...med näsan i en bok...

Dracula  av Bram Stoker  gavs ut första gången 1897 och har sedan dess ständigt funnits i tryck, skrämt och underhållit nya generationer av läsare. Det är även den mest filmatiserade boken .  Med föregångare som Carmilla , Varney the Vampire och Polidoris The vampyre är det Stoker som en gång för alla formar vampyrlegenden så detaljerat att alla vampyrhistorier efteråt måste ta hänsyn till Dracula . Stoker ger oss teorin om vampyren och förklarar hans väsen, styrkor och svagheter. Boken är uppbyggd av dagboksanteckningar, brev och tidningsurklipp vilket ger oss en möjlighet att komma nära flera av karaktärernas tankar och känsloliv. Stoker använder sig på så sätt av flera berättarröster vilket ger historien en speciell dynamik. För mig är den första delen av boken, då Jonathan Harker reser till Draculas slott och sedan hålls kvar där mot sin vilja, den mest skrämmande och otäcka delen. I slutet utvecklar romanen från en skräckroman till en äventyrsberättelse, en mycket ...

Historien berättas av Laura som växer upp i ett avlägset slott i Österrike. Den närmaste byn är övergiven sedan lång tid tillbaka och det är långt till närmaste granne. Laura växer upp med sin far och två guvernörer, modern dog när hon var liten. Hon har inga syskon och är ett mycket ensamt barn. Laura börjar sin berättelse med en händelse som utspelades när hon var sex år gammal. Laura vaknade på natten och upptäckte att hon var ensam i sitt rum, blev ledsen och grät. Då uppenbarade sig en vacker flicka i hennes egen ålder som lade sig bredvid henne i sängen och tröstade henne. Strax efter kände hon som två nålstick på bröstet och började då skrika hysteriskt. Flickan försvann och de två guvernörerna kom in till henne. Tolv år senare väntar hon och hennes far besök från en general och dennes brorsdotter. Laura ser framemot besöket, men får veta att brorsdottern plötsligt avlidit och generalen kommer inte. Samma kväll bevittnar Laura och fader en olucka med häst och vagn. En kvinna...

Det kommer att handla en hel del om vampyrer ett tag framöver... Jag går ju kursen Classical Horror (inom litteraturvetenskap) och vi har kommit fram till delen som handlar om just vampyrer. Jag läste tidigare ut The Vampyre av John Polidori, håller nu på med John Sheridan Le Fanus kortroman Carmilla och efter den ska jag läsa Bram Stokers Dracula . Det känns kul och spännande att få läsa de ursprungliga vampyrberättelserna och jämföra dem med dagens. Drakula har jag förstårs läst (och sett...) minst ett par gånger förut, men jag läser gärna om den...

Sommaren 1826 reste Lord Byron, Mary Shelley, Percy Bysshe Shelley och John Polidori genom Schweiz på väg till Italien. De hamnade mitt i en ordentlig storm och blev fast i Schweiz i några dagar och vid brasan började de berätta skräckhistorier för varandra. De bestämde sig för att skriva ner varsin berättelse och tävla om vem som skrev den bästa. Det mest kända resultatet från den tävlingen är Mary Shelleys Frankenstein . Lord Byron berättade en vampyrhistoria som Polidori senare kom att göra till sin egen och skriva ner. The Vampyre är inte den första vampyrnovellen men förmodligen den första som är skriven på engelska. På kontinenten skrevs många vampyrhistorier och de bygger på gamla myter och folksägner. I de gamla folksägnerna var vampyren en outbildad, smutsig, våldsam och ful varelse, en Nosferatu. Polidori utvecklade vampuren till en överklassfigur som rör sig i sociala kretsar, attraherar och intresserar människor, dock fortfarande en våldsam och blodtörstig figur. Om du ä...