Julafton närmar sig med stora kliv, men hemma hos mig råder lugnet. Julmaten är inhandlad, julgodiset bakat, julgranen pyntat, julgardinerna är uppsatta, klapparna inköpta och julmusik spelas ofta och gärna. Både jag och min son är riktiga julälskare så vi överdoserar gärna:) Det är bara en sak som fattas. En rätt central grej faktiskt...självaste jultomten! För en månad sedan så kollade jag av med sonen om han fortfarande tror på tomten. Han är trots allt nästan sju år gammal. Ungefär så här lät det: Jag: A, hur är det nu igen...finns tomten på riktigt? A (tittar på mig som att jag helt seriöst är en idiot): Men, mamma! Det vet du ju! Han kommer ju till oss VARJE år. Jag: Ja, just det...vad dum jag är...ähum...tänkte inte på det. A: Masror (A:s kompis) tror inte på tomten. Han säger att det är papporna som klär ut sig, men min pappa har ju varit med när tomten kommit. Så det stämmer inte. Jag: Men tomten har ju sett olika ut olika år...finns det fler...