header

header

söndag 24 maj 2015

The Sign of the Four - Sir Arthur Conan Doyle

I sakta mak läser jag mig igenom alla Arthur Conan Doyes böcker om Sherlock Holmes. Den andra boken om Holmes och Doctor Watson heter The Sign of the Four och utspelar sig 1888. När jag läser den slår det mig hur enormt rasistisk och ignorant man var på den tiden (ja, vissa är det visst än idag...). Hur vi i väst på riktigt såg människor från vissa delar av världen som några slags outvecklade halvmänniskor. Som modern läsare får man ha med sig det och i stället för att uppröras kanske tänka att romanen ger en bild av hur människor tänkte på den tiden och glädjas över att det faktiskt har förändrats en hel del.

Boken börjar med att beskriva hur Holmes har ett på- och ett avläge. När han inte jobbar med ett fall eller undersöker något som intresserar honom så ligger han mest och sover och knarkar. Watson oroar sig såklart över detta. När  Holmes däremot får ett fall på halsen så är han överdrivet energisk och tycks knappt sova någonting. En dag får de besök av en ung kvinna vid namn Mary Morstan som har två olösta gåtor. Dels försvinnandet av hennes far, Kapten Arthur Morstan, tio år tidigare. Han hade nyligt kommit hem från Indien där han tjänstgjort i många år. Mary hann aldrig återförenas med honom. När hon kom fram till hotellet som han bodde på i London var han försvunnen och återfanns aldrig. Den andra gåtan hon hade var att hon sedan 1882 fått en pärla sänd till sig varje år av en okänd välgörare. När den sista pärla kom så följde det med ett brev som bad henne befinna sig på en viss plats vid en viss tid. Samma datum som den dag hon söker upp Holmes på.

Holmes tar sig, med Watsons hjälp, an fallet som visar sig vara mycket större och mer komplicerat än vad de först trodde. Mot slutet blir det dessutom lite action med snabba båtar längs Themsen...

Finast av allt i boken tycker jag är att Watson blir kär i Mary Morton. Han är en sådan himla gentleman och omtänksam på alla sätt och vis, en fin kille helt enkelt. Jag undrar om vi kommer att få läsa mer om Mary Morton och Watson i kommande böcker?

Boken har getts ut av ett flertal bibliotek och i otaliga utgåvor, finns att köpas och lånas lite varstans!

måndag 18 maj 2015

Lästips

Jag är verkligen en periodare när det gäller att läsa tidsskrifter. I flera månader prenumerarar jag inte på någon för att sedan starta prenumerationer på flera stycken samtidigt. Ska väl erkänna att tidsperioderna då jag inte läser några tidningar av sorten månadsmagasin oftare är längre än tvärtom, men jag gillar att bläddra och ströläsa särskilt under frukosten.

I slutet av förra veckan damp senaste numret av Damernas Värld ner i lådan, men då var jag bortrest så jag har öppnat den först idag och blev glatt överraskad av flera bra artiklar som jag vill passa på att tipsa om här.

En av artiklarna handlar om hur YA- (Young Adult) genren blir allt populärare och hur crossoverlitteraturen (för både unga och vuxna)växer. Malin Forsberg som skrivit artikeln ser böckerna om Harry Potter som det stora startskottet och intervjuar bland annat Sara Bergmark Elfgren (författare). Sara, Ada Wester (förläggare på Gilla Böcker) och Lotta Olsson (litteraturkritiker på Dagens Nyheter) ger sina bästa YA-tips.

Den andra artikeln som väckte mitt intresse handlar om författaren och dinosauriefantasten Sarah Sheppard. För det första jag hade INGEN ANING om att hon är svenska! Sheppard är grafisk formgivare men har skrivit och ritat ett helt gäng färgglada böcker om dinosaurier för barn och även den fantastiskt fina boken Viktiga kartor för äventyrare och dagdrömmar. Sheppards dinosaurieböcker var de första i det ämnet som jag och sonen läste tillsammans (läs mer om det här och om ni undrar efter att ha följt länken och läst inlägget så finns intresset för dinosaurier kvar även om det inte är lika intensivt längre). Artikeln väckte mitt intresse för författaren och personen Sarah Sheppard, tänk om hon kunde få vara med i ett program som till exempel Babel (som för övrigt alltför sällan uppmärksammar barnlitteratur och YA-böcker).

