header

header

måndag 27 april 2015

Oscar Levertins vänner - Martina Montelius


Jag blev nyfiken på Martina Montelius senaste bok Oscar Levertins vänner av två anledningar. Dels eftersom jag sett henne på bland annat kulturnyheterna när hon pratade om boken och beskrev den som en hyllning till kulturtanten (en grupp jag gärna vill tillhöra) och dels eftersom hon är kompis med Linda Skugge och jag älskar Linda Skugge...

Osacar Levertins vänner handlar om kulturtanten Boel Märgåker som trots makens grymtningar tar med sig sällskapet Oscar Levertins vänner (som hon är grundare till) på en litterär kryssning på Finlandsfärja. Boel är 62 år gammal, har ett bra jobb och vuxna barn, men hon mår inte så bra. Varken fysiskt (fast alla säger att hennes åkommor är psykosomatiska) eller psykiskt. Det senare gör att hon går till en psykolog som hon i hemlighet är lite småkär i. Boel gillar tanter och då menar jag inte bara på ett kompisaktigt sätt, utan hon vill ha sex med dem och uppleva deras kroppar. Boel har ett minst sagt komplicerat förhållande till män, något som går långt bak i tiden. Det enda som egentligen ger någon tröst i tillvaron är konsten och litteraturen. När vi som läsare möter Boel har hon bestämt sig för att en gång för alla svina till det ordentligt. Hon ska åka Finlandsfärja, lyssna på författare, supa, knarka och knulla.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här tokhyllade boken - jag instämmer liksom inte i kören. Jag hittar inte hyllningen till kulturtanten i den, boken får inte den effekten på mig. Jag förstår att Montelius vill spränga förutfattade meningar, men för mig är detta berättelsen om en svårt sargad människa som aldrig fått den hjälp och stöd hon behöver, som gömt sig bakom en välputsad fasad och inte längre fixar det. Hon är på bristningsgränsen till galenskap och självmord. Inte ens litteraturen klarar längre av att hålla ihop henne - hon är desperat! Hon har blivit så illa behandlad genom åren och ständigt varit till lags, men nu räcker det. Hon klarar inte en minut till av det. Att resten av sällskapet Oscar Levertins vänner är djupt störda bekräftelsetorskar förbättrar inte direkt situationen.  Det blir någon slags ketchupeffekt och det blir ju sällan särskilt bra.

Språket då? Det är grovt, kladdigt, grafiskt och naturalistiskt. Jag är fascinerade över hur många gånger Montelius lyckas få in orden fitta, kuk, knulla etc på 155 sidor. Efter typ sida tio slutar det vara chockerande och övergår till att vara tröttsamt. Jag vill liksom ropa till författaren (jag lyssnade på ljudbok med författaren som uppläsare så det kändes som att hon var alldeles nära) "Ja, jag har fattat att du kan säga fitta, kan du släppa det nu!". Och jag reagerar faktiskt inte så här på grund av karaktären av orden utan för att jag generellt sett ogillar ett upprepande språk i böcker och för att det så tydligt används av författaren med syftet att få läsarna att förfasas och dra efter andan. Att läsaren på något sätt ska förvånas över att kvinnor också kan använda ett grovt språk, men det känns inte så nytt och banbrytande...

För mig så drunknade berättelsen kärna och viktiga berättelse om människan Boel, om kvinnor som hon, i det yttre. Alltså i framställningen i berättelsen. Den föll helt enkelt inte mig i smaken.

Boken ges ut av Bokförlaget Atlas och kan köpas på Adlibris och Bokus

 Kulturkollo har också bloggat om boken



söndag 26 april 2015

Upptäckt!

Helgen har jag ägnat åt vårstädning. Sammanlagt har jag städat i tio timmar - effektiv tid. Ja, ni läste rätt, 10 TIMMAR! Jag har dammat lister, svåråtkomliga ställen, lyft och dammat av alla prylar som står framme, torkat av väggar, lysknappar, dörrar, skåp you name it, polerat möbler, dammsugit och skurat golv, bara fönstren är kvar. Och jag har torkat av mina bokhyllor och böcker. 

