Vad skriver man om en bok som så många andra har läst, som har vunnit Augustpriset (2013) och som alla mer eller mindre hyllar? Det är svårt tycker jag, men jag ska göra ett försök. Boken handlar om Ester Nilsson som förälskar sig i den välrenommerade konstnären Hugo Rask. Det börjar med att hon ska hålla ett föredrag om honom som han kommer att lyssna på - hon anstränger sig för att imponera och smickra honom. Ett tag senare får hon i uppdrag att skriva en artikel om honom vilket leder till att de träffas och för långa intellektuella samtal med varandra. De får ihop det och sedan visar det sig att Hugo Rask är ett egoistiskt svin. Han klarar inte av hennes närhet, han klarar inte av någons närhet, och avslutar deras relation. Ester är också på sitt sätt egoistisk eftersom hon utan att fundera bryter upp från ett långt och tryggt förhållande när hon träffar Hugo. Helt utan att visa några känslor eller förståelse för den man som hon lämnar. Det som jag tycke...