Ja, det var ett litet lästips från mig. Efter senare diskussioner i bokbloggosfären så känner jag att jag vill lägga till att det här inlägget inte är sponsrat på något sätt utan ett helt genuint tips på bra och intressanta artiklar:)

torsdag 14 maj 2015

Drömhjärta - Cecilia Samartín

Drömhjärta handlar om kusinerna Nora och Alicia som växer upp i en rik familj på Kuba på 1950-talet. De lever ett gott liv, badar vid de vita sandständerna, äter god mat, har en sån där mysig och vis husa att anförtro sig till (som man ofta stöter på i böcker) och har ett väldigt skyddat liv. Så bryter revolutionen ut, Fidel Castro tar makten och allt förändras. Nora och hennes familj flyr till USA för att bilda sig ett nytt liv där. De kommer, som alla andra kubaner, först till Miami men väljer sedan att flytta till västkusten. Alicias pappa som till en början stödjer revolutionen hamnar i onåd, misstänks för att vara otrogen revolutionen.

Nora och Alicia håller kontakten via brevväxling. De lever helt skiljda liv. Nora studerar vid universitetet, brottas med att anpassa sig till det nya landet samtidigt som föräldrarna håller hårt på kubanska traditioner och kultur. Alicia förälskar sig och gifter sig - till familjens stora förtvivlan - med en svart man, en revolutionär. Alla i familjen, utom Nora, förskjuter henne från familjen. Situationen på Kuba blir allt värre och Alicia lever ett mycket fattigt liv. När hon blir sjuk bestämmer sig Nora för att återvända till Kuba och hjälpa sin kusin och dennas dotter.

Den här boken innehåller en del klichéer när det gäller karaktärerna i boken, åtminstone till en början innan man som läsare får lära känna dem ordentligt. Från början skissas personligheterna upp i rätt enkla drag, men allt eftersom blir de mer och mer dynamiska och komplicerade. Precis som folk är i vanliga livet.

Den här boken är en bra historieskildring av Kuba och ger en bra inblick i hur livet på Kuba förmodligen har varit (är?), både före och efter revolutionen. I den rika familjen är det inte helt självklart vilken sida man ska stå på rent politiskt, ska man stödja Castro eller inte? Samartín ger också en avskalad bild av hur man såg på personer med afrikanskt ursprung och hur viktigt i Nora och Alicias familj att påtala att man har rent spanskt blod. Alicia, som är den ljusare av de två, ses som vackrare och populärare än Nora. Att hon blir förälskad i en svart man är ren katastrof. Den karaktär som jag blev mest nyfiken på och som jag också hade velat veta lite mer om är Tía Panchita som lever ensam i ett litet hus på en sockerplantage.

Förutom att boken är en intressant historieskildring så är det en fantastisk släkthistoria och berättelsen om vänskapens starka krafter. Det är en otroligt vacker bok och mot slutet blir den dessutom mycket spännande.

Samartín har en alldeles särskild ton i sitt språk som tilltalar mig mycket. Den påminner mig om hennes sätt att prata, med mjuk och lugn röst kan hon beskriva de mest fasansfulla händelser. Hon har en sådan medkänsla och den skiner igenom i hennes texter.

Samartín är själv född på Kuba och har flytt därifrån till USA. Hon är utbildad psykolog och psykoterapet och har arbetat som socialarbetare i Los Angeles. Att hon har en stor förståelse för det mänskliga psyket, mänskliga relationer och flyktingprocesser förstår man när man läser hennes böcker. Jag tänker mig att den här boken även fungerar som ett inlägg i debatten om Kuba. Att hon som exilkuban och författare har velat ge en bild av vad Castros styre har inneburit för den lilla ön och dess befolkning.