När jag höll på som bäst så fastnade mina ögon på en bok som jag har oläst i hyllan, ett recensionsexemplar som jag fått för alldeles för länge sedan utan att läsa. Nämligen The Returned - Återvändarna av Jason Mott. Hmm, tänkte jag. Jag har ju nyligt börjat kolla på en serie på Netflix med exakt samma namn. En sådan serie där de släpper ett avsnitt i veckan och jag knappt kan vänta tills nästa avsnitt kommer! Jag älskar den helt enkelt. Jag drog fram boken och läste på baksidan och jajomen! Här har jag ju boken bakom serien! Hur kan jag ha missat det här!

Beslutet var enkelt - jag börjar läsa The Returned idag!

Har ni sett serien? Läst boken? Vad tycker ni?

Nyfiken på vad det handlar om? Så här kan man läsa på baksidan av boken:

"Jacob utgör den osynkade tiden, mer perfekt än tidigare. Han är livet som det borde ha varit, då för länge sedan. Så är det med alla Återvändarna."

Över hela världen börjar människors anhöriga att återvända från andra sidan. Ingen vet hur eller varför det händer, om det är ett mirakel eller ett tecken på att den yttersta dagen är nära. En av de som återvänder är Harold och Lucille Hargraves son Jacob. Han dog många år tidigare i en tragisk olycka på sin åttaårsdag. När han plötsligt står utanför deras dörr, fortfarande åtta år gammal, vet de inte vad de ska tro.

Kaos bryter ut över hela jordklotet och den nyligen återförenade familjen Hargrave befinner sig mitt i en värld på randen till kollaps. De tvingas manövrera i en mystisk ny verklighet och genom en konflikt som hotar att riva upp själva meningen med vad det är att vara människa.

lördag 25 april 2015

Nödrop: när krisen kommer - Lottie Knutson

Minns ni Lottie Knutson? Jag kommer så väl ihåg hennes ansikte och röst från TV när det rapporeterades om Tsunamin. Sedan dess, då hon var informationschef på Fritidsresor, har hon hunnit med en mängd uppdrag. Många av dem har inneburit att hantera olika typer av kriser, allt från att utrymma svenskar från Bagdad till Flygkraschen i Gottröra och askmolnet över Island.

I den här boken samlar hon sina erfarenheter och berättar hur det var, men framför allt så är boken en slags handbok i krishantering på organisationsnivå. Den är så himla bra! Vill verkligen ha sagt det från början! Dels så är det superintressant att få komma bakom kulisserna. Tsunamin är ju det man (åtminstone jag) känner till bäst och att få höra historier bakom kvällstidningarnas löp är spännande. Lottie Knutson är dessutom respektfull mot alla, även de hon inte varit överens med, vilket gör att jag litar på att hon berättar sanningsenligt. Hon hänger inte ut någon utan berättar rakt upp och ner vad som inträffade. Hon blir personlig, berättar om hur obekvämt och läskigt det var att bli så hyllad, hur osäker hon varit ibland och även om gånger då hon agerat felaktigt.

Nödrop är också en bok som ger ansikte till alla de tjänstemän som i det tysta gör otroligt viktiga jobb i stora organisationer. Som visar på hur viktig allas insatser är, särskilt i tider av kris.

Lottie Knutson ger även en massa praktiska tips som till exempel upprätta krisplaner, för loggbok och var ödmjuk. Det här är en bok som alla chefer borde läsa!

Jag lyssnade på boken som ljudbok med författaren själv som uppläsare, det var jättebra!

Boken ges ut av Albert Bonniers Förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus. Lyssna på boken kan du till exempel göra via Storytel

Andra som bloggat om boken är Feministbiblioteket, Biografier.nu och Kim M. Kimselius




torsdag 23 april 2015

Skuggsida - Belinda Bauer

Det här är den tredje boken av Belinda Bauer som jag läser/lyssnar på. Har tidigare läst Mörk jord  och lyssnat på Livets och dödens villkor, klicka på länkarna så kan ni läsa vad jag har skrivit om dem. Skuggsida är den andra boken i serien om polisen Jonas Holly, den första är Mörk jord men där skymtar han bara fram mot slutet av boken.

