header

header

söndag 30 april 2017

The Handmaid's Tale - Margaret Atwood

Det finns ju ett antal klassiker (även moderna sådana) som det bara inte blivit att man läst. För mig har The Handmaid's Tale av Margaret Atwood varit en sådan. Boken blev aktuell igen under det amerikanska presidentvalet och efterföljande kvinnomarscher. Boken diskuterades, plakat med texter som "Illegitimi non carborundum" (don't let the bastards grind you down) och "Make Margaret Atwood fiction again" marscherades med och så vidare. När jag fick nys om att HBO gjort serie av boken så bestämde jag mig för att det är dags att läsa den. Eller rättare sagt lyssna på den...har nämligen lyssnat på den som ljudbok.

Boken handlar om Offred och utspelar sig i Republiken Gilead (här förs mina tankar till Stephen Kings The Dark Tower och Roland av Gilead - for your information så var King först... eller hur man nu ska säga. Gilead nämns ju först i Bibeln och är en fysisk plats, men som en plats, ett rike, efter en stor katastrof så är King före Atwood). Gilead - en dystopisk teokrati och före detta USA.

Det vi får veta är att det varit någon form av katastrof (kanske kärnvapenkrig eller kärnkraftsolycka) som spridit gift i luft och vatten. Många kvinnor och män har blivit sterila och om man väl blir gravid så är det långt ifrån säkert att barnet överlever spädbarnsåldern och/eller föds utan någon form av missbildning. Vi får också veta att det i samband med (efter?) katastrofen blev stor oro i samhället som slutade i någon form av statskupp.

Kvinnors kroppar och människors tankar kontrolleras. För att försäkra sig om nya barn så förslavas reproduktiva kvinnor och hålls som "tjänarinna" hos rika par. Hon ska föda deras barn. I en mycket märklig ritual ligger tjänarinnan i husägarinnans famn medan mannen har sex med henne, allt för att simulera att det egentligen är husägarinnan som blir befruktad.

Margaret Atwood
Atwood låter oss successivt få veta mer om Offred, om hennes liv innan Gilead, om hennes man och barn som så grymt slitits från henne, om hennes vän Moira och om hennes sätt att förhålla sig till denna nya världsordning då kvinnor inte ses som något annat än ett kärl för att skapa nya människor.

Det tog ett tag för mig att komma in i boken men när jag väl gjort det så var jag fast. Med väldigt enkla medel så lyckas Atwood förmedla komplicerade känslor. Delen när Offred tänker tillbaka på när hon och hennes man Luke bestämt sig för att fly och gör sig redo att lämna lägenheten och kommer ihåg katten. Det kan tyckas trivialt men insikten att de inte kan ta katten med sig och vad de måste göra får symbolisera all ångest och det fakta att man måste lämna allt bakom sig när man flyr från förtryck och krig. Tårarna rullade ner för kinderna när jag lyssnade på det stycket och tankarna gick till alla människor som är i den situationen just nu, i denna sekund.

Tyvärr kommer nog den här boken ständigt att vara aktuell och den borde vara obligatorisk läsning i skolan för att diskutera mekanismerna bakom diktaturer, vikten av jämställdhet och utbildning, vikten av demokrati med mera, med mera!

När jag skriver den här recensionen så har tre avsnitt av TV-serien släppts på HBO. Jag har hunnit se två av dem. Den är bra men boken är så mycket bättre. Elisabeth Moss som spelar Offred är en bra skådespelare men hon matchar inte min bild av Offred (och då pratar jag inte bara hur jag har föreställt mig henne utseendemässigt utan energin, utstrålningen, mimiken etc). Nåja, jag ska se hela serien så får jag se om jag ändrar mig :)

På svenska så kommer Norstedts snart ut med en nyöversättning. Den kan förbeställas på Adlibris och Bokus 

lördag 29 april 2017

Slaktmånad - Lars Pettersson

Har lyssnat på Slaktmånad, uppföljaren till Kautokeino, en blodig kniv, i briljant uppläsning av Lars T Johansson. Han bidrar på ett sådant bra sätt till stämningen och känslan av boken med sin dialekt från norr. Varje gång han uttalar namnet Svetlana "Schwetlana" så drar jag på smilbanden och mitt norrbottniska hjärta tar ett extra skutt. Inte för att Kautokeino ligger i Norrbotten, det ligger i norska Lappland - men ändå!