Jag har tidigare läst Salvadoreña av Cecilia Samartín och blev helt tagen av den boken, läs mer här. Även Drömhjärta grep tag i mig fullständigt. När jag stängde igen pärarna efter att ha läst sista sidan så gav jag nog ifrån mig en liten suck och kände ett slags hål inombords. Den är så otroligt stark. Jag har bara en sak att säga - Läs den!

Boken ges ut av Bazar förlag och kan bland annat köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Bokblomma, Kattugglan och Böcker emellan

onsdag 13 maj 2015

On the road

Sitter på ett tåg på väg mot Yoga Retreat, fikar och läser en bön för de stulna av Jennifer Clement. Life is good! 


måndag 11 maj 2015

Jag vill slå ett slag för Yoga!

Jag är en lat person i grunden men samtidigt så vill jag vara hälsosam och snäll med min kropp. Att träna på kvällstid på gym/gruppträning är i stort sett en omöjlighet för mig. Yoga är något jag varit nyfiken på länge men jag har aldrig lyckats ta mig till en yogastudio för att prova. I höstas så skaffade jag en Apple TV (mest för att gyttja ner mig i Netflixträsket) och upptäckte You Tube-träning. Så fantastiskt!

Jag började med att följa Yoga With Adriene och har sedan dess mer eller mindre yogat varje dag. Adriene är en fantastisk tränare. Hon är rolig,pedagogisk och har en lättsam inställning som liksom avväpnade och sporrade mig på samma gång. Jag känner mig lite som en nyfrälst nu men det är faktiskt så att Yoga har haft fantastiska effekter på mig. Förutom det fysiska, att jag är lite starkare och vigare nu så är den kanske största förändringen det mentala. Jag har ett rätt krävande jobb (som jag i och för sig älskar men som också bidragit med en hel del stress) och genom yogan som också är en form av meditation så mår jag så otroligt mycket bättre. Jag fokuserar bättre när jag jobbar och släpper numera jobbet helt och hållet när jag är hemma. Det har ledit till att jag är en bättre mamma och betydligt snällare mot mig själv än tidigare.

Nästa vecka ska jag ta det hela ett snäpp längre och åka på Yoga Retreat. Det känns både läskigt och otroligt roligt. Hoppas på inspiration och på att lära mig mer om Yoga. Har aldrig gjort någonting liknande tidigare men har alltid gillat att utmana mig själv att göra nya saker, uppleva nya grejer. Kanske kommer det någon rapport därifrån är på bloggen - vi får se.

Än så länge har jag inte läst några yogaböcker. Har ni några tips på bra sådana?

Bjuder här på ett av mina favoritpass :)


lördag 9 maj 2015

Fyra minuter - Johan Ring

Fyra minuter är Johan Rings debutroman. Jag fick först upp ögonen för honom när jag läste samlingsvolymen Efter stormen (läs recension om den här). Sedan fick jag den stora äran att läsa en novell som han hade liggande i skrivbordslådan (har skrivit om den här) och som nu finns utgiven: Rent-a-Claus. Det var med en stor självklarhet och rätt höga förväntningar som jag satte näsan i Fyra minuter någon dag efter att den gavs ut.

Boken handlar om Veronica och Anders, ett ungt par som precis flyttat från Stockholm till Veronicas hemort, det lilla samhället Dunsvik i Småland. Anders pluggar och Veronica har öppnat en liten vintagebutik. Veronicas mammas död ligger som ett orosmoln över relationen mellan Veronica och hennes pappa, Anders försöker medla. Så en dag så händer något helt otroligt i det lugna lilla Dunvik, ett stort passagerarplan på väg från Zürich till Stockholm störtar i en potatisåker efter att ha varit försvunnet på radarn i fyra minuter. Detta strax efter ett märkligt rosa sken synts över himlen. Mystiska saker är i görningen, folk blir märkligt dragna till planet och är det något som finns där inne i vraket?