Holly är en rätt ung polis men utan större ambitioner. Han arbetar som polis i den lilla byn Shipcott och lever en lugn tillvaro tillsammans med sin fru som är sjuk i MS. När en äldre kvinna hittas mördad i sitt hem blir han minst sagt chockad och lätt illamående (något som han hånas för i stort sett i resten av boken). Det är inte länge han får vara ansvarig för mordutredningen, ganska snabbt tas den över av en utomstående (och odräglig) kriminalinspektör som har med sig sitt eget team. Holly blir mycket dåligt behandlad och självförtroendet är inte direkt i topp. Dessutom börjar han få anonyma meddelanden som kritiserar hans insats som byns polis. När ytterligare en person blir mördad eskalerar det mesta och Holly bestämmer sig för att strunta i kriminalinspektören och startar i hemlighet sin egen utredning.

Det var flera veckor sedan jag lyssnade på den här boken och i ärlighetens namn så minns jag inte så mycket av den - vilket knappast kan ses som ett gott tecken. Jag var ju stormförtjust i de två andra böckerna, men den här höll inte alls samma klass. Den var krånglig och förutsägbar på en och samma gång. När jag tänker tillbaka på den med vetskapen om att det är bok nummer två i en bokserie som namnges som Jonas Holly-serien så tänker jag att syftet med boken kanske framför allt är att ge mig kännedom om Holly. För jag får veta rätt mycket om hans personlighet och bakgrund som gagnar min läsning av tredje boken. Vet inte om det är så men...

Skillnaden gentemot de andra två böckerna är särskilt att själva berättelsen inte intresserar mig särskilt mycket. Det blir inte heller lika spännande i den här boken (även om potentialen finns där. Bauer gör det bara inte spännande). Jag minns hur jag höll andan av spänning när jag lyssnade på Livets och dödens villkor och hur jag läste delar av Mörk jord i speedfart. Miljöerna är fortfarande lika fascinerande och väl beskrivna, delvis karaktärerna också. Det är något med kriminalinspektören (kommer inte ens ihåg hans namn) som skaver, utvecklingen av den karaktären är inte trovärdig och för dramatisk för berättelsen.

Jag skulle vilja beskriva det här som en ok bok. Finns många andra böcker i samma genre som är betydligt bättre. Jag hoppas att det är en tillfällig svacka och kommer så klart att lyssna på bok nr 3 i serien - Ni älskar dem inte

Boken ges ut av Modernista och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Blandad konfekt, Den läsande kaninen och PocketBlogg

tisdag 21 april 2015

Litterärt möte på Coop

Böcker har en outsäglig förmåga att skapa möten i vardagen - jag skulle kort vilja berätta om ett sådant jag nyligt haft.

I fredags skulle jag snabbt kuta in på Coop för att köpa tuggummin. Min vana trogen hade jag pluggat in hörlurar i öronen för att passa på att lyssna några minuter på en ljudbok. Jag lyssnade då på Camilla Davidssons bok Under vintergatans alla stjärnor. I den gör huvudpersonen pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela. Jag rusade in i affären och ställde mig vid närmaste kassa och insåg rätt fort att jag trängt mig före två damer i 70-årsåldern. Jag ryckte hörlurarna ur öronen och bad så hemskt mycket om ursäkt.
"Ingen fara" sa de "Vad ska du handla?"
"Bara ett paket tuggummin" Sa jag och fick lov att gå före dem.
"Ja, ni ungdomar har så bråttom nu" sa den ena (Jag nämnde inte att jag är 41 år gammal och knappast kan klassas som ungdom...)
"Och alla går omkring med hörlurar i öronen" sa den andra
Jag rodnade lite och sa att jag i alla fall lyssnar på en bok som jag var uppslukad av och i själva verket var på Pilgrimsvandring i Spanien.
Den ena kvinnan nappade direkt och berättade att hon också lyssnade mycket på ljudböcker via Storytel. Det gör ju jag också, så vi började prata om vår upplevelse av den tjänsten. Den andra kvinnan hängde inte riktigt med i den diskussionen utan blev upptagen av att jag nämnde pilgrimsvandringen. Hon undrade om jag hade gått - jag förklarade hur det låg till med den saken. Då sa hon att hennes dotter hade gått och nyss var hemkommen från vadnringen och vi pratade lite om det.