Åklagare Anna Magnusson har köpt sig ett hus i Kautokeino och blivit aktiv renägare, även om hon fortfarande jobbar halvtid som åklagare och pendlar mellan Härnösand och Kautokeino. Hennes kusin Nils Mattis, som hade en stor roll i förra boken, figurerar även i denna men här är det kusinen Aslak Isak som får större utrymme. Han har precis kommit hem från uppdrag i Afghanistan och har svårt att anpassa sig till det civila samhället. Det ensamma livet som renskötare uppe på fjället underlättar inte återanpassningen.

Ett svenskt gruvbolag vill öppna en gruva väster om Kautokeino, men gruvan ligger på samernas traditionella renbetesland. Frågan är vem som har störst äganderätt till marken; samerna, den norska staten eller kommunen. Bland samerna är man inte överens om huruvida gruvan är bra eller inte. Den skulle ge arbetstillfällen och lönsamma bidrag. Sametinget tonar därför ner farorna men kommunstyrelsen röstar nej till öppnandet av gruvan. Mitt i  konflikten befinner sig Anna och hennes familj eftersom det är på deras traditionella parnings- och kalvningsområde som gruvan ligger.

Så en dag i oktober så hittas en statssekreterare i det svenska näringsdepartementet, Torben Nyhlén, död i sin bil. Han har blivit skjuten med ett prickskyttegevär. Vad han egentligen gör i Kautokeino är osäkert. Hälsar på en vän är i alla fall det officiella syftet. Vännen råkar inte vara någon mindre än VD:n i gruvbolaget.

Jag tyckte mycket om Kautokeino, en blodig kniv och den här är minst lika bra, om inte bättre. Det karga landskapet, det hårda livet och konflikter mellan renägande samer och staten är även i denna bok ett tema. I den här boken tar Pettersson även upp det stora antalet självmord bland den samiska befolkningen, något som också är ett problem i svenska Sápmi. Även vem som egentligen räknas som same. Anna är inte populär bland alla när hon återvänder till sin hembygd och familjeföretaget. Hon som har en mamma som lämnade familjen för att flytta till Stockholm och som har en svensk pappa - kan hon verkligen räknas som same? Anna brottas också själv med sin identitet och med sitt val att flytta till Kautokeino.

Striderna kring gruvan och protesterna mot gruvbolaget förde onekligen tankarna till Gállok utanför Jokkmokk men när jag googlade lite så kunde jag läsa att bolaget Artig Gold har planer på att starta en gruva i Biedjovággi i Kautokeino kommun. I boken heter bolaget Polar Gold och området detsamma som i verkligheten. Det skulle vara intressant att veta hur mycket av det som händer i boken som faktiskt utspelat sig i verkligheten! Och det skulle vara intressant att veta mer om hur Lars Petterssons böcker har tagit emot i samhället!

Jag är i alla fall glad över att jag har tredje boken i serien - Mörkertid - ståendes i bokhyllan och bara väntar på att bli läst!

Boken ges ut av Pocketförlaget och kan köpas på Adlibris och Bokus

Mysterierna, Läsa och lyssna och Mest Lenas godsaker har också bloggat om boken





tisdag 25 april 2017

Oktober i Fattigsverige: Dagbok - Susanna Alakoski

Susanna Alakoski kallar Oktober i Fattigsverige för en dagbok och beskriver hur biografin träder in i hennes liv. Jag ser den mer som en kommentar om svensk socialpolitik som tar avstamp i hennes eget liv. Hon är i och för sig väldigt personlig och bitvis får vi komma författaren väldigt nära. Alakoski har tidigare använt erfarenheter från sin uppväxt i sina romaner men här tar hon inte skydd bakom fiktiva karaktärer.

Det märks att Susanna Alakoski är utbildad socionom och att hon arbetat som socialsekreterare. Jag som arbetar inom socialtjänsten känner igen problematiken när lagstiftningar krockar med varandra och människan hamnar i kläm och när ekonomin krockar med behoven. Jag ler igenkännande när Alakoski beskriver hur Socialtjänsten alltmer får ägna sig åt att vara bostads- och arbetsförmedling när övriga delar av samhället inte tar sitt ansvar. Det som händer är såklart att det tar tid och resurser från det sociala arbetet.

Fattigdom... Barnfattigdom...sug på de orden... Vet du riktigt vad de betyder och hur fattigdom påverkar en person, hur fattigdom påverkar självkänslan?

