För många år sedan, jag tror det var 2003, så läste jag Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren. Det är en av de absolut bästa böcker jag någonsin läst, den förtrollade mig fullständigt. Jag har sedan dess varken vågat läsa boken igen eller läsa något annat av författaren. Jag har på något sätt varit rädd att jag ska bli besviken av en omläsning eller att hans nya böcker ska vara dåliga och på något sätt förminska upplevelsen och känslan av Den vidunderliga kärlekens historia. Maja Lundgren nämner författaren i sin bok Myggor och tigrar , han beskrivs inte i särskilt positiva termer och det gjorde mig än mer skeptisk till att läsa något annat av Vallgren. Men så stod jag en dag på biblioteket i Hörnefors och skulle välja mig en CD-bok ur deras (inte alltför stora) samling och min blick föll på Havsmannen , uppläsare Rebecka Hemse - och hennes uppläsningar brukar jag gilla. Den var desutom ganska kort, bara sex stycken skivor. Jag slog helt enkelt till ...