...kommer jag att tänka på följande dikt av Edith Södergran. Höstens dagar Höstens dagar äro genomskinliga och målade på skogens gyllne grund... Höstens dagar le åt hela världen. Det är så skönt att somna utan önskan, mätt på blommorna och trött på grönskan, med vinets röda krans vid huvudgärden... Höstens dag har ingen längtan mer, dess fingrar äro obevekligt kalla, i sina drömmar överallt den ser, hur vita flingor oupphörligt falla...