Jag kan inte ärligt säga att jag vet det eftersom jag aldrig har upplevt det. Men jag kan föreställa mig och Alakoski beskriver det så väl sin bok så jag får hjälp av henne. Hon skriver om hur hon inte fick fortsätta träna gymnastik eftersom hon "trots att hon blivit påmind flera gånger" om att köpa ny gymnastikdräkt och nya skor inte gjorde det och dessutom kom hon sent till tävlingar. Saken var ju den att föräldrarna inte hade pengar till nya kläder och att hon åkte buss, ensam, till tävlingar som låg på ställen hon inte varit på tidigare och gick vilse. Skammen gjorde att hon inte kunde berätta det här för ledaren. Jag hoppas verkligen att lärare och idrottsledare är mer uppmärksamma på sådana här signaler idag! Eller hur hon idag lämnar kläder och prylar som hon rensar ut vid sopförrådet (trots att man inte får) eftersom hon vet att på natten söker sig de som inte har pengar till sopförråden för att leta efter saker de behöver.

Alakoski ger fattigdomen ett ansikte, hon ger den känslor, gestaltar den. Det är viktigt! Det här är en viktig bok som jag särskilt hoppas att politiker ska läsa.

I boken så blandar Alakoski sina egna tankar och funderingar med gamla journalutdrag om sin familj, forskningsrapporter och citat från andra författare. Det kanske framförallt är det som jag har svårt att se den här boken som en dagbok. Fast nu när jag tänker till så har jag bara en förutfattad mening om vad en dagbok är. Självutlämnandet talar för att det här är en dagbok.

Det jag kanske tyckte mindre om i boken är när den blir nostalgisk. Inte nostalgisk vad gäller Alakoski själv utan vad gäller samhället och socialpolitiken. Vi har ett annat samhälle nu än på 70/80-talet. Det finns saker som är sämre och saker som är bättre, viktigast är att anpassa oss till den tid vi lever i idag - inte att gå tillbaka till något som var.

Boken ges ut av Bonnier Pocket och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Marcusbiblioteket har också bloggat om boken


söndag 23 april 2017

Rosie Potters lyckliga liv efter detta - Kate Winter

Lyssnade på den här boken efter att jag hade lyssnat på Susanna Alakoskis Oktober i Fattigsverige. Jag kände att jag behövde något lättsmält - feelgood helt enkelt. Det funkade bra och jag lyssnade igenom den här boken på en dag! En städ- och tvättdag och då var Rosie Potter ett trevlig sällskap. Jag ska erkänna att jag var lite skeptisk till boken till att börja med men är glad att jag valde den. Det kanske inte är en bok som kommer att fastna och som jag kommer att återkomma till i tankarna, men den var underhållande och fyllde sin funktion.

Rosie Potter vaknar upp en dag och känner sig fruktansvärt bakfull. Hon har inget minne av vad hon gjorde kvällen innan och när hon ser vad hon har på sig - sin fulaste pyjamas - så konstaterar hon att hon måste ha supit till hemma tillsammans med sin bästa kompis. När kompisen knackar på dörren och inte verkar höra när hon ropar "kom in", sedan kommer in och bara skriker över vad hon ser så börjar Rosie se sig omkring. Plötsligt ser hon sin egen kropp ligga i sängen, sin blodiga döda kropp. Rosie är alltså död och mest troligt mördad. Rosies spökjag kan röra sig och hon far till sin familj och sin pojkvän för att vara med dem och försöka få reda på vem som mördade henne. Så upptäcker hon att det finns en person som kan se henne nämligen hennes brors kompis Charles. Hon upptäcker dessutom att hennes pojkvän inte verkar vara den drömkille som hon trodde och får dessutom känslor för Charles. Saker och ting är minst sagt komplicerade.

Det är ett bra flyt i boken och trots den annorlunda inramningen så innehåller boken allt en feelgood ska innehålla; sorg och glädje, brustna hjärtan och spirande kärlek, knasiga familjerelationer och en skopa humor. En bra feelgood fungerar som mental avkoppling och det gjorde verkligen Rosie Potters lyckliga liv efter detta.

Jag märker hur jag blir engagerad i karaktärerna och i mordmysteriet. Genom tillbakablickar får jag som läsare mer och mer kännedom om karaktärerna och deras relationer till varandra. Utan att avslöja för mycket kan jag också tyckte om slutet...

Boken ges ut av Masollit förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Stories from the city , Bokparet och Böcker i örat

fredag 21 april 2017

Det vi förlorade i elden - Marian Enriquez

Det var kärlek vid första ögonkastet. När jag först såg den här boken så bara skrek den "köp mig"! Det som lockade mig så mycket är en kombination av det fina omslaget, den latinamerikanska kontexten och beskrivningen om hennes noveller. På baksidan står så här:
Mariana Enriquez prosa är både klassisk och samtida - Edgar Allan Poe och Julio Cortázar remixade med Stephen King och Margaret Atwood - och hennes fantasi vet inga gränser när hon sätter fingret på det mentala tillståndet i dagens Argentina.
Det vi förlorade i elden är en novellsamling innehållande 12 noveller. Jag trodde att det var hennes debutbok men när jag läser på så ser jag att hon , förutom att vara krönikör i en litterär tidskrift, tidigare har gett ut en essäbok, en biografi, två romaner och en novellsamling. De verkar dock inte finnas översatta till svenska - kanske måste jag damma av min spanska så att jag kan läsa mer av henne!

