header

header

onsdag 22 november 2017

Några enkla tips i all ödmjukhet...

Jag har varit en flitig lyssnare på ljudböcker i några år nu och känner att jag har några tips att dela med mig av till personer som har till uppgift att läsa in ljudböcker.

För mig är en bra inläsare en sådan som jag som lyssnare inte ens märker av. Om du blir en del av berättelsen så pass mycket att jag inte tänker på din röst - då har du lyckats helt och hållet. Det är självklart väldigt svårt men för att närma dig att ge lyssnaren den magiska upplevelsen av en ljudbok så kommer här en lista över saker du ska undvika:

  1. Se till att inte vara muntorr! Det finns nästan ingenting som är mer irriterande än det där torrsmackandet som uppstår som följd. Till slut hör man ingenting annat än det. Ja, jag har slutat att lyssna på böcker på grund av detta!
  2. Andas tyst. Djupa inandningar innan en mening stör. Om du behöver öva så börja sjunga i kör så får du lära dig körandning - mycket användbart!
  3. Dramatisera inte så himla mycket - helst så lite som möjligt. Det är inte radioteater du håller på med. Det är inte du som ska framhävas - det är berättelsen! (Det här kan vara svårt för manliga genier att förstå, men prova)
  4. Pendla inte i volym, det kan bli jättejobbigt för lyssnaren om du först viskar och sedan skriker. Små skiftningar i volym är däremot helt ok. Du behöver självklart inte låta som en robot.
  5. På samma tema, men känner att jag behöver nämna det alldeles särskilt, mumla inte.
  6. Betona orden rätt. Hitta inte på egna uttal av ord, säg som de flesta! Dialekter är ursäktade.
  7. Låtsas inte att du kan en dialekt som inte är din från början. Om du är från Stockholm och karaktären kommer från Umeå, försök inte prata som en Umebo - det kommer inte att gå. Prata på det sätt som känns mest naturligt för dig (minus då om du betonar ord konstigt, då måste du faktiskt anpassa dig).
  8. Samma som ovan gäller om du ska gestalta någon av det andra könet. Läs inte med extra ljus eller extra mörk röst. Det blir bara töntigt.
Hur svårt kan det vara liksom ;)

måndag 20 november 2017

The Terror - Dan Simmons

The Terror är en 960 sidor lång tegelsten som jag har levt med i tre veckor. En bok som jag hade hört så himla mycket gott om innan jag gav mig i kast med den. Jag har frusit och våndats rejält när jag har läst den kan jag säga! The Terror bygger på en verklig händelse och är en historical fiction med skräcktvist.

19 maj år 1845 lämnade HMS Erebus och HMS Terror England med 129 man för att utforska Arktis och leta den ryktbara nordvästra passagen. Expeditionen leddes av Sir John Franklin som också var kapten över Erebus, kapten över Terror var Francis Crozier. Skeppen sågs för sista gången i slutet av juli samma år av besättningen på några valfångstbåtar som lagt till i Baffin Bay. Vad som hände var dolt i mörker under lång tid därefter. Flera sökexpeditioner sattes in och cirka tio år efter Erebus och Terror med besättning försvunnit så började man hitta tecken i form av gravar, vissa skrivna dokument samt inuiter som berättade om utsvultna vita män som vandrat över isen och om kannibalism. Först 2014 så hittades Erebus och två år senare hittade man vraket av Terror på havets botten. Under sin upptäcktsresa hade skeppen frusit fast i isen, första vintern på en plats för att på våren lyckas segla vidare men sedan frusit fast igen 1846-48. I desperation har besättningen försökt sig på att vandra över isen mot fastlandet men utan att lyckas.




I Dan Simmons bok om Franklinexpeditionen är det Francis Crozier som är den främste berättarrösten men flera andra personer hörs också, bland annat Goodsir en av läkarna ombord. Från september 1946 sitter de fastfrusna i isen nordväst om King William Island. Inte nog med att de måste tampas med kylan, ett sinande matförråd, ett sinande förråd av kol och andra vedermödor så rör det sig något obeskrivligt på isen som attackerar och lemlästar och som inga kulor tycks bita på. Första gången de träffar på varelsen så hittar de även två personer, inuiter - en man och en kvinna. Mannen skadas av en kula som egentligen var menad för varelsen och dör sedan ombord på båten. Kvinnan kallar de för Silence. Hon saknar nämligen tunga och kan inte prata. Tungan tycks vara borttuggad men hon kan omöjligt ha gjort det själv eftersom det är gjort vid roten, och det kan hon inte ha kommit åt själv. Goodsir har väldigt svårt att förstå hur det har gått till. De följande åren så rör sig Silence som en skugga runt besättningen, ofta övernattar hon på Terror men lika ofta tycks hon röra sig på isen.

