doggerlands nordligaste ö Noorö. Karen Eiken Hornby kastar sig in i utredningen, lättad över att slippa julfirandet. När ytterligare ett mord sker framträder kopplingar till ett lokalt whiskeydestilleri, men Karen oroas mest över om hennes lindrigt laglydiga släktingar är inblandade. Det blir en svår balansgång mellan hennes privata jag och rollen som polis.

Mitt omdöme:
Karen kommer tillbaka till jobbet efter en kort sjukskrivning och kastas direkt in i ett nytt mordfall. Hennes privata situation ser annorlunda ut i den här boken på grund av saker som hände i första boken. Hon är en polis som inte är tydlig i sin gränsdragning mellan privatliv och yrkesroll, vilket satt sina spår bland annat i boendesituationen (för att fatta mer om vad jag egentligen skriver så får ni läsa Felsteg!). Och just detta med gränsdragningen blir en än svårare balansgång när vissa tecken pekar mot släktingar.

Adolfsson fortsätter att leverera en genomtänkt deckarhistoria med intressanta karaktärer och en storslagen miljö. Vi får lära känna en annan del av det fiktiva Doggerland genom destilleriet och öns "överklass".

Den tredje boken i serien Mellan djävulen och havet kom ut i januari och jag kommer snart att ge mig i kast med den! Det här är riktigt bra och välskrivna deckare!

Boken ges ut av Månpocket och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är Johannas Deckarhörna, Hyllan och Bina's Books.


onsdag 13 maj 2020

If it Bleeds - Stephen King

Nu kära bokvänner så ska jag berätta att jag har läst en alldeles rykande färsk novellsamling av Stephen King. Den författare som jag ägnat absolut flest inlägg åt i den här bloggen. Boken kommer på svenska i juni och kommer att heta Blod säljer. Men, som jag sagt tidigare, King bör läsas på engelska om man känner att man fixar det - annars så läs honom på svenska det är bättre än att låta bli!

Psst...längst ner i inlägget hittar ni ett Youtube-klipp där Stephen King läser ur boken


Handling:

If it Bleeds består av tre noveller och en kortroman.

Först ut är Mr Harrigan's phone som är en lågmält ryslig historia. Den handlar om Craig som redan när han är 11 år får extraknäcka hos det lilla samhällets miljonär Mr Harrigan som på ålderns höst flyttat från det hektiska storstadslivet ut på landsbygden. Craig får betalt för att läsa högt för honom ett par timmar varje vecka och pyssla om hans krukväxter. Under åren så växer en vänskap fram mellan de två. Mr Harrigan är alltid vänlig mot Craig som dock förstår att man inte ska hamna på kant med gubben, då är han förmodligen skoningslös. En dag vinner Craig ganska mycket pengar på en lott som han fått av Mr Harrigan och för att visa sin tacksamhet  så köper han en iPhone1 ( de var helt nya när historien utspelar sig) till honom. Jag vill inte avslöja för mycket men mobilen kommer att spela en stor roll i det som händer senare.

Mr Harrigan's phone handlar om en vänskap (som håller även efter döden...) mellan generationerna och är en historia som skulle kunna ge dig mardrömmar.

Den andra novellen heter The life of Chuck och utspelar sig i en tid då jorden är på väg att gå under. Den börjar i slutet så att säga och sedan får man veta mer om Chuck vars bild och namn visas överallt under världens sista skälvande timmar.

Kortromanen har samma titel som hela novellsamlingen; If it Bleeds. Huvudpersonen är Holly Gibney, en karaktär som vi tidigare lärt känna i trilogin om detektivbyrån Finders Keepers samt i boken The Outsider. Det är minst sagt ett kärt återseende och roligt att hon gått från att vara bikaraktär till huvudkaraktär.

När Holly ser ett nyhetsreportage om en bomb som exploderat i en skola och dödat flera elever och lärare så berörs hon starkt. När hon ser ett uppföljande reportage så inser hon att det är något som skaver, något som inte stämmer med reportern som gör nyhetsinslagen. Utan att berätta om det för någon av sina kollegor så börjar hon undersöka frågan själv och står snart öga mot öga med ondskan - igen. Vi får också veta mer om karaktären Holly och hennes relation med sin familj.

En otroligt spännande novell som jag inte kunde slita mig ifrån och in i det sista var osäker på hur den skulle sluta.