Jag läser böcker i alla möjliga genrer men mitt hjärta tillhör skräcklitteraturen. Att läsa en bra riktigt otäck historia är något alldeles särskilt. Det slår an en särskild sträng hos mig. Redan i början av boken drabbas man som läsare av en obehaglig katastrofkänsla. Veronica och Anders är ute och cyklar när himlen lyses upp av ett ovanligt rosa sken, men ingen annan än Veronica reagerar särskilt mycket. Ring lyckas få mig som läsare att hamna inuti Veronica, att känna hennes krypande oroskänsla. Något är fel, men vad? Så på natten vaknar alla i samhället av en fruktansvärd smäll. När de springer ut ur sina hem så ser de en stor rökpelare borta på Lothar Nordahls gård, men det är inte dynamiten som han förvarar i ladugården som slutligen sprängts utan ett stort plan som störtat. Det visar sig dock inte vara den stora katastrofen, katastrofen är något helt annat. Jag ska inte säga mer om det eftersom jag inte vill förstöra någons läsupplevelse.

Det här är bra, riktigt bra! Språket är rätt framt och enkelt. Utan krusiduller och omständiga beskrivningar så ger han mig en bild av hur Dunsvik ser ut, det känns nästan som att jag har varit där trots att jag aldrig varit i Småland och att Dunsvik inte finns på riktigt. Även karaktärerna är vardagliga och skulle lika gärna kunna finnas i min egen bekantskapskrets. Ring lyckas med att göra det otroliga trovärdigt genom sina miljöskildringar och sina karaktärer. Att inte ha allt fokus på planet och händelserna som följer på det utan ta med berättelsen om Veronica och hennes pappa gör historien mer dynamisk och otäck.

Insprängt i boken finns också bilder och beskrivningar av verkliga mysterier som triggar såväl min nyfikenhet som bidrar till den där obehagskänslan som följer mig under hela läsningen - och som stannar kvar efter att jag läst sista sidan. För det är ju så att det har hänt oförklarliga saker, plan har försvunnit, folk har försvunnit och människor har dött på oförklarliga vis. Ett exempel på ett sådant mysterie kan ni läsa längst ner i inlägget.

Gillar du skräck och mysterier så tycker jag absolut att du ska läsa den här!

Boken ges ut av Mix Förlag och kan köpas på bland annat Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är Farbror Atlas och Bokhyllan



En decemberdag 1947 får ett flertal skepp i det vältrafikerade Malacksundet i Indonesien ta emot nödsignaler från det nederländska fraktskeppet Ourang Medan. Meddelandet vittnar om en akut nödsituation: "Besättningen och kaptenen är döda." Efter detta följer obegriplig morsekod och till sist: "jag dör". Sedan återstår bara tystnad. Det amerikanska handelsfartyget Silver Star lyckas lokalisera fartyget och skyndar till platsen. Fartyget visar sig vara helt intakt, men när besättningen från Silver Star kliver ombord på Ourang Medan möts de av en mardrömslik syn. Alla i besättningen är döda och deras kroppar ligger utspridda på däck. Kropparna bär inga spår av yttre våld, men ansiktena är groteskt förvridna och ögonen uppspärrade som av skräck. De utsända från Silver Star bestämmer sig för att försöka bogsera Ourang Medan till närmaste hamn, men när en brand plötsligt utbryter i lastrummet tvingas de hastigt lämna skeppet. På avstånd ser de hur Ourang Meda exploderar och försvinner ner i vågorna. 

fredag 8 maj 2015

Klingsor - Torgny Lindgren

Torgny Lindgren är den andra av tre västerbottniska författare som vi läser i bokcirkeln Picket och Pocket. P-O Enquist var den första och efter Lindgren ska vi läsa Sara Lidman. Får vi ihop det har vi tänkt göra en roadtrip till de tre författarnas barndomstrakter.