Bild hämtad från VASS design
Det här är en helt fantastisk bok och jag skulle kunna prata om den i flera dagar. Det är svårt att välja vad jag ska skriva om den eftersom den har så många bottnar. Jag trodde innan jag läste den att den skulle innehålla mer skräck men det är mer en sidohistoria. Skräcken är det som de här männen utsattes för på riktigt; kylan, mörkret, isstormar, dåliga konserver, intriger, hot med mera, med mera. Värst blir det när de bestämmer sig för att de måste lämna båtarna, att ingen räddningsexpedition kommer att hitta dem (eftersom det visat sig att Franklin inte har lämnat färdbeskrivningar efter sig som han skulle - ingen som letar kommer alltså att ha någon aning om var de åkt). För att få med sig mat, kol, tält och annan utrustning samt i händelse av att de når öppet vatten så bygger de slädar som de kan dra mindre båtar på över isen. Det är fruktansvärt kallt och tungt. Temperaturen går ner mot - 50 - 55 grader när det är som värst. Ullkläderna som de har på sig blir blöta av svett och fryser sedan till is. Männen drabbas av skörbjugg eller botolism. Fötter ruttnar. Tår fryser. Ben amputeras. Ja, ni förstår...det är fruktansvärt eländigt!

Crozier tipsas av en av sina män att läsa två volymer som John Ross, en tidigare upptäcktsresande, har skrivit. De handlar om när han frös fast med sitt skepp vid samma breddgrader. Hur han överlevde tack vare vad han lärde sig av inuiter, men naturligtvis lyssnar inte Crozier på det utan kör sitt eget race vilket visar sig vara ödesdigert.

Det är som sagt en lång bok och man läser den inte snabbt, men när jag väl börjat läsa så ville jag inte göra någonting annat. Det är en helt fantastisk bok och jag sällar mig till allt beröm!

Boken ges ut av Little, Brown and Company och kan köpas på Adlibris och Bokus

Fiktiviteter har också bloggat om boken

torsdag 16 november 2017

En droppe midnatt - Jason Diakité

Vi läste En droppe midnatt i bokcirklen som jag är med i september (? tror jag det var). En av alla saker som är så roligt med att vara med i en bokcirkel är att jag får läsa böcker som jag aldrig skulle ha valt själv. Jag läser i stort sett aldrig biografier och självbiografier. Vet egentligen inte varför den genren inte intresserar mig eftersom jag är nyfiken på människor överlag, men lär mig hellre om andra via samtal (OBS! Vanligt skvaller avskyr jag!).

Jag har ingen relation till Jason "Timbuktu" Diakité. Lyssnar inte på hans musik och är notoriskt ointresserad av kändisskvaller. Min enda uppfattning om honom är att han verkar vara en schysst kille, men sedan tar det nog stopp där.

Baksidetext

31 år senare sitter jag i mammas lägenhet på Östra torn i Lund och minns klasskamraternas glåpord som gjorde det omöjligt för mig att undfly sanningen att min hudfärg var avgörande för hur världen skulle bemöta mig. Jag minns min irrande, envisa jakt efter en mindre splittrad identitet. Jag söker fortfarande platsen där jag hör hemma. En plats där jag inte är mitt emellan. Där jag inte behöver påminnas om mitt hälftenskap. Jag har under tid varken känt mig svenska eller amerikansk, vitt eller svart. Jag vet inte om jag kan leva med tanken på att hem bara ska finnas inom mig och aldrig får bli en fysisk plats...

Jag tar fram farfar Silas gamla beiga rock där den hänger längst in i garderoben. Det enda jag förutom några vaga minnen har från honom. Det är så många frågor jag skulle vilja ställa farfar. Den enkle kyparen som i alla fall alltid hade blanka skor. Han som lämnade den fattiga Söder 1920 i hopp om ett bättre liv i Harlem. Samma Harlem som pappa lämnade 1968 i hopp om ett bättre liv i Lund.
Varken mamma eller pappa minns att de någonsin hade ett samtal med honom om hans liv, hans strävan, hans drömmar, hans sorger eller passionerade stunder.
Jag knyter den gröna slipsen runt halsen, tar på mig farfars slitna trenchcoat, mina nyputsade bruna läderskor och går ut."

Mina reflektioner

Jag blev positivt överraskad av den här boken som har så många bottnar i sig. Diakité använder sökandet efter sin identitet och sin familjs historia till att beskriva, reflektera kring och analysera USAs mörka historia, hur slaveriet fortfarande sätter djupa spår i samhället, vad det innebär att inte tillhöra normen, att befinna sig i ett utanförskap utan egentlig möjlighet att bli helt inkluderad i någon grupp, mellan mänskliga relationer och mycket mer. Det är oerhört intressant och bidrog till bra diskussioner i bokcirkeln.