När jag väl hade boken i min hand och hade läst den första novellen Den smutsige pojken så kände jag dessutom att jag kommer att vilja prata med den här boken med andra och vilken tur då att det var min tur att välja bok i bokcirkeln Picket och Pocket! Vi brukar hålla oss till pocketböcker men jag lyckades få igenom den här så det ska bli jätteroligt att få höra vad de andra tycker och få prata om boken.

Det vi förlorade i elden är skriven i den magiska realismens tradition. Flera av novellerna utspelar sig i Argentinas fattiga slumområden och några lyfter även in kvinnors situation i landet. Ska kort skriva om mina favoritnoveller.

Den smutsige pojken
Bokens inledande novell handlar om en ung kvinna som bor i sin farmor och farfars gamla hus. Ett imponerande vackert och stort gammalt hus som ligger i ett område i Buenos Aires som på 1800-talet var ett område för överklassen men som nu är ett fattigt område med mycket kriminalitet, gängbråk och missbruk. Hennes familj förstår inte varför hon vill bo där men hon trivs och har hittat en strategi för att klara sig. Det handlar om att ha kontakter, hälsa på grannar,vara uppmärksam, inte vara rätt och gå rak i ryggen.
När hon tittar ut genom sitt fönster så ser hon en ung höggravid kvinna och hennes lille son. De har inrett sig ett litet hem i ett gathörn där de sover och förvarar sina få ägodelar i en sopsäck. En dag knackar pojken på hennes dörr, mamman är försvunnen. De tar en promenad, pojken får lite glass och berättar om mystiska saker som händer i slumområdena. När mamman väl kommer tillbaka, drogpåverkad, blir hon ordentligt arg över att novellens huvudkaraktär tagit hand om hennes son. Dagen efter hittas en liten pojke halshuggen. Är det den lille smutsige pojken som hittats? Och vad har egentligen hänt?

Adelas hus
Ett syskonpar och deras vän Adela blir som besatta av ett övergivet hus som det ryktas om spökar. Huset är helt igenmurat men en dag tar de sig in. Novellen för mina tankar till House of Leaves.

Spindelväv
Den enda av novellerna som utspelar sig på landsbygden. En ung kvinna tar med sig sin osympatiske och gnällige man till sina släktingar som bor i en liten by, Corrientes, i norra Argentina vid gränsen till Brasilien och Paraguay. Mannen är oerhört föraktfull, särskilt mot kvinnans vackra kusin Natalia som förutom att hon driver en hantverksbutik spår i kort. Vår huvudperson skäms för sin man och när hon ser honom genom sin familjs ögon så skäms hon över att leva i ett sådant olyckligt äktenskap. Hon blir mer och mer äcklad av sin man. En dag ber Natalia dem följa med till Paraguay för att gå på marknad, en resa som blir avgörande.

Grannens bakgård
Här möter vi den utbrända socialarbetaren som blivit avskedad från sitt arbete som föreståndare för ett slags korttidsboende för gatubarn - små barn. Ni vet limsniffande 6-åringar och 7-åringar som tvingas prostituerade, den sortens barn. Inget lätt arbete alltså. Efter avskedet så hamnar hon i en depression, något som hennes man har svårt att förstå. Hon flyttar med sin man till ett nytt hus men vad är det egentligen som händer hos grannen?

Precis som jag trodde så tyckte jag verkligen om den här boken. Jag gillar kombinationen av samhällskritik, att hon låter sina historier utspelas hos de mest utsatta och att hon inte väjer för det fula i fattigdomen; smutsen, vad utsatthet gör med människor, droger och kriminalitet. Samtidigt så gör hon det med respekt och ömsinthet. Och så älskar jag så klart de övernaturliga inslagen, mörkret och monstren. det var egentligen bara två av novellerna som inte riktigt föll mig i smaken.

Läs den!

Det vi förlorade i elden ges ut av Norsteds och kan köpas på Adlibris och Bokus

 Bloggbohemen har också bloggat om boken.



onsdag 19 april 2017

London, Baby S2 E04

Igår besökte vi Sea Life London Aquarium och strosade sedan runt kring Picadilly och Trafalgar. Hittade en italiensk restaurant i närheten av hotellet där vi åt god middag och sen fick grabbarna ta ett kvällsdopp i poolen på hotellet innan det var dags för sängen.