Klingsor är den första bok jag läser av Torgny Lindgren. Jag har lyssnat på honom vid några tillfällen (läs till exempel här), bland annat på Littfest och på Lundströms bokradio. Han är otroligt underhållande att lyssna på, vilken historieberättare! Trots det så hade jag på känn att jag kanske inte skulle gilla hans skrivna ord lika mycket. För att få bästa möjliga förutsättning så lyssnade jag på Klingsor med författaren själv som uppläsare.

Om boken kan man läsa så här på baksidan av omslaget:

Hur han än vände och vred på glaset inför sina glupska ögon stod det snett och lutande. Det lutade mycket kraftigt, än hit, än dit. Att stå rakt upp som ett anständigt glas förmådde det inte. Glaset hade helt enkelt rätat på sig.

Men eftersom det stod på en stubbe som varit sågad mot alla regler och i strid med alla anvisningar från skogsbolagen hade det blivit rakt upptill, snett nedtill. Med sin överdel hade det siktat mot stjärnorna, med sin bas hade det varit bundet vid jorden och slav under tyngdkraften.

Och med ens stod det klart för honom att den döda materien inte är död.

Det var i den stunden han blev konstnär.

Glaset hade levat sitt liv, det hade insett sin snedhet och sin lutande belägenhet och beslutat sig för det stolta upprättståendet. Utan att riktigt förstå konsekvenserna. Om glaset haft ett namn hade det hetat Klingsor.

Han hade själv formulerat sitt mål: att med måleriets kirurgi öppna föremålen och visa deras inre liv.

Det är ju vad all konst i grunden syftar till. Och aldrig förmår.

Klingsor utvecklades aldrig som konstnär. Han blev inte bättre, han blev inte sämre. Samtidigt var detta hans storhet, genom att aldrig svika sig själv förblev han medelmåttig och grandios, hur djupt man än borrar i den svenska konstens historia finner man alltid nere i de väldigaste djupen Klingsor.

Det anstår oss inte att göra Klingsor mindre än han var.

Det är på sitt sätt en fascinerande historia och precis som alla släktkrönikor så är det svårt att veta vad som är dikt och verklighet - i berättelsen alltså, fattar ni? Lindgrens melodiska röst är också behaglig att lyssna på. Inte behändig som Enquists, men behaglig. Det är en skröna och till dess natur så kommer jag som läsare inte särskilt nära någon av mina karaktärer. Han är på sitt sätt en tragisk figur (eller? Vet egentligen inte det, men speciell och förmodligen känslomässigt handikappad...) och jag hade gärna kommit honom lite mer på djupet. Nu är det ju historien om honom berättad av två författare som tänkt skriva en bok om honom som vi får höra. Mestadels är det dem vi får höra i alla fall, vi hör väl Klingsors röst en del också.

Jag blev helt enkelt inte så förtjust i boken och tyvärr kunde jag inte vara med på bokcirkeln när den diskuterades så jag vet inte riktigt vad de andra tyckte heller.

Boken ges ut av Norstedts och kan köpas på Adlibris och Bokus

Kulturbloggen har också bloggat om boken

onsdag 6 maj 2015

Den fallande detektiven - Christoffer Carlsson

Jag har lyssnat på den här boken som ljudbok och tyvärr fattade jag inte när jag valde den att det är andra boken i en serie. Jag är övertygad om att jag haft en annan uppfattning om boken om jag läst/lyssnat på Den osynlige mannen från Salem först. Då hade jag nog fått en helt annan bild och förståelse för huvudpersonen Leo Junker. Jag ser inte det här som en fristående bok utan helt enkelt som en fortsättning och det var en hel del som jag inte förstod allt som pågick.

Polisen Leo Junker är tillbaka på våldroteln efter att ha varit sjukskriven på grund av händelser som utspelade sig i den första boken. Han borde nog ha stannat hemma längre och om hans chef visste hur mycket medicin han knaprar hade det nog blivit så också. Hans första fall efter återkomsten rör mordet på sociologen Thomas Marcus Heber som forskat om extrema våldsbejakande höger- och vänsterrörelser. Heber har själv ett förflutet i vänsterextremismen. När han går igenom forskningmaterial, anteckningar och intervjuer så hittar Junker tecken som tyder på att Heber kände till ett kommande politiskt attentat och var osäker på hur han skulle hantera det.