Jag älskar sådana här små möten med för mig okända människor. De var så himla trevliga och glada de två damerna också och jag gick därifrån med lugnare steg och ett leende på läpparna.



måndag 20 april 2015

Inga gudar jämte mig - Caroline Eriksson

Inga gudar jämte mig är andra boken i Caroline Erikssons serie Svenska Mord där hon undersöker och gör en skönlitterär tolkning av verkliga händelser. I den här boken tar hon upp det som kommit att kallas Silbodalsmorden. Den handlar om kyrkoherden Anders Lindbäck som mördade tre personer genom att blanda arsenik i nattvardsvinet och dessutom dömdes för mordförsök på ytterligare fyra personer.

Eriksson målar upp en fascinerande bild av Anders Lindbäck och vad han kan ha tänkts ha för motiv till morden. Lindbäck var gift och hade två barn med Charlotta men i hemmet finns även Johanna som levt med paret sedan de gifte sig. Anders och Johanna har en kärlekshistoria sedan innan han träffade Charlotta, men Charlotta var ett bättre parti och Anders är målmedveten med sitt liv och sin karriär. Han vägrar att riskera att på något sätt återfalla i den fattigdom han växte upp i. När han utnämns till kyrkoherde i Silbodal får han en stor och svår uppgift. Silbodal är en fattig socken och han är fast besluten att minska fattigdomen. Han blir även förskräckt och upprörd över att handlaren säljer alkhol till folk som i sin tur slösar de få pengar de har på det.. Redan från början tar han ett järngrepp om socknen och sin församling och driver igenom ett antal bestämmelser och förordningar för att bringa ordning. Makten och ansvaret som kommer med den tycks stiga honom till huvudet, göra honom paranoid och oberäknelig.

Precis som i Erikssons första bok Djävulen hjälpte mig så anpassar hon sitt språk efter tiden som boken utspelar sig i. Jag gillar det Dessutom är det skickligt att göra det och samtidigt få ett flyt i texten, vilket Eriksson har. Att författaren gjort grundlig research även till den här boken går inte att missa och hon får mig som läsare att verkligen tro på berättelsen som hon tecknar av Anders Lindbäck. Karaktärerna och den destruktiva miljö de lever i är trovärdiga. Som läsare får jag en förklaring till Lindbäcks handlingar när pusselbitarna i hans historia sakta men säkert läggs. Viktiga händelser som format honom berättas och skapar en slags förståelse. Författaren lägger dock inte lika mycket tid på de kvinnliga karaktärerna och jag hade önskat lite mer där. Det måste ha varit väldigt ovanligt på 1800-talet (och är det väl i och för sig fortfarande) att två kvinnor och en man lever i samma hushåll. Eriksson ger sin förklaring och för att den helt och hållet ska bära hade jag velat få veta mer om Johanna och Charlotta.

Caroline Eriksson är socialpsykolog och beteendevetare och använder sina kunskaper om människa och samhälle väl. Genom texten kan jag ana en nyfikenhet att utforska och förstå, den nyfikenheten smittar av på mig som läsare.

Jag rekommenderar verkligen den här boken till alla, såväl till deckarfantaster som till historieintresserade. För boken ger även en inblick i 1860-talets Sverige. Nu undrar jag bara nyfiket på vilket gammalt mord Eriksson ska skriva om härnäst - för jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker av henne!

Boken ges ut av Forum bokförlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat/skrivit om boken är LitteraturMagazinet, Eli läser och skriver och Johannas deckarhörna

lördag 18 april 2015

Öppnas i händelse av min död - Liane Moriarty

USA Today har tydligen skrivit att det här är en bok som man inte kan hålla för sig själv, att man vill dela med sig av den när man läst den. Jag håller med och faktiskt är det så att mitt exemplar av Öppnas i händelse av min död redan befinner sig hos min mamma. Hoppas att hon tycker om den lika mycket som jag!