Idag åkte A och jag tillbaka till Natural History Museum eftersom vi inte hann/orkade allt vi ville i måndags. Efter museét kom jag mig äntligen till Waterstones Picadilly och köpte några böcker.


Vi har också passat på att äta Afternoon Tea på mysiga B-Bakery i Covent Garden





tisdag 18 april 2017

London, Baby S2 E03

Igår var vi till Natural History Museum. Vilket fantastiskt ställe! Som jag skrev igår så var jag särskilt på jakt efter fossiler som Mary Anning hittat. Första gången jag hörde talas om Mary Anning var när jag läste om henne i Tracy Chevaliers bok  Okända väsen. Ett fascinerande livsöde och ett stycke viktig kvinnohistoria! Men nu trots alla hennes belackare så finns hennes fossiler på museum och beundras av hundratals människor varje dag!


De hade även ett forskningscenter där jag och sonen spenderade en hel del tid, bland annat med att studera skalbaggar. Vi håller på att läsa boken Kryp just nu så därför är vi lite särskilt intresserade av sådana just nu. Tyvärr hade de ingen noshornsbagge men vi tyckte att den här Enhörningsskalbaggen var nära nog...


Dagen avslutades med kvällspromenad längs Themsen.






måndag 17 april 2017

London, Baby S2, E02

Dag två. Gårdagen ägnades åt att resa och hitta hotellet. Misstänker att vi gick lite omvägar från Waterloo Station innan vi kom fram... Väl på hotellet hade vi mest tänkt hänga av oss grejerna och sedan gå ut och få oss lite käk. MEN då hakade dörren till toan upp sig och min son var inlåst där i 50 min innan vaktmästarna fick ut honom! Drama! Tack och lov var han superduktig och höll sig lugn hela tiden.

Nu ska vi ta tunnelbanan till Natural History Museum och Science Museum. Jag ska särskilt spana efter Mary Annings fossiler.


söndag 16 april 2017

London, Baby S2 E01

Idag drar vi till London. Packar det sista just nu; en bok till mamma, en bok till sonen och reseguiden. Men räcker det verkligen, tänker ni!

Ni kan vara helt lugna. Datorn är laddad med böcker och dessutom har vi planerat in ett besök på Waterstones på Picadilly.



fredag 14 april 2017

De öde fälten - Elly Grifftihs

Jag läser allt av Elly Griffiths, älskar hennes böcker om arkeologen och benexperten Ruth Galloway. Det här är den sjunde i ordningen. Om ni vill läsa vad jag skrivit om hennes andra böcker kan ni klicka på länken Recenserat i högerspalten. Har även läst boken efter De öde fälten, recension på den kommer snart.

Handling (förlagets beskrivning):
Det är värmebölja i Norfolk när en grävskopa på en byggarbetsplats stöter på något hårt i marken: ett flygplansvrak från andra världskriget - med piloten kvar vid spakarna. Ruth Galloway inser dock snart att kvarlevorna rimligen inte kan vara så gamla. DNA-tester visar att mannen är Fred Blackstone som rapporterats saknad till havs. Polisen, med Harry Nelson i spetsen, kopplas in och utredningen fortsätter.
Strax intill byggarbetsplatsen driver nu den anrika familjen Blackstock en grisfarm. En mystisk man ses smyga omkring på området varefter en rad obehagliga incidenter sker. Och när kvarlevorna av ytterligare en kropp hittas ställs saker och ting på sin spets. Vad är det som pågår på släktens ägor? Och hur ska man egentligen tolka de anhörigas reaktion? 
Ja, vad ska jag säga... Jag blev inte besviken och min rädsla för grisar har på ett sätt blivit bekräftad:) Griffiths lyckas med konststycket att behålla sina karaktärer intressanta och låta dem utvecklas.

Har ni missat den här bokserien så är det dags att börja läsa den, men börja från början!

Boken ges ut av Månpocket och ges ut av Adlibris och Bokus

Stories from the city har också bloggat om boken och tycker det här är den starkaste i serien och för mig kommer den nog tvåa. Min favorit hittills är En orolig grav

onsdag 12 april 2017

Synd - Elin Lucassi

Elin Lucassi är serietecknare och har gett ut boken Synd. Jag följer henne på instagram (rekommenderas) och gillar hennes befriande sätt att teckna och hennes skarpa kommentarer kring samtiden, feminism och vardagen i största allmänhet.

Bokens omslag pryds av en detalj ur en tavla av Hieronymus Bosch (antar jag - eller så har hon härmat stilen) där hon ritat in sina typiska kvinnofigurer. Jätteroligt! Bara den går det ju att titta på hur länge som helst!

