...med näsan i en bok...

Jag började att lyssna på Koka björn  som ljudbok med Mikael Niemi som inläsare. Han läser bra (och jag brukar gilla att lyssna på honom) men kände ganska snart att det här är en bok som jag behöver läsa. Det berodde främst på språket. Niemi skriver så finurligt och vackert att jag inte vill missa något, vilket är lätt hänt när man lyssnar. Tankarna svävar iväg några sekunder och så har man kanske missat en fin mening. Handling (förlagets text): Det är sommaren 1852 i byn Kengis i nordligaste Sverige. Prostens andliga väckelse drabbar samer och tornedalingar med oanad kraft. Samtidigt försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Snart drar folket ut i jakten på den slagbjörn som man tror härjar. Men prosten fruktar att det är en långt värre dråpare som går lös. Tillsammans med samepojken Jussi finner prosten spår av den ondska som tränger sig allt närmare prosten och snart hotar att krossa hela väckelsen. Lars Levi Laestadius Mina reflektioner: Prosten är ingen mindre än...

Jag är en ljudbokslyssnare av rang skulle jag våga påstå. Alltid en bok i örat så fort tillfälle ges. Någon gång kan det hända att jag bryter av med en P3 dokumentär eller något podavsnitt, men det är sällan. När jag började lyssna på ljudböcker så hände det ofta att jag for iväg i tanken och glömde bort att lyssna. Jag hade svårt med koncentrationen helt enkelt. Visst händer det ibland fortfarande, men inte särskilt ofta. Jag har också kommit på det här med att öka hastigheten. När jag läser så läser jag ganska fort och har därför jättesvårt med tempot i de allra flesta inläsningar av böcker. Jag vill lyssna på en bok i samma tempo som om jag själv läste den, vilket betyder att jag sätter hastigheten på 1,25 eller 1,5 beroende på inläsare (eller uppläsare, vad det nu heter!). Det gör att jag kan koncentrera mig bättre på boken. Många böcker passar att lyssna på men en del böcker börjar jag på och så är det något som gör att jag hellre vill läsa den. Det kan bero på många olika...

Norrbotten har en fantastisk berättartradition och många framgångsrika författare. I SVTs nya programserie Berättarna får vi möta fem författare med bakgrund i Tornedalen. I varje avsnitt möter två författare varandra. Den ena skriver början på en berättelse, den andres uppgift blir att skriva fortsättning och avsluta historien. I det första avsnittet, som sändes idag, är Mikael Niemi nyfiken på Åsa Larsson. Hon visar honom några av de platser i Kiruna som påverkat hennes skrivande. Niemi har skrivit början på en berättelse som Larsson avslutar. Helheten blir en fin och dramatisk historia med Älven i centrum. Lägg 30 minuter av er tid, lär känna de här författarna och lyssna på en unik kortberättelse! Klicka här så hittar ni rätt!

Jag fattar inte varför jag inte har koll på Bokcafé Pilgatans program. Ikväll är Sara Stridsberg där och imorgon Mikael Niemi - båda bokpraten är fullbokade... Måste bli bättring!!!

Vilken dag detta är! Imorse intervjuade jag Jenny Valentine (läs mer om det i förra inlägget) sedan kryssade jag runt på mässgolvet en hel del. Besökte montrar, köpte en fin affisch av Selma Lagerlöf och dreglade över böckerna med den samlade brevväxlingen mellan henne Anna Oom och Elise Malmroos. Passade också på att besöka Litteraturscenen och lyssna på Mikael Niemi som berättade om sin bok Fallvatten . Som vanligt är han underhållande att lyssna på och eftersom jag är uppvuxen i Boden så var det många igenkänningsfaktorer, särskilt när han berättade om katastrofplanerna i fall suorvadammen skulle brista. Efter Mikael Niemi så entrade Jonas Gardell scenen och berättade om sin bok Torka aldrig tårar med handskar.  Jag tror knappast att det var någon som var oberörd i publiken, jag var det verkligen inte! Har också hunit med att intervjua Catharina Ingelman-Sundberg, vilket var otroligt spännande. Jag har läst flera av hennes böcker (tre stycken har jag skrivit om - kolla...