Förra sommaren så sträckläste jag Ewa Klingbergs Manglade dukar och vikta servetter och har sedan dess väntat och längtat efter en ny bok av henne. Så för ett par veckor så fanns den i min hand, Lånat silver och krossat glas, och jag högg i ganska direkt. Handling (förlagets text): Jeanette begraver sin förolyckade man och känner sig framför allt lättad. Nu behöver hon inte ta tag i pappersarbetet och bodelningen som den planerade skilsmässan skulle innebära. Men knappt är maken i graven förrän Jeanettes besvärliga svärmor kräver att få flytta in i huset. Jeanette flyr då upp till husets vind, som behöver rensas ut. Där gör hon ett oväntat fynd, något som för henne samman med ett gripande livsöde i slutet av 1800-talet. Mina reflektioner: Förutom Jeanette så får vi följa Matilda som växer upp på 1800-talet. Berättelserna om de två kvinnorna förenas genom de fotografier som Matilda lämnat efter sig och som Jeanette sedan målar av till tavlor. När svärmodern sedan får...