För ett tag sedan så läste jag Lucy Dillons första bok Ensamma hjärtan och hemlösa hundar , en lagom gullig chick-lit som fick mig att småsnyfta, le lite och vistas i en mysig drömvärld för en stund. Jag har nu lyssnat på uppföljaren Hundar, hus och hjärtats längtan under ett antal promenader. Den fortsätter i samma anda, i samma stad och några av karaktärerna från första boken skymtar förbi på avstånd. I Hundar, hus och hjärtats längtan får vi möta Juliet vars man Ben hastigt dog i ung ålder. De hade nyligt köpt ett radhus som de var i full färd med att rusta upp och helt plötsligt är Juliet ensam med hunden Milton. Hon vill helst av allt sitta hemma och titta på TV. Hon undviker folk och går endast ut med Milton mitt på natten. Mamman och pappan stör henne med sin omtanke och oro och hon har dessutom hamnat i konflikt med sin syster Louise som, åtminstone på ytan, lever det perfekta livet. När en stökig familj flyttar in i grannhuset så går det inte längre att värja sig från...