Koka björn - Mikael Niemi

Jag började att lyssna på Koka björn som ljudbok med Mikael Niemi som inläsare. Han läser bra (och jag brukar gilla att lyssna på honom) men kände ganska snart att det här är en bok som jag behöver läsa. Det berodde främst på språket. Niemi skriver så finurligt och vackert att jag inte vill missa något, vilket är lätt hänt när man lyssnar. Tankarna svävar iväg några sekunder och så har man kanske missat en fin mening.

Handling (förlagets text):
Det är sommaren 1852 i byn Kengis i nordligaste Sverige. Prostens andliga väckelse drabbar samer och tornedalingar med oanad kraft. Samtidigt försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Snart drar folket ut i jakten på den slagbjörn som man tror härjar. Men prosten fruktar att det är en långt värre dråpare som går lös. Tillsammans med samepojken Jussi finner prosten spår av den ondska som tränger sig allt närmare prosten och snart hotar att krossa hela väckelsen.

Lars Levi Laestadius

Mina reflektioner:
Prosten är ingen mindre än den historiska personen Lars Levi Laestadius som alltså var präst, botaniker och författare. I Niemis bok även mordutredare i äkta Sherlock Holmes-anda.

Koka björn har två huvudkaraktärer: Laestadius och pojken Jussi. Jussi har stuckit från sin alkoholiserade mamma som missköter honom och lillasystern grovt. Han träffar prosten när han utsvulten står vid vägkanten och tigger mat. Prosten tar sig an pojken, ger honom ett hem, lär honom att läsa och skriva och gör honom till människa. Hos prosten får Jussi ett värde även om omgivningen kastar misstänksamma blickar på honom. Han beter sig nämligen inte som andra utan mer som en strykbräda hund.

Ett annat centralt tema i boken är fattigdom och Niemi skildrar den skoningslöst utan att lägga något romantiskt skimmer över den. Fattigdom är fult, den är sjukdomar, den är okunskap och den gör människor elaka.

När den försvunna vallflickan hittas död antas det att hon fallit offer för en slagbjörn, som sedermera jagas och dödas. Prosten är dock övertygad om att hon fallit offer för mänskliga händer och bedriver tillsammans med Jussi en utredning för att ta reda på vem monstret är.

Jag är ju ett fan av historisk fiction där verkliga historiska personer och händelser blandas med uppdiktade händelser. Laestadius är en person som jag hört mycket om genom åren, främst koppar då till laestadianismen. Det är svårt att veta hur väl Niemi fångat den verklige Laestadius sinne men jag får för mig att han har gjort det bra.

Vill du veta mer om Tornedalens och Sveriges historia och samtidigt få dig serverad en spännande historia skriven på ett vackert språk så är det här en bok för dig! Det enda jag egentligen har att invända mot den är sättet på vilket Niemi vid ett par/tre tillfällen använder sig av det kvinnliga könsorganet (oavsett om det är en människas eller en vajas) för att beskriva något fult eller osmakligt. Han använder det alltså i sitt bildspråk i detta syfte. Medvetet eller inte?

Boken ges ut av Piratförlaget och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är ...och dagarna går, Boktokig och Läsa och lyssna