Som man hör på bokens titel så behandlar hon ämnet synd, men även skuld, och går igenom de sju dödssynderna. Det är så klockrent hela tiden att jag känner en enorm lust att visa typ varje sida för dem jag har runt omkring mig. Hon är så rolig och dräpande när hon behandlar dessa allvarliga ämnen. När hon har inlett boken med 8 sidor om vad synd är ur ett historiskt perspektiv men också kopplat till idag så avslutar hon med:
Nä, ibland gäller det helt enkelt att tänka som Dr Alban kring det här med synd
(Dr Alban) Vad synd betyder? Synd är när man vill att något ska hända och så händer inte det. Då är det synd!
Lucassi tar upp alla möjliga ämnen från näthat till flytningar, från pappafeminister till kroppskomplex och hur det skulle se ut om en kvinna betedde sig som Plura i rutan och kastade av sig tröjan, halsade i sig öl och lagade mat.

Jag älskade den här boken och kommer att plocka fram den med jämna mellanrum och bläddra i den, "tvångslåna-ut" den till kompisar  och (varför inte..?) använda den som diskussionsunderlag på arbetsplatsträffar :)

Jag hade egentligen velat fota av varenda sida av boken och dela med mig här på bloggen men jag tycker ni ska gå och köpa boken i stället. Jag valde ut en sida att visa här - en av mina många favoriter - nämligen "Alla får vara en Beyoncé - if you like it then you should have delat lika på föräldraledigheten"

 
Boken ges ut av Kartago och kan köpas på Adlibris och Bokus

måndag 10 april 2017

Kärlekens historia - Nicole Krauss

Kärlekens historia var aprils bokcirkelbok. Vi träffades i söndags och pratade om den. Det var tur det, för det var en del saker som behövdes redas ut och med förenade krafter så lyckades vi rätt bra med det!

Det är flera parallellberättelser i den här boken. Jag ska försöka delge dem så bra som möjligt utan att spoila historien...

Innan andra världskriget bryter ut så blir Leopold (Leo) Gursky och Alma Mereminski kära. De är tonåringar och bor i en liten by i Polen, de är judar. Kriget separerar dem. Alma och hennes familj flyr till New York. Leo kommer nätt och jämnt undan och lever några år i skogarna runt byn och håller sig undan nazisterna. Han skriver en bok som han kallar för Kärlekens historia och som handlar om Alma och honom. Ibland lyckas han få iväg brev till Alma och då medsänder han kapitel ur boken. När kriget väl är över så tar han sig till New York och söker upp Alma. Det visar sig då att hon har fött deras barn, men att hon har gift sig med en annan man eftersom hon trott att Leo var död. När vi möter Leo i nutid så är han en gammal och mycket ensam man.

Samtidigt så får vi följa 14-åriga Alma Singer som är namngiven efter en karaktär i en bok som hennes pappa en gång gav till hennes mamma. Pappan är nu död. Boken heter Kärlekens historia och är utgiven av en Zvi Litvinoff, en polsk författare som flydde till Chile 1941. Boken är skriven på spanska. Så en dag så får hennes mamma, som är översättare, uppdraget att översätta Kärlekns historia till engelska. Alma tycker att detta är mer än ett sammanträffande och är dessutom övertygad om att bokens Alma är en verklig person, inte bara en fiktiv karaktär. Hon börjar, som en privatdetektiv, försöka ta reda på mer om Alma Meriminski och om bokens författare Zvi Litvinoff.

Jag ska villigt erkänna att om det inte hade varit för att jag läste den här boken med bokcirkeln så skulle jag ha gett upp efter 100 sidor. Så här i efterhand så är jag glad att jag inte gjorde det. Läsningen gick trögt och det berodde främst på två saker. Dels för att det var så oerhört svårt att hålla reda på alla karaktärer, veta när i tid de levde och hur de stod i relation till varandra. Det klarnade så småningom och jag förstår att det inte är författarens mening att jag som läsare ska förstå allt förrän på de sista sidorna, men hon hade kunnat strukturera berättelsen så att det hade blivit lättare att hålla isär alla. Dels så har Krauss tidvis ett rätt krångligt språk med metaforer som ibland var svåra att förstå.

När vi satt och pratade om boken så insåg jag att en anledning till att jag inte tyckte så mycket om boken är för att den får mig att känna mig dum, osmart. Och den känslan gillar jag inte! Det var i alla fall skönt att höra att de andra också hade haft svårt att få ihop alla parallellberättelser till en början och inte heller förstått precis allt. Vi hade bara olika sätt att tackla det. Någon lämnade det bara bakom sig och tänkte att det där får jag fråga om på bokcirkeln.