Varje gång jag läser skildringar av slaveriet så blir jag fullständigt golvad, särskilt när jag börjar tänka på att slaveri och människohandel fortfarande är obehagligt aktuellt. Över 12 miljoner människor kidnappades och fördes över Atlanten mellan 1525 och 1867.

Det jag läst mindre om är skildringar över hur slaveriet påverkar slavättlingar idag. För det är klart att det färgar hela familjehistorien med mera, med mera. Om detta skriver Diakité en hel del och han ger mig mersmak. Jag vill veta mer om det!

Det här är en väldigt bra bok och jag rekommenderar alla att läsa den, gärna i grupp så att man kan prata om den efteråt.

Boken ges ut av Månpocket och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är och dagarna går..., Läsvärd eller inte och Tvåtusen boktankar


tisdag 14 november 2017

La Peregrina - Cecilia Samartín

Trots att jag inte direkt blev överväldigad av Señor Peregrino så var jag ju nyfiken på hur historien skulle fortgå, vad som skulle hända.


La Peregrina tar vid där Señor Peregrino slutade men räknas som en fristående bok. Señor Peregrino lyckades ju tillslut lämna det psykiatriska sjukhus där han legat inlagd hur många år som helst och levt i total avskildhet uppslukad av minnen av Rosa, kvinnan som han i sin ungdom mötte på pilgrimsleden Santiago de Compostela. Sjukhuset som drevs av hans ondskefulla hustru som inte bara stal honom från Rosa genom lögner och manipulation utan också spärrade in honom på sjukhuset.


Jamilet vårdar fortfarande Señor Peregrino men nu i hans hem, avlönad av honom. Han gör henne dessutom till sin arvinge. Jamilet kan inte släppa historien om Rosa och känner ett oförklarligt, nästan magiskt, band till henne. Hon gräver sig djupare ner i historien och när hon upptäcker att de är födda med samma slags födelsemärke så satsar hon allt för att få veta vad som hände med Rosa. Sökandet leder henne både tillbaka till Mexico och till Spanien.


I den här boken får vi lära känna Rosa mer och får veta allt om hennes uppväxt i en liten by i de spanska bergen, hur hon blev utstött och tillslut rymde med en grupp romer som hon sedan kom att leva tillsammans med i många år - ända tills hon träffade Señor Peregrino på pilgrimsleden.


Samma romantiska skimmer lägger sig som en våt filt över den här boken som över den förra. Möjligtvis lite våtare och lite tyngre den här gången. Det stör mig otroligt mycket i läsningen, särskilt under första halvan av boken. Och romantiseringen av romernas (kallade zigenare i boken) liv gör mig faktiskt illamående tidvis. Den är så förenklad och schabloniserad som det bara går.


Boken kommer igång ungefär halvvägs och jag får erkänna att jag sträckläste slutet. Samartín är duktig på att berätta historier och att fånga läsaren men har skrivit andra betydligt bättre böcker.


Jag har inte den tredje, och sista, boken i serien Los Peregrinos så frågan är om jag kommer att läsa den. Delvis är jag inte så intresserad eftersom jag tänker att den är uppbyggd och skriven på samma sätt som de två första MEN samtidigt vill jag verkligen veta hur hela den här historien slutar. Hmmm, svåra beslut. Vi får se hur jag gör...


Boken ges ut av Bazar förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus


Andra som bloggat om boken är Bokföring enligt Monica, Nobelprisprojektet och Vår Bokvärld













söndag 12 november 2017

IT - Stephen King

Jag minns så väl när jag läste DET för första gången. Jag var tretton år gammal och det var sommar. Till midsommar åkte jag som vanligt med familjen  till pappas hemtrakter för att fira tillsammans med släkten. Den här sommaren följde min kompis Malin med också. Vi sov hemma hos min faster Karin med familj, nere i deras källare. På kvällarna (och till viss del på dagarna också) läste jag DET.


Boken innehåller ganska långa stycken där det är lugnt men så kommer avsnitt med ren och skär skräck. Naturligtvis kom jag till de läskiga delarna strax innan det egentligen var dags att sova. För att överhuvudtaget våga somna så var jag tvungen att läsa mig igenom de otäcka avsnitten och en bit in på de lugna innan jag vågade somna. På en madrass bredvid låg Malin och sov så sött.



Innan filmen kom på bio så bestämde jag mig för att det var dags att läsa om boken och den här gången ville jag uppleva den på originalspråket engelska. Eftersom den finns på ljudbokstjänsten som jag använder så lyssnade jag på den.



