...med näsan i en bok...

Vägen mot Bålberget utspelar sig från slutet av 1600-talet till nutid och kretsar kring samma släkt. År 1975 lämnar Veronicas mamma familjen i det lilla samhället Nyland. Veronica och pappa Jacke får klara sig efter bästa förmåga. När Veronicas farmor dör så väcks många frågor kring släkten; vem är egentligen Jackes pappa och är de ättlingar till en kvinna som överlevde häxbränningarna på 1600-talet. Veronica börjar släktforska, Jacke tar prover uppe på Bålberget men ganska snart falnar intresset. Mamman återvänder till familjen och Veronica får en lillasyster. År 1740 sitter Olof och tänker tillbaka på sin barndom, när hans mamma Annika brändes på bål men grannfrun Malin kom undan. Olof gifte sig senare med Malins dotter Segrid som han varit vän med sedan barnsben. De blir aldrig fria från minnena från häxbränningstiden, inte från andra minnen heller för den delen. Jag har tidigare läst Söderlinds debutroman Norrlands svårmod   och gillade verkligen den. ...

Jag vet inte riktigt vad som pågår just nu men jag har hamnat i en rejäl svacka både med läsningen och bloggandet. De senaste tre veckorna har jag knappt läst någonting och det beror inte på boken jag läser för tillfället. Jag läser Vägen till Bålberget av Therèse Söderlind och gillar den, men läslusten finns inte där. Kan inte minnas när det hände senast! Hoppas att det är övergående! Helt utan litterära upplevelser är jag trots detta inte. Jag har börjat ta mig ut på promenader och har upptäckt Radionovellen på SR. Hittills har jag lyssnat på Det tomma hemmet av Lidia Tjukovskaja och En lång vinter av Colm Tóbín. På kvällarna läser jag Harry Potter och de vises sten för sonen som drabbats av Harry Potterfeber... Kanske kommer jag med det här inlägget igång med bloggandet. Här har det stått stilla i över en vecka och det är nog den längsta tiden sedan jag drog igång bloggen för snart fyra år sedan! Vill passa på att tipsa om en ny favoritblogg. Jessica som har bokbloggen Or...

Tanken var att det här seminariet skulle hållas av Cuno Bernhardsson (forskningsarkivet Umeå Universitet) och författaren Therese Söderlind. Till min stora besvikelse är Therese sjuk och kunde därför inte delta. Jag som håller på att läsa hennes bok Vägen mot bålberget  nu och allt... Skarprättarens kvitto Nåja, det visade sig bli ett himla intressant seminarium ändå. Cuno Bernhardsson är som ett levande arkiv i sig - vilka historier den mannen bär omkring på! Han började med att berätta en historia från trolldomsprocesserna. Den utspelade sig i Arvidsjaur för 335 år sedan och var himla spännande. Tänk vad man kan utläsa av gamla dokument och kyrkoböcker. Han berättade hur han försökt spåra huruvida någon avrättning skedde i Norrbotten vid den tiden och tillslut hittade ett kvitto gällande betalning till skarprättaren Jöns Dundervald på 30 riskdaler. Det motsvarar 720 kronor idag - det var vad man fick för att avrätta någon... Arkiven från trolldomsprocessen från ...

Åsa Schwartz, Maria Friedner, Jenny Lind Tanken var förstås att jag skulle skriva det här inlägget under tågresan hem men tekniken ville inte vara med mig. Inte för att det gjorde så mycket, i stället så läste jag och hade intressanta samtal med en historielärarinna från Härnösand! Lördagen var det fullkomligt fullpackat inne på mässan och därför spenderade jag den mesta av tiden på olika seminarier. Det första jag gick på handlade om onda kvinnor i litteraturen. Jenny Lind var moderaor och pratatde med Åsa Schwartz som är aktuell med boken Lust  och Maria Friedner som debuterat med Besvärjelser och beskydd. Det var ett underhållande samtal som konstaterade att onda kvinnor i litteraturen kännetecknas av att de är barnlösa och/eller ogillar barn, själviska, styvmödrar eller svärmödrar, gärna promiskuösa och rätt ofta fula.  Vampyrseminarium Ett annat intressant seminarie var ett samtal mellan biskopen Caroline Krook och Therèse Söderlind utifrån den senare...

För sexton år sedan försvann Annas storebror Charlie efter ett upprört gräl med fadern. Anna var då 7 år gammal. Som läsare får vi träffa henne vid 7, 13 och 23 års ålder och det är som att träffa tre olika personer men sakta så läggs pusslet ihop. När hon är tretton år så bor hon hos sin moster och hennes man. Mycket har hänt;brorsan Mattias är också försvunnen och föräldrarna döda. Anna går på samtal hos en ungdomsledare i kyrkan och blir kär. Jag vill inte säga så mycket mer om handlingen i boken med risk för att förstöra läsningen och så kan vi ju inte ha det! Att det här är en debutroman är svårt att tro! Trots att titeln är aningen trist så säger den en hel del om stämningen i boken. Den är tät och tung. Ett mysterium är på väg att nystas upp och under läsningen så vet jag inte om jag verkligen vill veta sanningen. Jag gillar sätttet som Therèse Söderlind bygger upp berättelsen på, genom att hoppa mellan huvudpersonens olika åldrar och bit för bit ge läsaren ledtrådar. Sp...

Jag ligger efter med blogginlägg - tre oskrivna recensioner och dessutom så har jag inte hunnit berätta om senaste träffen med bokcirkeln Picket & Pocket. Efter att ha haft sommaruppehåll med träffarna så träffades vi förra söndagen. Det var ett kärt återseende även om vi saknade två av medlemmarna. Det var kul att höra vad alla hittat på under sommaren och hur läsningen hade gått. En av oss hade läst Little Bee och tyckte att det var en fantastisk berättelse fast tråkigt skriven. En annan hade läst Och bergen svarade   och en tredje en viktoriansk tegelsten som alla Jane Austen älskare skulle gilla. Vad den hette? Kommer tyvärr inte ihåg. Jag berättade om Therèse Söderlinds Norrlands svårmod: en roman om ett försvinnande (som jag inte hunit skriva om här ännu). Titeln på den boken var upprinnelsen till en rolig diskussion om begreppet Norrland som vi två norrbottningar kände oss väldigt tveksamma till. Finns det någon person från norrland som identifierar sig som n...

Förra söndagen avlöste det ena besöket det andra. Lämnade mina gäster från Stockholm på flygplatsen och åkte sedan direkt till tågstationen och hämtade folket från Boden. Efter ett par dagar tillsammans här i Umeå var det så dags att bege sig till Boden och hälsa på vänner, bada och ha skoj. Den här veckan har också - till skillnad från mina två tidigare semesterveckor - skänkt mig en del läsning. Häromdagen läste jag ut Khaled Hosseinis Och bergen svarade och började på Dick Harrisons historiska bok Nidingen. Jag gav upp den efter 40 sidor. Den är säkert bra men dels är det andra delen i en bokserie (något jag inte förstod när jag skaffade den). Det ska vara en fristående fortsättning men det hänvisas så mycket till den första boken att jag verkligen kände att jag borde ha läst den innan för att uppskatta bok nummer två. Andra anledningen till att jag gav upp läsningen var alla namn på geografiska områden och personer. Jag fullkomligt drunknade i det och fick inget flyt alls i lä...