Jag tyckte väldigt mycket om karaktärerna i boken och den närmast melankoliska stämningen. Krauss beskriver sina karaktärer med en sådan värme och det känns som att det är verkliga personer som jag läser om. Jag känner sådan sympati för den ensamme Leo som hittar sina egna sätt att överleva. Till exempel så ser han till att bli ordentligt sedd minst en gång om dagen. Det gör han genom att väcka uppmärksamhet genom att vara klumpig; spilla ut kaffet han precis köpt på Starbucks eller välta ett tidningsställ i kiosken. Sådana saker. För då blir han tilltalad och någon ser honom. På bröstet har han en lapp där det står vad han heter och han var han har köpt en gravplats.

Jag funderar också mycket på Alma och hennes bror Pippi som hanterar sin pappa på sina speciella sätt. Mamman sörjer och tycks mer eller mindre glömma bort sina barn vilket gör att barnen inte får den trygghet och förklaring som de har rätt till. Mamman är den karaktär vi får veta minst om och jag saknar det. Jag är nyfiken på henne. Och Pippi väcker otroligt mycket ömhet i mig. Jag vill åka rakt in i boken, hålla om honom och säga att allt ordnar sig!

På bokcirklen så brukar vi ge böckerna vi har läst betyg. Jag gav Kärlekens historia en trea. Den hade fått en 4+ om det inte vore för att den fick mig att känna mig ointelligent och förvirrad...

Boken ges ut av Brombergs och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Trying to follow my dreams och Beas bokhylla

lördag 8 april 2017

Flickan och skammen; en bok om samhällets syn på slampor - Katarina Wennstam

 Ååh, vad jag önskar att jag hade bloggat om den här boken direkt efter att jag läste den! Eller åtminstone efter att jag var och lyssnade på Katarina Wennstam när hon var här i Umeå och berättade om boken. Det var så många tankar som gick igenom huvudet under läsningen men nu när det var ett tag sedan jag läste den så har jag svårt att komma ihåg hänvisningar till texten eller exakt vad det var jag tänkte att "det här ska jag kommentera på bloggen!" Nåja, jag ska göra mitt bästa.

Det var många år sedan jag läste Wennstams Flickan och skulden; en bok om samhällets syn på väldtäkt. I den boken tog hon avstamp från sin tid som kriminalreporter där hon har rapporterat från otaliga våldtäktsmål. Hon beskriver hur tjejer och kvinnor blir bemötta under rättegångar men även i vardagen och i media. I Flickan och skammen går hon från att behandla skulden till att tala om skammen. Hon tar upp begrepp som slutshaming och skriver bland annat:
Kvinnor och flickor har i alla tider stämplats för sin sexualitet. Ibland har det inte ens med faktiska sexuella handlingar att göra, en flicka som tar plats kan snabbt stämplas som hora eller slampa. Inget är effektivare för att oskadliggöra en kvinna
Katarina och jag
Det är en bok som behandlar vårt samhälles normer och syn på flickor och kvinnor. En norm som gör att en pojke kan dela ut rosor till flickor från sin förra klass trots att han blivit dömd för våldtäkt på en skolkamrat, är belagd med besöksförbud och flyttad till en annan skola. Efteråt får han applåder och prästen, som godkänt det hela kallar det hela för en "tyst, stark demonstration" och på kvällen våldtar han igen. Vad är det som gör att flickor som anmäler sexbrott blir misstrodda och pojkarna stöttas? Wennstam tittar på mekanismerna som ligger.

Boken innehåller även intressant historia om debaclet kring när Marie Curie fick nobelpriset, hur upprörda manliga vetenskapsmän är, hur man försökte hindra henne från att åka och ta emot priset och hur hon utsattes för en förtalskampanj. I den situationen fick Marie Curie stöttning av Akademiskt Bildade Kvinnors Förening och när hon anlände med tåg till Stockholm så möttes hon av 300 kvinnor som ville visa sin solidaritet!

Det här är en väldigt, väldigt bra och viktig bok som jag alldeles säkert kommer att läsa igen (och då kanske jag kan skriva lite utförligare!).

Flickan och skammen ges ut av Albert Bonniers Förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Feministbiblioteket, Lottens bokblogg och Bims blogg

torsdag 6 april 2017

Vågspel - Ann Rosman

Vågspel, ytterligare en bok som fått ligga alldeles för länge utan att bli recenserad. Lyssnade på den som ljudbok för ett bra tag sedan. Ni som följer den här bloggen vet att jag har läst alla hennes tidigare böcker och älskar kombinationen av nutid och historia. Mina absoluta favorit hittills är Mercurium och Själakistan.