Cecilia Fitzpatrick är perfektionist, i hennes skafferi är alla varor noga sorterade och paketerade i Tupperwareburkar (som hon säljer framgångsrikt), hennes barn är alltid välkammad och i tid till skolan och hon har ett kärleksfullt äktenskap...eller? Något saknas. Hon och hennes man har inte haft sex på flera månader, men hon vet inte hur hon ska ta upp det med honom. En dag letar hon efter något uppe på vinden och råkar stöta till en av mannens (oordnade) kartonger, ett kuvert trillar ut. På kuvertet står den "Öppnas i händelse av min död". Frågan är om hon ska kunna hålla sig ifrån att läsa det! Och vad står det egentligen i det!

Vi får också träffa Tess som lämnat sin man och tagit med sig sonen hem till sin mamma efter att mannen och hennes bästa vän tillika kusin berättat att de är kära i varandra. Och Rachel vars dotter blev mördad för flera år sedan.

Jag gillade verkligen den här boken som synar förortens välpolerade yta på ett varmt och ganska lättsamt sätt. Den berör, den är tragisk, ibland humoristisk men författaren håller det på en lätt nivå utan att det blir alltför klyschigt, Vet inte om ni förstår hur jag menar. Boken kräver inte så mycket av läsaren men ger desto mer tillbaka.  Det är klart att författaren hade kunnat gå djupare in i karaktärernas själsliv men som läsare kände jag inte att det var nödvändigt för berättelsen. Berättelsen utforskade hemligheter och ett genomgående tema är att trots att man levt nära varandra och tror att man verkligen känner en person så kan den personen ha sidor som man inte har en aning om. Och de reaktioner som man ser hos en närstående och tror beror på en viss sak kan i själva verket bero på något helt annat.

Cecilia har levt med sin man John-Paul i många år ändå tycks det som att han undanhållit henne saker som påverkat honom starkt. Tess och hennes kusin är mer eller mindre uppvuxna som systrar och umgås jämt, men känner det verkligen varandra? Rachel är övertygad om vem som mördat hennes dotter - hennes misstankar är helt baserade på ett gammalt foto. Ett ögonblick fångat med en kamera räcker för att Rachel ska döma en man för mord. Det är ett spännande tema som Moriarty utforskar på ett trevligt, lite mysigt sätt.  Dessutom blir man som läsare fantastiskt nyfiken på vad som står i det där brevet som Cecilia hittar och det går inte att låta bli att fundera på hur man skulle ha gjort själv.

Läs den här boken! Gärna i hängmattan eller på stranden i sommar - tror den lämpar sig extra mycket som semesterbok när man kan tillåta sig att uppslukas av en berättelse och ägna sig åt sträckläsning.

Boken ges ut av Albert Bonniers förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Feelgood biblioteket, Boktokig, hyllan och Feministbiblioteket

måndag 23 mars 2015

Skymningslandet - Marie Hermanson

Jag gillar Marie Hermansons böcker. De pendlar på något sätt alltid mellan sagan och verkligheten, i gränslandet däremellan, i skymningslandet. Som läsare vet jag inte vad jag har att vänta när jag slår upp pärmen till en ny bok av henne, förutom just detta att jag kommer att tas till en värld där jag inte har varit tidigare.

I Skymningslandet möter vi Martina 22 år som har ett riktigt skitjobb (både bildigt och bokstavligt talat) som timanställd hotellstäderska. När tjejen hon hyr i andra hand av säger att hon måste flytta ut åker hon hem till sina föräldrar bara för att upptäcka att hennes gamla rum inte finns kvar. Föräldrarna har renoverat och tagit bort en vägg. För Martina känns det som att hon inte har någon plats kvar hos dem. Så träffar hon sin gamla kompis Tessan som erbjuder henne en lösning på allt. Tessan jobbar och bor hos en gammal dement tant på en herrgård i närheten, Martina får också jobb och husrum där. Tanten befinner sig mentalt i 40-talet och tjejerna klär sig tidsenligt och agerar i roller som husa och sekreterare - allt för att hålla tanten nöjd och glad. Allt är lugnt och fridfullt ända till fler personer dyker upp på herrgården och rör om i deras drömtillvaro.