Den fjärde och sista novellen heter Rat. Jag tror att King har någon slags förkärlek till att använda råttor i sina noveller, råttor har figurerat i många men denna gång på ett annorlunda sätt - mer än så ska jag inte avslöja. En lärare och författare, som hittills bara lyckats producera noveller men alltid drömt om att skriva en roman får en strålande idé till en bok. För att lyckas genomföra sitt projekt beger han sig, trots protester från sin fru, till en enslig belägen stuga. Skrivandet går bra men så får han influensa samtidigt som en storm är på ingående. Mot bättre vetande så bestämmer han sig för att stanna och slutföra sitt projekt.

En berättelse om besatthet och galenskap, ensamhet och vad man är beredd att göra för att få sin dröm att gå i uppfyllelse.

Mitt omdöme:
Det här är en stark novellsamling. Jag älskade alla förutom The life of Chuck som jag inte riktigt förstod mig på, inte heller vad författaren ville med berättelsen. Den hade jag kunna hoppa över. Men de andra tre novellerna är riktigt, riktigt bra. Det känns bra (? med ett visst mått av obehagskänsla, men det är ju det man vill åt när man läser King) att vara tillbaka i Kings universum. Att hitta knytpunkter med andra böcker han skrivit, återse karaktärer och få ta del av spännande berättelser. I vanlig ordning så avslutar han med ett efterord till oss Constant readers som ger en bakgrund till det han skrivit.

Läs den!

Boken ges ut av Hodder and Stoughton och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Bonus
Här får ni ett klipp där författaren själv läser ur boken!

måndag 11 maj 2020

Felsteg - Maria Adolfsson

Maria Adolfsson har skrivit en deckarserie som utspelar sig på Doggerland. Det här är den första boken i serien.

Jag var tvungen att googla om Doggerland finns på riktigt. Men det gör det inte. Det är ett fiktivt örike skapat av Maria Adolfsson. Doggerland består av öarna Frisel, Heimö och Noorö och ligger i Nordsjön mellan Danmark och Storbritannien. Heimö är den största ön och där ligger huvudstaden Dunker där stora delar av boken utspelar sig. Kulturen präglas av en blandning mellan det skandinaviska och det brittiska och språket är nordiska.

Handling (förlagets text):
Det är morgonen efter bistra, den stora ostronfesten i Doggerland. En kvinna vaknar bakfull på ett hotellrum, i sällskap med fel man. En annan kvinna hittas brutalt nedslagen i sitt kök. Kriminalinspektör Karen Eiken Hornby får i uppdrag att leda mordutredningen, som inte underlättas av att hennes arrogante chef varit gift med offret.

Kanske började allt redan i det märkliga kollektivet på sjuttiotalet. Kanske med ett telefonsamtal i våras. Kanske finns sanningen i byskvallret på puben Haren och Kråkan.

Karen inser att hon måste hitta ett alibi åt en av de misstänkta för att själv slippa skylta med sina misstag. samtidigt växer en vänskap fram mellan henne och offrets dotter.

Karen Eiken Hornby har återvänt till Doggerland för att glömma sitt förflutna med hjälp av arbete, alkohol och män hon inte tycker om. Nu tvingas hon navigera mellan egna och andras felsteg.

Mitt omdöme:
Jag har lite svårt att förstå att det här är en debutroman. Adolfsson känns som en författare som har skrivit flera böcker tidigare. Bara detta att ha modet att hitta på ett nytt land (jo, jag vet att det är gjort tidigare men ändå!).

Ni som tittar in på den här bloggen med jämna mellanrum och kommer ihåg vad jag skriver vet att jag gillar karga miljöer som sätter karaktärerna på prov. Det är precis vad Adolfsson bjuder på i Felsteg. Det är blåsigt, långt mellan gårdarna och färjan till fastlandet går bara om vädret tillåter.

Huvudkaraktären Karen är mänsklig och komplicerad. Hon ställer till det för sig men är tuff och vågar gå sin egen väg. Hon har det inte alltid lätt i den manliga världen på polishuset, särskilt som hon inte lever upp till hur de tycker att en kvinna ska vara. För hon får ansvar för utredningen, eftersom chefen anses jävig (och kanske även misstänkt) så får hon kämpa för att bli accepterad.

Själva deckargåtan är spännande och intressant. Efter att ha lyssnat på denna gav jag mig genast i kast med uppföljaren Stormvarning.

Boken ges ut av Månpocket och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är Boktanken, Johannas Deckarhörna och Enligt O.




lördag 9 maj 2020

Bird Box - Josh Malerman

Jag såg filmen med Sandra Bullock i huvudrollen på Netflix först och upptäckte senare att filmen byggde på en bok. Jag tyckte att filmen var oerhört spännande och det är klart vissa överraskningsmoment försvann när jag läste eftersom jag visste hur det var på förhand. Fast precis som med alla filmatiseringar så håller sig filmen inte till bokens handling hundra procent.