Att Christoffer Carlsson är kunnig vad gäller extrema rörelser behöver man som läsare inte tvivla på. Han ger ett trovärdigt porträtt i hur det ser ut  de rörelserna idag, vilka personer som är med, vad som lockar dem och så vidare. Det är helt klart intressant och dagsaktuellt. Jag saknar bara den islamistiska våldsbejakande extremismen, då hade samhällsbilden varit komplett, men det kanske hade rört till historien för mycket. Själva mordgåtan och utredningen är spännande och mycket välskriven. Den är också logisk och trovärdig, den spårar aldrig ur utan håller hela vägen. Jag gillar det.

Tyvärr så rörde det till det för mycket för mig att jag hade så många kunskapsluckor eftersom jag inte läst förra boken. Det fanns nog en hel del trådar som var superintressanta för dem som läst bok ett men som störde läsningen för mig. Det grämer mig otroligt att jag inte tog böckerna i rätt ordning. Jag vill därför inte ge den här boken något omdöme utan kan bara rekommendera alla att läsa dem i den ordning de är skrivna och upprepa att det är en välskriven och spännande deckare.

Den fallande detektiven ges ut av Pocketförlaget och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Den döda zonen, Deckarhuset och Läsa & Lyssna

måndag 4 maj 2015

A Study in Scarlet - Sir Arthur Conan Doyle

För snart tre år sedan köpte jag The Complete Stories of Sherlock Holmes, utgåvan innehåller "orginal"illustrationer från Strand Magazine. Det var en tidsskrift som utkom en gång i månaden och främst innehöll skönlitterära bidrag. Sir Arthur Conan Doyles böcker gavs ut som följetång i tidsskriften. Mer om detta lär jag få veta när jag så småningom läser Mattias Boströms Från Holmes till Sherlock som står och väntar i bokhyllan.

I A Study in Scarlet så får vi träffa Sherlock Holmes och Dr Watson för första gången. De lär också känna varandra och blir kombos på 221B Baker Street. Watson är nyligt hemkommen från Afghanistan där han skadat sig under sin tjänstgöring. Han lever ett tråkigt och rätt ensamt liv fram till han träffar Holmes. Holmes å sin sida är helt upptagen av sin banbrytande forskning inom kriminalteknologin. Han är extrem kunnig inom vissa områden, som är intressanta för honom och i hans yrke och helt ointresserad av andra saker. Till exempel är han totalt obrydd huruvida jorden snurrar runt solen eller tvärtom - det har ju ingen som helst konkret betydelse för honom!

En dag blir Holmes uppsökt av kommissarie Lestrad som fått ett märkligt fall på halsen. En död man har hittats  ett övergivet hus. Den döde har ett ansikte som förvridet av skräck. Det finns en hel del blod i huset och någon har doppat sitt finger i blodet och skrivit på väggen, men den döde mannen har inget sår på kroppen. Märkligt. Holmes tar sig så klart an fallet och Watson hakar på som hans medhjälpare.

Berättelsen tar oss från England till Utah och nybyggarnas land. Spännande värre!

Det är något alldeles särskilt att kunna läsa klassiker på orginalspråk och faktiskt fascinerande att det går så bra att läsa en engelsk text som är skriven på 1800-talet. Boken kom ut 1887. Till just A Study in Scarlet (En studie i rött på svenska) finns det inga illustrationer i min utgåva- ser framemot dem i kommande böcker!

Boken har såklart getts ut av en massa bokförlag och kan köpas och lånas lite varstans!

Andra som bloggat om boken är Pocketblogg och Bedårande Böcker



lördag 2 maj 2015

Min mormor hälsar och säger förlåt - Fredrik Backman

Jag börjar det här inlägget med att konstatera att Min mormor hälsar och säger förlåt är en helt fantastisk bok! Jag håller också med om texten på baksidan som konstaterar: "En normal roman om annorlunda människor. Eller möjligen tvärtom"

Precis som i En man som heter Ove så är grundtemat i boken sorg. I den här boken så är det sjuåriga Elsa som sörjer sin galna mormor. Ja, det finns en del andra männsikor som sörjer också... Jag låter baksidetexten beskriva handlingen:

Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det. 
Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär.

Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, "Miamas", och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende. 

Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar. Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor.

Den här boken är skriven med så mycket medkänsla och värme att den går rakt in i hjärtat på mig. Den är också klurig och har ett finurligt språk. Det var länge sedan en bok fick mig till så många olika känslor. Jag ömsom snyftade, skrattade, fnissade och förundrades. Backman låter Elsas mormor att hämningslöst ställa sig på barnets sida. Det är sällan man ser det, varken i verkliga livet eller i böcker. Det finns en del karaktärer i Stephen King-böcker som jag kan komma att tänka på men annars är det glest mellan dem. Elsas mormor har byggt upp en hel värld för att skydda och trösta Elsa. Hon har lärt Elsa ett hemligt språk så att de kan prata ostört med varandra och när hon dör så ger hon Elsa världens äventyr.

Till en början så känns alla karaktärer lite som seriefigurer, de känns inte verkliga och trovärdiga helt enkelt. Det förändras eftersom jag läser (lyssnar). Visst är karaktärerna skruvade men sakta och säkert så träder en annan bild fram och som läsare förstår jag hur det är ställt. Och själva berättelsen är dråplig samtidigt som den går i moll, humoristisk samtidigt som den får hjärtat att snörpas åt av ledsenhet.Framförallt är den varm och kärleksfull.

Jag lyssnade på boken som ljudbok med Anna Maria Käll som uppläsare. Hon är en av mina favoriter och gör som vanligt ett superbra jobb.

Jag rekommenderar den här boken till alla. Läs den!

Boken ges ut av Månpocket och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är I Elinas hylla, Bokföring enligt Monika och Västmanländskans bokblogg

fredag 1 maj 2015

Norrsken - Frida Skybäck

Norrsken är en historisk roman som tar oss till 1800-talets Skåne och en välbeställd familj. Trots rikedom är saker inte frid och fröjd. Familjen består av mamma, pappa, tre döttrar och en betydligt yngre son. Äldsta dottern Cecilia, tillika huvudkaraktär i boken, och mamman är ganska nyligt hemkommen från en hemlighetsfull resa till norra Sverige. Cecilia är olycklig. Hennes fästman Ludvig har lämnat henne för en resa till Italien och skriver inte till henne, hon är distanserad från systrarna som hon tidigare stod nära och hon får på inga villkor umgås med sin lillebror. Hon skriver och drömmer om att bli författare, en olämplig sysselsättning för en kvinna enligt föräldrarna som i sin tur desperat letar efter en lämplig make till sin äldsta dotter. De hittar en lämlig kandidat i adelsmannen Jaques Rousseau, trots att han ber om Cecilias hand verkar han betydligt mer intresserad av en annan av systrarna. Cecilia å sin sida har svårt att glömma Ludvig.

Det här är Frida Skybäcks tredje roman men den första som jag läser. Norrsken är i sin tur den första boken i en trilogi om familjen Stiernfors på Rosenlunds herrgård i Skåne. Skybäck är historiker i botten och berättar att hon lagt ner mycket tid på att göra research om hur livet för en herrskapsfröken tedde sig. Hon har bland annat läst dagböcker och brev.

Jag tyckte om boken och även om den var förutsägbar (förutom vi ett tillfälle då jag verkligen drog efter andan, la handen över munnen och utstötte ett litet Åh) så gjorde det inte så mycket. Det mest intressanta för mig i boken var just kvinnoporträtten. Mamman och systrarna är så olika men måste ändå alla rätta sig efter en och samma mall, en mall som är snäv. Det är bara farmodern som med ålderns rättighet kan vara någorlunda frispråkig och besvärlig.

