Susanna Alakoski kallar Oktober i Fattigsverige för en dagbok och beskriver hur biografin träder in i hennes liv. Jag ser den mer som en kommentar om svensk socialpolitik som tar avstamp i hennes eget liv. Hon är i och för sig väldigt personlig och bitvis får vi komma författaren väldigt nära. Alakoski har tidigare använt erfarenheter från sin uppväxt i sina romaner men här tar hon inte skydd bakom fiktiva karaktärer. Det märks att Susanna Alakoski är utbildad socionom och att hon arbetat som socialsekreterare. Jag som arbetar inom socialtjänsten känner igen problematiken när lagstiftningar krockar med varandra och människan hamnar i kläm och när ekonomin krockar med behoven. Jag ler igenkännande när Alakoski beskriver hur Socialtjänsten alltmer får ägna sig åt att vara bostads- och arbetsförmedling när övriga delar av samhället inte tar sitt ansvar. Det som händer är såklart att det tar tid och resurser från det sociala arbetet. Fattigdom... Barnfattigdom...sug på de ...