Jag lyssnade på boken och den var en perfekt ljudbok. Ett fint och behagligt språk som flyter på, inte för många karaktärer att hålla reda på och med en berättelse som gjorde mig nyfiken. För under tiden jag lyssnar så kan jag inte låta bli att undra var Hermanson ska ta mig, vad som ska hända. Som läsare anar jag en katastrof längre fram, men känner mig inte alls säker på om den kommer att inträffa, inte heller vad den egentligen skulle innebära. En våt filt lägger sig dock över de ljusa och varma sommarkvällarna, orosfjärilar fladdrar i magen och vad är det egentligen med det där låsta rummet..?

Boken ges ut av Månpocket och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, A room of my own och Vargnatts bokhylla



söndag 22 mars 2015

Granne med döden - Alex Marwood

I ett sjaskigt hyreshus i södra London väntar något fruktansvärt på att upptäckas.
Alla de sex hyresgästerna tycks ha något att dölja. Collette är på flykt från sin före detta chef. Minderåriga Cher är på rymmen från ett barnhem. Thomas försöker bli vän med alla sina grannar; det tycks bara göra honom mer ensam. Hossein är en attraktiv men tillbakadragen iransk flykting. Och så Vesta, som finns där för alla och verkar känna till allt som pågår i huset. Eller åtminstone trodde hon själv det.
En natt inträffar en fruktansvärd olycka som tvingar de sex att ingå i en allians. Men en av dem är en mördare.En person som är mycket skicklig på att dölja sitt tidsfördriv. Och som nu närmar sig sitt nästa offer.

Så kan man läsa på baksidan av boken Granne med döden av Alex Marwood. I somras lyssnade jag på Marwoods debutbok Onda flickor (läs vad jag skrev om den här) och blev helt tagen. Jag hade därför väldigt höga förväntningar på den här boken. Även den här boken har jag lyssnat på som ljudbok.

Granne med döden kan närmast beskrivas som en ondsint feelgood och är ingenting för kräsna magar. Här flödar detaljrika beskrivningar av förmultnande kroppar, tarmar och likvätskor, det är inte utan att jag blir illamående med jämna mellanrum och inte kan låta bli att tycka att författaren hade kunnat begränsa sig lite i just detta avseende. Feelgood-känslan i boken hör ihop med att den bygger på ett antal karaktärer som brottas med sina kärleksbekymmer, ensamhet, längtan och allt vad det kan vara och liksom förs ihop i det sunkna hyreshuset. Trots att det är ett hyreshus där många hyr tillfälligt så hälsar man på varandra, lägger sig i vad de andra pysslar med och ordnar kalas. Men det vilar ett påtagligt mörker och obehag över huset... Den fete och girige hyresvärden förpestar omgivningen och sedan är det historien med avloppen som det ständigt blir stopp i och som orsakar vedervärdiga översvämningar i Vestas lägenhet. Och såklart att jag som läsare vet att det bor en seriemördare i huset som inte bara dödar utan även ägnar sig åt att balsamera

Marwood bygger skickligt upp karaktärerna och spänningen i boken och återigen lyckas hon få till en bra deckare med personliga porträt och berättelser. Står man bara ut med äcklet (kanske hade det gått bättre om jag läst i stället för att lyssna..?) så är det riktigt, riktigt bra.

Boken ges ut av Modernista och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Bokföring enligt Monika, Lingonhjärta och Bokfrossa




Provlyssna gratis på en ljudbok hos Storytel!

måndag 16 mars 2015

Mannen från bergen - Kjell Eriksson

Det här är en rätt gammal bok (utkom 2005) som jag fick för några år sedan och ärligt talat inte lockat mig så mycket. Jag har inte läst något av Kjell Eriksson tidigare (tror jag, kan ha läst Prinsessan av Burundi) men han har gett ut en hel del böcker - alla deckare.