Jag blev inte lika rädd den här gången. Kanske för att jag blivit äldre, kanske för att jag kände till handlingen men störst inverkan är nog att jag lyssnade på den. Som jag har konstaterat tidigare så tycker jag inte att skräck gör sig så bra i ljudboksformat. Dessutom hade jag väldigt svårt för uppläsaren Steven Weber - ni vet skådisen från 90-tals komediserien Wings. Stephen King skriver ju ofta med STORA BOKSTÄVER om det är någon som skriker, blir upprörd etc. Weber lät mest fånig när han i falsett gapade VERSALERNA. Högst irriterande.



Men storyn håller såklart fortfarande (ni kan den säkert, om inte får ni googla!) och den är fortfarande spännande. King är en mästare på barndomsskildringar och DET är inget undantag. Jag tycker också att han på ett snyggt sätt växlar mellan nutid (när the Losers' club är vuxna) och dåtid (när de är barn).



När jag var klar med boken såg jag självklart filmen som jag hade ganska höga förväntningar på även om jag vet att filmer väldigt sällan är lika bra som boken. Bill Skarsgård gör en fantastisk tolkning av Pennywise och de har lyckats med castingen av barnskådisarna också. Det var nog ett bra grepp att i filmatiseringen göra en första film som utspelar sig när de är barn och sedan en andra film när de är vuxna (återstår att se om den blir lika bra). Tror det hade blivit för rörigt annars. Filmen levde upp till mina förväntningar och jag till och med skrek till en gång. Killen som satt raden bakom skrek dock betydligt fler gånger och någonstans i närheten satt även en man och utbrast "Meh" varje gång barnen använde fula ord eller sa något snuskigt - lite lustigt faktiskt.



Ja vad ska jag säga förutom LÄS BOKEN (om du inte redan gjort det) och SE FILMEN!

IT ges ut av Hodder Stoughton och kan köpas på Adlibris och Bokus


fredag 10 november 2017

Dolt i mörker - Elly Griffiths

Oj vad jag hade längtat efter den här boken! Bokserien om rättsarkeologen och benexperten Ruth Galloway är helt klart beroendeframkallande. Jag hoppas att Elly Griffiths har planer på att skriva många fler!



Så fort Dolt i mörker kom på svenska (och som ljudbok) så skyndade jag mig att lyssna på den och bara myste.



Handling (förlagets text):



I en gammal kalkstenstunnel i Norwich hittas ben från ett människoskelett. När rättsarkeolog Ruth Galloway undersöker benen visar de sig inte alls vara något medeltidsfynd, utan tycks nyligen ha kokats och grävts ner. Fallet hamnar på kriminalinspektör Harry Nelsons bord, och efter att en ung kvinna anmälts försvunnen börjar han undersöka mystiska rykten om ett underjordiskt samhälle för hemlösa.

Kort därefter hittas en död kropp utanför polisstationen, samtidigt som en småbarnsmamma spårlöst försvinner från sitt hem. När frun till Nelsons kollega Clough också försvinner ställs utredningen på sin spets. Ruth och Nelson måste jobba tillsammans för att avslöja de mörka hemligheterna som döljer sig i underjorden, innan det är försent.



Min reflektion:

Jag blev verkligen inte besviken på den här boken, fast det var jag i och för sig inte orolig för heller. I mitt tycke så är det en av de bättre böckerna i serien. I Dolt i mörker har Griffiths lyckats med att både skildra ett spännande mysterium och utveckla karaktärernas relationer och personligheter. Boken innehåller allt från spännande mordgåtor, mystiska försvinnanden, gamla underjordiska gångar, slukhål och rykten om underjordiska samhällen till ett fördjupande av karaktärerna.

Tack och lov så har Griffiths slutat fokusera på Ruths vikt och dåliga självkänsla och det gör att hon blir mer intressant som person. Kanske inte bara för oss läsare utan kanske även för Harry Nelson... Boken avslutas med en klassisk cliffhanger så nu har längtan efter nästa bok påbörjats!

Boken ges ut av Bokförlaget Forum och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Johannas deckarhörna, Fiktiviteter och Mysterierna










onsdag 8 november 2017

100 hemskaste - Helena Dahlgren

Allt sedan jag började läsa bokbloggar (och sedan själv startade denna) har jag läst blogginlägg av Helena Dahlgren - först på Bokhora och sedan på hennes egna blogg Dark Places, följer henne även på Instagram och vi är kompisar på Facebook men jag tror aldrig vi har träffats IRL. Bara gammal hederlig stalking alltså :)

Jag har fått massor av boktips av henne och klickade snabbt hem hennes debutbok 100 hemskaste när den kom. Sedan blev den, precis som många andra böcker, stående orimligt länge oläst i bokhyllan. Men nu har jag läst den.

Helena Dahlgren är precis som jag en skräckentusiast och det finns en hel del andra beröringspunkter som väl beror på att vi är i ungefär i samma ålder (misstänker att jag är några år äldre...) och har växt upp med samma musik, TV-serier, filmer och böcker. Samt då en dragning till monster, ond bråd död, blod och andra hemskheter.