Handling (förlagets text):
Something is out there...

Something terrifying that must not be seen. One glimpse and a person is driven to deadly violence. No one knows what it is or where it came from.

Five years after it began, a handful of scattered survivors remain, including Malorie and her two young children. Living in an abandoned house near the river, she has dreamed of fleeing the place where they might be safe.Now, that the boy and the girl are four, it is time to go. But the journey ahead will be terrifying: twenty miles downriver in a rowboat - blindfolded - with nothing to rely on but her wits and the children's trained ears.One wrong choice and they will die. And something is following them. But is it a man, animal, or monster?

Engulfed in darkness, surrounded by sounds both familiar and frightening, Malorie embarks on a harrowing odyssey - a trip that takes her into an unseen world and back into the past, to the companions who once saved her. Under the guidance of the stalwart Tom, a motley group of strangers banded together against the unseen terror, creating order from the chaos.But when supplies ran low, they were forced to venture outside - and confront the ultimate question: i a world gone mad, who can really be trusted.

Mitt omdöme:
Boken skrämmer mig lika mycket som filmen fast på ett mer lågmält sätt. Här kryper sig skräcken närmare, ner längs ryggraden och är mer komplex. Resan längs floden är den otäckaste delen i boken tycker jag. I filmen är jag mest rädd för det man inte får titta på.

Malorie behöver vara stenhård mot barnen för att säkra deras överlevnad. När de rör sig utomhus finns inte utrymme för minsta misstag, de får inte tjuvkika och måste vara tysta. De lurar faror bakom varje hörn, både det okända och andra människor som inte vill dem väl. Redan innan katastrofen inträffade så var Malorie skör psykiskt, nu är hon både skör och stark på samma gång. Hon kallar barnen för Boy och Girl, de har inte fått några namn. Kanske vill hon inte bli för känslomässig med dem ifall de skulle försvinna för henne, som så många viktiga personer redan har gjort.

Boken pendlar mellan tiden före katastrofen, tiden under och direkt efter samt fem år efter det hela startade och den ger mer bakgrund än vad filmen klarade av att ge.

Det här är en mycket bra bok. Jag hade gärna läst den i bokcirkeln eftersom den ger en mycket att fundera på.

Bird Box ges ut av Harper Collins UK och kan köpas på Adlibris och Bokus.


torsdag 7 maj 2020

Bränn alla mina brev - Alex Schulman

Vi läste den här boken i bokcirkeln för ganska många månader sedan...minns att vi hade en lång diskussion om huruvida saker man läser i den här typen av böcker som ska beskriva verkliga personers liv verkligen är sanna och om det egentligen betyder så mycket om det hittas på en del.

Handling (förlagets text):
Tre tidsperspektiv. Två generationer. En hemlighet.

Efter ett uppslitande gräl inser Alex att han bär påven vrede, ett odefinierbart mörker. Besatt av att ta reda på dess ursprung följer han ledtrådar som tar honom tillbaka till sommaren 1932 och vintern 1988, och de ödesdigra händelserna som kom att förändra allt.

I Bränn alla mina brev väver Alex Schulman samman tre perspektiv till en berättelse som överskrider både tid och rum. Med hjälp av autentiska brev och dagboksutdrag avtäcker han inte bara århundradets kärlekshistoria, utan även dess tragiska konsekvenser. Det är en gripande och djupt personlig skildring av passion och svartsjuka, och hur ett mötet det förflutna kan skapa svallvågor över årtionden.

Mitt omdöme:
Jag har inte läst Schulmans tidigare böcker som också handlar om honom själv i relation till sin familj. Schulman inleder med en scen som inte är så smickrande för honom själv. Med sin vrede skrämmer han både sin fru och sina barn. Kanske är han tvungen att hänga ut sig själv på det här sättet för att med gott samvete kunna hänga ut sin morfar Sven Stolpe senare i boken.

I sin jakt på att förstå varför han är så arg så söker han sig nämligen tillbaka i familjens historia och mönster och boken handlar i mångt och mycket om hans despotiske och kontrollerande morfar, den kände litteraturkritikern, Sven Stolpe och hans mormor Karin Stolpe som under en sommar hade en otrohetsaffär med Svens ärkerival Olof Lagercrantz.

Flera i cirkeln tyckte mycket bra om boken och den har hyllats på diverse kultursidor, mycket på grund av språket. Mig föll den inte i smaken. Jag har svårt att sätta fingret på varför jag inte ser det andra ser i boken men den berör mig bara inte. Det är inte så att den är dålig, den är okej men inte mer än så.

Boken ges ut av Bookmark och kan köpas på Adlibris och Bokus.




LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...