...med näsan i en bok...

I somras så läste jag de två sista böckerna i Suzanne Collins trilogi Hungerspelen . Eftersom jag gillade den första boken överraskande mycket (läs om det här ) och såg framemot att läsa fortsättningen. Tyvärr så föll de mig inte i smaken. Fatta eld   kändes alldeles för mycket som en upprepning av första boken och spänningen var helt borta. Katniss är sur och grinig mest hela tiden, Peeta hennes motsats och relationen med Gale komplicerad. Den enda karaktären som kändes lite nyskapande och överraskande var Finnick Odair. I   Revolt   går berättelsen tack och lov vidare och det blir bättre. Författaren har försökt att skildra krigets grymheter och konsekvenser. Hon lyckas rätt bra med det ibland och det är också roligt att Katniss och lillasyster Prims relation utvecklas. Jag har ändå svårt att förstå den enorma framgång som de här böckerna har rönt och jag får nog inse att jag är för gammal (och tråkig?) för dem. Att jag inte tillhör målgruppen helt enkelt. Nu har...

Laura Ingalls och För ett tag sedan läste jag Hungerspelen av Suzanne Collins - se vad jag skrev om det här  . Nu har jag sett filmen. Jag kan börja med att konstatera att boken var mycket bättre än filmen! Det är sällan jag ser en film så snart efter att ha läst boken den baseras på och jag hade svårt att störa mig på saker som de ändrat och tagit bort. Visst förstår jag att man inte kan ha med allt som står i en bok i en film, men en del saker hade jag svårt att förstå varför de valt att inte ta med. Till exempel Haymitch uppförande under Skörden - det var ju jätteroligt och olycksbådande. Trots Woody Harrelsons fina skådespeleri så blev han alldeles för proper och liksom...godmodig i filmen. Katniss, spelad av Jennifer Lawarence, blev också en mycket plattare karaktär i filmen än i boken. Tycket inte filmen lyckades få fram det som var så speciellt med henne.  Katniss Everdeen - lika som bär! Under hela filmen kunde jag inte heller låta bli att tänka at...

Vad skriver man om en bok som blivit så omskriven och omtalad som Hungerspelen . Att berätta om handlingen känns överflödigt så det hoppar jag över och koncentrerar mig på läsupplevelsen. Jag har dröjt med att läsa den här första boken i Suzanne Collins trilogi. Enda anledningen till att den står i min hylla och att den därmed blev en del i mitt Projekt Hyllvärmare är att jag fick den i ett bokbyte för ett par år sedan. Jag har en tendens till att ibland bli anti böcker som hajpas för mycket. Sist jag skulle läsa en omtalad bokserie ( Twilight ) så förstod jag överhuvudtaget inte grejen och mer eller mindre tvingade mig igenom tre böcker. Jag trodde att jag skulle tycka lika illa om läsningen av Hungerspelen , riktigt varför vet jag inte... Kan inte påstå att det är den bästa bok jag läst men den fångade mig tidigt och jag läste den snabbt. Den var spännande, underhållande och tidvis tankvärd. Helt klart ett äventyr med huvudkaraktärer som jag gillade och såklar...

...börjar jag nu läsa den här!