Dahlgren skrev först sin hundra-bästa-lista på sin blogg och nu finns den alltså som bok. Det här dock inte bara en topplista utan även en kärleksförklaring till skräckgenren. Bäst av allt tycker jag om förordet där hon skriver om hur skräckgenren löpt som en röd tråd genom hennes liv. Hur livet än förändras så följer böckerna och historierna med. Hur skräck inte bara är läskigt och rysligt men ibland även roligt, rörande, sorgligt, universellt och bildande.

Jag känner igen mig så himla mycket i Helenas text (förutom det där med minnet då. Hon kommer ihåg ALLT, mitt minne är kasst) både i kärleken för genren och i många av hennes referenspunkter.

Jag minns hur jag i gymnasiet hade en hätsk diskussion med min svenskalärare. En sträng äldre (?) dam som tyckte att jag var så duktig men för sitt liv inte kunde förstå varför jag envisades med att läsa skräp som Stephen King och Dean Koontz. Särskilt King var ju mitt allt på den tiden. Jag tillbringade förmodligen lika mycket tid i Derry och Castle Rock som i Boden.

100 hemskaste innehåller alltså en topplista med personliga reflektioner. Jag tycker att boken är lika mycket för den som redan är en skräckfantast, för den som är nyfiken på genren och för den som vill förstå varför människor älskar skräck (den frågan får man ju titt som tätt...).

Jag har gjort en hel del hundöron i boken och har fått en hel del tips. Här är några exempel på vad jag har skrivit upp på min att-läsa-lista:
nr 95 Audrey´s Door av Sarah Langan
nr 68 Rebecca av Daphne du Maurier
nr 61 The Death Pit av Tony Strong
nr 38 The Killing Circle av Andrew Piper
nr 9 Ghost Story av Peter Straub

Boken ges ut av Modernista och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, Läsa och Lyssna och Boktokig

Nick Cave har ett särskilt rum i både mitt och Helena Dahlgrens hjärta och jag tror nog att man kan säga att Song of Joy från Murder Ballads är något av bokens theme song. Så varsågoda, här har ni den!



måndag 6 november 2017

Thrillerliv - Jessica Johansson

Likt många andra böcker så har den här gömt sig i min bokhylla i flera år. Det blir lätt så när man köper så många böcker att de har en tendens bli stående olästa alldeles för länge. Kanske har jag också varit lite rädd för att läsa den här boken eftersom den är skriven av en person som jag känner och på något sätt har jag varit orolig att jag inte skulle tycka om den. Men nu har jag läst den och nu ska ni få veta vad jag tyckte om den :)

Handling (förlagets text):
Det finns mycket att säga och lite tid, eftersom Anna Viktorialia om bara några dagar kommer att föras i ilfart till sjukhuset. Hon ska snart dö i svininfluensan, men det vet hon inte om än. Fortfarande drömmer hon om Amerika, landet där tumbleweeds susar fram över vidsträckta fält. Fortfarande beundrar hon sin perfekta amorbåge och de fasta silikonbrösten; varje skyltfönster och blick blir en spegel på väg mot det oundvikliga slutet. Fortfarande festar hon med destruktiva vännen Sofia och undviker telefonsamtal från mamma Britta, som passerade gränsen till fördärvet för länge sedan. Signalerna ekar i den ärvda sekelsifteslägenheten. På andra sidan Atlanten, i en mellanstor stad, fantiserar Louella om Europa. Cowboyen kommer och går, ömsom med hot och ömsom med tystnad. Louella, en av tusentals andra Louellor, vet inte hur hon ska lyckas i en värld utan sagor och svalor, så hon fyller glaset med vodka och smeker förstrött den växande magen. Thrillerliv  är en undergångsroman, en livsberättelse, en dödsdans med satiriska stråk. Den mullrande tiden fram till Anna Vikotrialias ofrånkomliga frånfället kantas av betraktelser av vardagen och människorna. Och av döden.

Min reflektion:
Under all ytlighet och festande hos Anna Viktorialia så döljer sig ett bottenlöst mörker, en hjärtskärande längtan efter en normal mamma och en försvunnen pojkvän. Den enda som egentligen finns där för henne är hennes mormor och henne släpper Anna Viktorialia inte riktigt in. Det är som att hon skulle gå under om hon tillät sig att känna för mycket. Lite som Louella håller på att gå under på andra sidan Atlanten... Det är inte bara vetskapen (alltså läsarens vetskap) om att Anna Viktorialia kommer att dö som bidrar till undergångsstämningen, det är hela hennes och Louella liv. Man förstår ju själv att det inte kommer att hålla att leva som de gör, det orkar man inte i längden (om man inte heter Keith Richards förstås).