Mannen från Bergen utspelar sig i Uppsala men historien sträcker sig via Europa till Mexico och tillbaka till Uppsalas krogliv. På baksidan av boken står det så här: Manuel Alavez liv har slagits i spillror. Hans ena bror har dött en dramatisk död, hans andra bror sitter i fängelse i Sverige för narkotikahandel. Båda lurades de av en främling. Zapotekindianerna i Mexiko, det folk Manuel tillhör, kallar en sådan man för bhniguía, mannen från bergen. Han som lockar med rikedom och ett bekvämt liv men som i gengäld tar din själ.
När Manuel kommer till Sverige får han veta att den man som lockade hans bröder i fördärvet finns på en krog i Uppsala. 

Eva Willman är en arbetslös postkassörska som kämpar för ett bättre liv för sig och sina tonårssöner. Till sin förvåning får hon jobb som servitris på den nyöppnade krogen Dakar i Uppsala.

På Dakar härskar Slobodan Andersson. I sina egna ögon är han stadens nye krögarkung. Fast Slobodan och hans högra hand Armas sysslar också med affärer som inte tål dagens ljus. Men Slobodan är inte orolig han litar blint på sin tyste, hårdföre kompanjon. En dag får han oväntat besök av polisen. Kriminalkommissarie Ann Lindell berättar att man hittat en man med avskuren hals i Fyrisån och att den döde med all säkerhet är Armas. Slobodan känner skräcken krama hans hjärta. Är någon nu ute efter honom också?

Mordet på Armas utlöser en kedja av dramatiska händelser centrerade kring restaurangen vid ån. Eva Willman som trodde att hennes liv höll på att ordna upp sig kastas in i en dramatik på liv och död. Och Ann Lindell, som håller i utredningen, tvingas jaga en undanglidande hämnare som förmodligen kommer att slå till igen.

Jag skulle vilja beskriva den här boken som en väldigt traditionell svensk deckare. Som läsare får jag deckargåtan berättad för sig i kronologisk ordning Det finns element av samhällskritik och vardagsrealism. Jag gissar att Ann Lindell och de andra poliserna återfinns i Erikssons andra böcker och att jag därför tappar en del av dynamiken kring de karaktärerna eftersom jag inte läst de tidigare böckerna. Det går ändå att få grepp om dem och förståelse för dem men jag tror att jag hade fått mer ut av boken om jag läst de tidigare.

Den är helt ok den här boken men innehåller ingenting utöver det vanliga; inga överraskningsmoment, ingen twist, ingen särskild finess i språket, inga udda karaktärer. Det är rätt och slätt en berättelse om ett mord och människor som på ett eller annat sätt berörs av det. Lite tråkig kanske men absolut inte dålig. Magnus Persson litteraturkritiker på Svenska Dagbladet håller inte med mig utan skriver i sin recension att minsta bifigur får liv och att den är ruskigt spännande...

Boken ges ut av Ordfront Förlag och kan köpas på Bokus och Adlibris


söndag 15 mars 2015

Femgänget leder!

Pausen från Harry Potter har förlängts med ytterligare en Fem-bok, nämligen Fem stoppar spöktåget. Detta bestämde sonen ikväll. Och jag har bestämt att denna ljudbok lyssnar vi på tillsammans.




fredag 13 mars 2015

Harry Potter vs Femgänget

Ni som tittar in på den här bloggen då och då vet kanske att sonen och jag läser Harry Potter. Vi är nu inne på femte boken: Harry Potter och Fenixorden. Den är väldigt spännande och vi älskar att avsky Umbridge tillsammans!

Förra veckan så räckte dock inte min högläsning till för att han skulle komma till ro så jag slog igång en ljudbok. Valet föll på Enid Blytons Fem söker en skatt (som jag lyssnat på själv tidigare och bloggat om här). Han har lyssnat nån morgon också och härom kvällen när jag inte hann läsa. Tydligen så är den så bra att han nu har utfärdat en paus i Harry Potter medan han lyssnar färdigt på Fem-boken.


torsdag 12 mars 2015

Vänner

Jag är välsignad med många fantastiska, roliga, kreativa, givmilda och smarta vänner. Många av dem bor många mil ifrån mig och jag träffar dem inte så ofta, men när vi väl ses så fortsätter vi bara där vi var sist vi sågs. Jag älskar det och jag älskar er, mina vänner!

Jag har det till och med så bra att vissa skickar överraskningspaket! Här är ett par exempel på vad som dykt upp.






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...