Den 28 januari 2005 förlorade Hanna och hennes man sin två månader gamla dotter Lovisa. Tiden efter, under sorgearbetet läste Hanna mycket om sorg, men hittade inte någon bok som gav konkreta tips på hur man kan hantera sin sorg. Inte heller hittade hon litteratur om tiden efter sorgen. Som en del av sitt eget sorgearbete började hon skriva, skrivandet har nu resulterat i boken Sorgens änglar . När jag öppnar boken grips jag fast av den och släpper den inte ifrån mig förrän jag läst ut hela boken (73 sidor), det liksom går inte. Det är en kombination av ämnet, språket och berättelserna som gör att jag (även om jag var så trött att ögonen hela tiden höll på att åka igen) bara inte kan lägga den ifrån mig. Jag kommer definitivt att bläddra igenom den igen, jag tror att det här är en bok att läsa flera gånger - åtminstoner de mer teoretiska delarna av boken. Johnselius skriver om det oförståeliga - att förlora sitt barn, och sedan tiden efter. Det är inte utan att ångestspöket griper t...