Djupet och mörkret som finns hos Anna Viktorialia skymtar fram i hennes skrivbok. Det är som att hon pyser ur sin livsångest där för att sedan sminka sig, ta en drink och fortsätta festa.

Jessica Johansson har ett väldigt fint, poetiskt och speciellt språk som tilltalade mig mycket. Kan faktiskt inte påminna mig att jag läst en författare som skriver som henne och bara det är ju en bedrift, att verkligen helt hitta ett eget språk! Flera gånger stannar jag upp och läser om meningar, vilket hör till ovanligheten hos mig som gärna ångar mig igenom böcker i hundra knyck. Ta det här till exempel, hur sant är inte det...

Det finns en svensk sorg som trivs bäst i nytvättade lakan och vintermörker. Där kan man goona in sig och verkligen blomma ut totalt

En bra och tänkvärd debut helt enkelt. Läs den gärna!

Thrillerliv gavs ut av bokförlaget X publishing (som inte finns längre...) och kan köpas på Adlibris

Andra som bloggat om boken är Kulturloggen, och dagarna går och Booze'n'Books

måndag 4 september 2017

Nattens cirkus - Erin Morgenstern


Återigen dags för ett inlägg om en bok som jag läste för flera månader sedan när jag hade en bloggsvacka.


Handling (förlagets text):


Cirkusen anländer utan förvarning. Den föregås inte av några reklamutrop, inga flygblad på lyktstolpar och anslagstavlor. Plötsligt är den bara där, på en plats där den inte fanns igår. Cirkusen öppnar vid mörkrets inbrott och stänger i gryningen.


Välkommen till Le Cirque de Rêves en cirkus olik alla andra. Inne i de svart-vitrandiga tälten, i en färglös värld som hör nattens mörkaste timmar till, döljer sig helt unika upplevelser och fantastiska fenomen. Men bakom rökridåerna och speglarna pågår en tävling - en kraftmätning mellan
två unga magiker, Celia och Marco, som sedan barndomen tränats i att använda sina illusionskrafter för att överträffa varandra. Vad spelarna inte vet är att detta spel är en duell intill döden och att cirkusen är skådeplatsen för ett slag som utkämpas mellan fantasins och viljans krafter. Oförtröttligt utövar de unga magikerna sin magi med skäl som deras hemlighetsfulla läromästare, Hector och Alexander, är förtegna om.


När Celia av en slump upptäcker att Marco är hennes motståndare börjar de tänka på sitt spel som ett fantastiskt samarbete. det är deras förenade krafter som sveper in i cirkusen i en ständig förtrollning, och båda bidrar med ständigt alltmer imponerande detaljer som tyks vara skapade enbart för att glädja den andra. Utan att veta hur deras manipulativa läromästare avser att spelet ska sluta störtar Celia och Marco huvudstupa in i en djup och passionerad kärlek.


Hector och Alexander håller dock fortfarande i trådarna och deras elevers relation tvingar dem att ingripa med svåra följder för Celia och Marco. Det finns bara en utväg för de unga magikerna - en uppvisning av aldrig tidigare skådat mått.


Min reflektion:


En vacker och magisk saga för vuxna. Så skulle jag vilja beskriva den här boken. Att läsa den var som att svepas iväg till en annan värld och att få följa med bakom kulisserna till cirkusen där det pågår en hel del intriger och lite falskspel var fascinerande. Jag tyckte mycket om den här boken som tyvärr är slutsåld men alldeles säkert finns att låna på biblioteket.

lördag 2 september 2017

En ond liten handling - Elizabeth George

I somras så läste jag En lögn att lita på vilket var ett kärt återseende av Lynley och Havers även om den enorma mängden ord störde mig. Att hon tycks ha tappat förmågan (eller helt enkelt struntar i) att döda sina älsklingar. Eftersom boken slutade med en ordentlig cliffhanger så kunde jag inte hålla mig från att snabbt ge mig på nästa bok i ordningen. Den här gången som ljudbok - 32 timmar lång. Samma ordflöde i denna alltså och jag tycker precis som i min recension av En lögn att lita på, att hon hade kunnat kapa en hel del!


Det är även annat som följer med, till exempel detta märkliga i Isabelle Archers stora inblandning i Havers utseende, men tack och lov så slutar Havers att vara foglig och börjar revoltera.


Handling:

Hadiyyah som är dotter till Barbara Havers goda vän och granne Taymullah Azhar har kidnappats. Under flera månader så lever Azhar i ovetskap om var dottern är. Han vet dock att hon är med sin mamma Angelina som under en kort tid återvände till sin lilla familj. Nu förstår han att hon endast gjorde det för att vinna tillbaka Hadiyyahs förtroende för att kunna föra bort henne. Eftersom Taymullah aldrig gifte sig med Angelina (på grund av att han vägrat att skilja sig från sin fru som han har barn med sedan tidigare) så är han inte heller registrerad som far till Hadiyyah. Det försvårar saker och gör att han inte kan anmäla henne som kidnappad.