För er som tittar in här på bloggen med jämna mellanrum så är det ingen hemlighet att jag gillar historiska romaner, särskilt sådana md kvinnliga huvudkaraktärer. Det är så viktigt att inte glömma bort hur kort vår historia är när det kommer till kvinnors rättigheter och jämlikhet. Den här boken utspelar sig för enbart 160 år sedan och även om de yttre förutsättningarna skiljer sig i mångt och mycket så lever vi kvar med vissa föreställningar, till exempel vad som är lämpliga sysselsättningar för en kvinna, tvåsamhetens betydelse och mera. Vi tar så mycket för självklart idag och glömmer bort hur mycket kvinnor i generationer före oss har fått kämpa för att vi ska kunna njuta av de friheter som vi har nu. Det är värt att försvara (och förbättra) varje dag!

Tidvis kändes berättelsen något stel och språket lite tradigt. Jag tror att det delvis beror på att författaren har anpassat språket efter tiden historien utspelar sig i. Särskilt dialogen är såklart sådan. Det märks att Skybäck är kunning och hennes skildring av tiden och miljöerna är trovärdiga. Jag ser framemot när bok nummer två i serien, Polarnatt, utkommer så att jag får veta mer om systrarna och deras öden.

Boken ges ut av Bokförlaget Forum och Månpocket. Den kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Hyllan, En bok till och Boklysten

onsdag 29 april 2015

Greklandssommaren - Maria Hamberg

Greklandssommaren handlar om Betty som arbetar på verkstad med att kröka järnrör. Det är sommar och en ovanligt varm sådan. Genom texten känner man riktigt hettan och svetten som rinner längs ryggraden. Verkstaden har semesterstopp men de är några som arbetar övertid för att rädda företaget som är nära konkurs. Betty är lycklig för första gången på länge. Hennes barn har blivit vuxna och flyttat hemifrån (barnens pappa har hon skiljt sig från sedan länge) och hon har köpt sig en lägenhet av arvet från sin mamma. Äntligen kan hon känna sig helt fri, äta när och vad hon vill, inte behöva meddela någon om hon ska jobba över och bara bry sig om sig själv. Dessutom spirar kärleken mellan henne och kollegan Junsele.

Så en dag så dyker hennes son och yngsta barn Alex upp, han bara ligger i hennes soffa och tittar på TV. Stökat till det har han också. Betty visste inte ens om att han hade en nyckel till hennes hem. Det visar sig att han i hemlighet har kopierat en nyckel när han hjälpte henne att flytta in. Han har problem med sin flickvän och har blivit utkastad. Nu vill han flytta hem ett tag. Betty är inte särskilt sugen på det och rätt snart förstår jag som läsare varför. Odrägligare typ får man leta efter, dessutom är han otrevlig och ibland till och med hotfull. Relationen till de två döttrarna är inte heller på topp, varför det är så får vi ledtrådar till i tillbakablickar.

Jag tyckte mycket om den här mycket realistiska levnadsbeskrivningen av en klassisk ensamstående arbetarmorsa. Den är så fint och varmt skriven. Det märks att författaren verkligen tycker om sin karaktär Betty trots alla hennes både bra och mindre bra sidor. Till de mindre bra hör tendensen att bli martyr. Hon har dåligt samvete för barnens uppväxt och kan därför inte säga ifrån till dem, hon blir undvikande och lam och sedan tycker hon synd om sig själv över det.

Maria Hamberg är själv svetsare och har arbetat i verkstad och det märks att hon är väl förtrogen med miljön. Tror jag i alla fall, jag är det ju inte själv, men hon inger det förtroendet i sitt språk och sin berättelse. Jag gillar också hur hon osentimentalt skildrar en kvinna på en mansdominerad arbetsplats utan att det är i annat syfte än att berätta Bettys historia. Hon har liksom inga andra bakomliggande motiv. Måste dock säga att jag avskydde slutet, det lämnade mig smått arg och frustrerad...

Boken ges ut av Ordfront förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Begeistrad och galen i böcker har också bloggat om boken
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...