Med Havers hjälp så anlitar han en privatdetektiv i sökandet av Hadiyyah. Spåren leder tillslut till Italien. Barbara, som gör alltför många övertramp, i sina egna efterforskningar straffas och sätts på administartiv tjänst. När det uppdagas att Hadiyyah tagits till den italienska staden Lucca och återigen försvunnit, men från Angelina denna gång, så skickar Metropolitanpolisen Lynley till Lucca för att bistå den lokala polisen.


Allt är en enda stor soppa och frågan är om de någonsin kommer att få återse Hadiyyah. Och kan det vara så att Taymullah har ett finger med i dotterns andra försvinnande? Lynley ifrågasätter Havers vänskap och känslor för Taymullah men hon är inte den som överger eller ens tvivlar på sina vänner. Hon ställer upp i vått och torrt även om hon riskerar sin egen karriär i farten.


Mina reflektioner:

Äntligen, måste jag säga, så utvecklas Havers och Lynleys relation när deras vänskap sätts på prov. Jag har nog alltför länge tyckt att Havers följer för mycket i Lynleys ledband och att det funnits en osund maktbalans i deras förhållande.


Lynley har en gång för alla avslutat sin relation med Isabelle Archer och riktar nu sina känslor mot en veterinär som han lärde känna i Stråk av rött (tror jag...). I sin iver att träffa henne så lägger han till och med sitt snobberi åt sidan en stund och går på roller derby där han helt klart är en udda fågel i publiken.


Jag tyckte att själva intrigen i boken med den försvunna Hadiyyah var bra och George lyckas med att skapa tvivel hos läsaren på både det ena och det andra. Ännu bättre hade det såklart blivit om boken varit mer kärnfull.


Boken ges ut av Norstedts och kan köpas på Adlibris och Bokus











torsdag 31 augusti 2017

Rapport från skurhink - Maja Ekelöf


Månadens bokcirkelbok var klassikern (som jag faktiskt inte hade hört talas om innan!) Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf. Den gavs ut 1970 och har nu kommit i nytryck. Boken är självbiografisk och ett utdrag ut Majas dagbok. Hon skickade in manuset till en romantävling, vann första pris och fick boken utgiven.


Den handlar alltså om Maja som är en ensamstående mamma till fem barn. Hon arbetar som städerska och går kvällskurser vid sidan av. Boken utspelar sig mellan åren 1965-69 och Majas barn börjar bli vuxna. De flyttar hemifrån, vissa återvänder kortare stunder, någon gifter sig och de utbildar sig. Förutom att Maja läser kvällskurser så är hon politiskt medveten och engagerad. Hon slukar i sig nyheter krig och elände i världen, demonstrerar, delar ut bulletiner och skriver insändare. Bitvis lider hon av livsleda och rätt ofta har hon en bitter ton i sin dagbok. Hon är nog ganska leds på att vara mamma också. Trots att hon långt ifrån har det bra och sliter ut sin kropp på ett dåligt betalt arbete så tillåter hon sig knappt att yttra klagomål över sin egen situation eftersom så många andra i världen har det mycket sämre. Varje gång hon "klagar" över sin situation så följer ett stycke om att hon ändå borde vara tacksam.


I bokcirkeln var vi överens om att boken trots sin ålder är aktuell. Man behöver egentligen bara byta ut Vietnam mot Syrien etc. Maja skriver om den ökad stressen i samhället, om nedmontering av välfärden, om effektiviseringar på arbetsplatser som leder till att man säger upp arbetare, främlingsfientlighet och ekonomisk kris. Vi kan ändå inte låta bli att fundera på om stressen ändå var annorlunda under 60-talet jämfört med idag och att det alltid verkar finnas saker som skapar stress. Lite roligt var Majas text om Postverket när man relaterar den till dagens ilska på PostNord. Hon ondgör sig över att posten bara ska komma en gång om dagen i stället för två, nu är man ju glad om man får sin post utdelad två gånger i veckan...


I bokcirkeln så betygersätter vi böcker. Jag gav den 3 av 5 (den fik 3,7 i medelvärde). Den var helt klart intressant och en klassiker på så sätt att den fortfarande kan appliceras på dagens samhälle, samtidigt som det var bra att få läsa en "inifrånskildring" av 60-talet. Boken hade dock fått ett högre betyg om det inte vore för att den var så erbarmligt tråkig att läsa! ett plus för innehållet och ett minus för stilen alltså.


Boken ges ut av Norstedts och kan köpas på Adlibris och Bokus



tisdag 29 augusti 2017

Evig natt - Gullermo del toro och Chuck Hogan

För ett par veckor sedan läste jag ut tredje och sista delen i del Toros och Hogans vampyrtrilogi Släktet. Läs gärna vad jag skrivit om Släktet och Förgörelsen.


---- SPOILERVARNING----


Handling:
Det har nu gått två år sedan vampyrerna tog över jorden med den uråldrige Mästaren i spetsen. Det råder atomvinter och i stort sett ständigt mörker förutom två timmar mitt på dagen när solens strålar lyckas bryta sig igenom den förorenade himlen. De flesta människor har blivit dödade av vampyrerna, eller förvandlade. Några arbetar för dem och än fler har internerats i läger. Fertila kvinnor sätts i lägerenheter för att föda fram fler människobarn och resten tappas på blod som föda för vampyrerna. Ett av de stora lägren utanför New York leds av Eph och Noras före detta chef på smittskyddsinstitutet.




Eph, Nora, Fet, Mr Quinlan och Gus drivs fortfarande av ett hopp om att kunna förgöra Mästaren och befria människorna från vampyrerna. Ephs son Zach är fortfarande försvunnen men Eph är övertygad om att han är vid liv någonstans och fast besluten om att hitta honom. När kampen går in i sin slutfas tycks det som att det finns en förrädare bland dem. Men vem är det och varför?



Min reflektion:
Evig natt håller samma höga tempo som de andra två böckerna och det är väldigt spännande. Jag som läsare får nu hela historien om Mästaren och vampyrerna och den liknar ingen annan vampyrhistoria som jag känner till. Lite roligt tycker i alla fall jag.




Att människor behandlas som boskap tycker jag är intressant och kanske kan det få köttätare att fundera lite? Själv har jag sedan en tid tillbaka valt bort att äta kött, mycket på grund av köttindustrin. Jag tror att den här boken skulle kunna leda till spännande diskussioner. Till exempel så tänkte jag mycket på att vampyrerna behandlade kvinnorna som ska föda barn bättre än de andra människorna. De fick bo trevligare - i husvagnar och husbilar, serverades bättre mat och behandlades varsammare. Det gjorde att de var hyfsat nöjda med sin tillvaro  åtminstone för stunden. Men de hade fortfarande ingen frihet, de var tvungna att lämna ifrån sig sina barn och hade inget annat värde än ett avelsdjur. Det fick i alla fall mig att reflektera över djur som lever i fångenskap men sköts om på ett bra sätt och som vi människor upplever som nöjda och lyckliga. 


Karaktärerna har utvecklats sedan Förgörelsen och att leva under vampyrhot i en atomvinter har påverkat dem på olika sätt. Nora och Eph har glidit isär, eller...Eph har glidit från alla i gänget. Han distanserar sig och fortsätter att vara den "som alltid kommer lite för sent". Kanske tyckte jag att slutstriden blev lite för utdragen...


Trilogin är helt klart läsvärd och underhållande. Gillar du action, monster och dystopi så är detta helt klart böcker för dig!


Boken kan köpas på Adlibris och Bokus


Andra som bloggat om boken är i Elinas hylla och Läsa och Lyssna 













lördag 26 augusti 2017

En egen plats - Robert Goolrick

Här kommer ett inlägg om en bok som jag sträckläste för flera månader sedan!


Handling (förlagets text):

Sommaren 1948 kommer en främling till det lilla samhället Brownsburg i USA. Med sig har han två resväskor. Den ena är full av kläder och ett fint parti slaktarknivar. Den andra av pengar. Charlie Beales talanger och belevade sätt gör att han snart blir en uppskattad del av samhällets gemenskap. Den unga pojken Sam blir hans ständige följeslagare. Men en dag möter Charlie den vackra Sylvan och på ett ögonblick förändras allt. Med Sam som vittne inleder de en förbjuden kärlekshistoria.

Mina reflektioner:

Jag har tidigare läste Goolricks bok Trogen hustru sökes och tyckte väldigt bra om den. För mig är En egen plats en helt annan slags bok även om den också utspelar sig i dåtid på den amerikanska landsbygden. Den förra boken hade jag svårt att komma in i men den här fastnade jag i direkt. Det är spännande samtidigt som det är en intressant beskrivning av livet på en liten ort i USA i slutet av 40-talet. Spänningen består dels i att huvudpersonen Charlie är ett mysterium. Sakta men säkert får jag som läsare veta mer och mer om honom. Spänningen består också i den förbjudna relationen mellan Charlie och Sylvan samt i hur han helt glömmer sin omsorg om pojken Sam när han är tillsammans med Sylvan. Boken får mig verkligen att tänka på hur viktigt det är att föräldrar försäkrar sig om att de känner personer som tar hand om deras barn!


Boken ges ut av Historiska Media och kan köpas på Adlibris och Bokus


Andra som bloggat om boken är Den här berättelsen, Beas bokhylla och En bokmals bekännelser


LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...