Vågspel är den sjätte boken om kriminalinspektör Karin Adler och utspelar sig till stora delar på Orkneyöarna (bara det..!).

Handling (förlagets beskrivning):

Den 5 juni 1916 förliser det brittiska krigsfartyget HMS Hampshire utanför Orkneyöarna. Med sig till havsbotten tar det 700 man inklusive krigsministern Lord Kitchener. Första världskriget pågår och enligt ryktet var fartyget på väg med dyrbar last till Ryssland när det gick på en tysk mina. Många är dykarna som med livet som insats försökt finna och bärga Hampshires mytomspunna skatt.
Nästan hundra år senare hittas en segelbåt drivande utanför samma kust. På däck finner man blod och andra spår efter slagsmål. Båten tillhör Bo Stenman, pensionerad dykare hemmahörande i Marstrand. När det står klart att det var Bo själv som seglat båten beger sig kriminalinspektör Karin Adler och hennes kollega Folke till Orkney för att bistå polisen i utredningen. En kropp hittas och ytterligare en båt, och i jakten efter svar på vad som har hänt blir kopplingarna mellan den försvunne Bo och det för länge sedan förlista fartyget allt starkare. En dykexpedition vid vraket på sjuttiotalet höll på att sluta i katastrof och av någon anledning har Bo Stenman gjort sig ovän med många av sina tidigare dykarkollegor.
Jag tyckte att boken var helt ok men att den inte är lika bra som Rosmans tidigare böcker. Det beror på två saker. Dels så grep inte den historiska delen av berättelsen tag i mig som hennes tidigare har gjort. Jag tyckte helt enkelt inte att den var så intressant. Jag gillar historia och få lära mig mer om historiska tider genom den enskildes, individens, perspektiv. Det här blev för mycket "militärhistoria" för min smak. Sedan är det något med karaktärerna. Det brukar vara ett kärt återseende med Karin, Folke och de andra, men det är inte så mycket fokus på dem. De utvecklas och förnyas inte så pass mycket att jag behåller min nyfikenhet på dem.

Sedan tyckte jag mycket om miljön och miljöbeskrivningarna och det var synd att Rosman inte hittat en annan historia som kunde föra oss till Orkney.

Boken ges ut av Albert Bonniers förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Bibliotekskatten, Västmanländskans bokblogg och Fantastiska berättelser

tisdag 4 april 2017

De fördömda - Joyce Carol Oates

Joyce Carol Oates är en av mina absoluta favoritförfattare. Jag älskar hennes ordrika, vindlande språk fulla av associationer och sidospår. Det här är ytterligare en bok som väntat alldeles för länge på att bli "recenserad" av mig och jag vet att om jag hade skrivit om den direkt så hade jag haft så mycket mer att säga om den. Det är enklare att skriva om en bok när man har den färskt i minnet.

Det är inte ovanligt att Joyce Carol Oates skriver om verkliga händelser och sedan dramatiserar dem, gör dem till en roman. Den här boken är full av verkliga historiska personer. Eftersom jag inte är så insatt i USAs historia så tog det mig ett tag att inse det och när jag väl hade förstått att det var så googlade jag rätt friskt under läsningen. De fördömda är en tegelsten och ingen bok som man hastar sig igenom. Så här beskriver förlaget handlingen:

En roman av en av vår tids största stora amerikanska berättare. De fördömda är en roman med många oväntade vändningar och med skräckromantiska inslag där författaren återvänder till ett berättande i samma anda som den hyllade och omtalade Bellefleur från 1980. Våren 1905 slår en förbannelse klorna i ett antal aristokratiska familjer i den fridfulla amerikanska universitetsstaden Princeton. Den unga bruden Annabel, barnbarn till före detta rektorn Winslow Slade, blir bortrövad från altaret av en mystisk främling vid namn Axson Matte - att döma av vittnesmålen en man med många skepnader 
Inom kort drabbas stadens priviligierade av en rad fasansfulla och oförklarliga händelser. Något mörkt och farligt tycks ruva i skogarna, fler unga flickor försvinner, ex-president Grover Clevelands avlidna dotter börjar visa sig i människors sovrum och den uppåtsträvande Woodrow Wilson försöker hålla huvudet kallt inför en konkurrent om rektorsämbetet som inte tycks sky några medel.
I en stuga i stadens utkanter drömmer författaren Upton Sinclair om revolutionen och om att få träffa sin förebild Jack London, medan Josiah Slade, Annabels bror, ger sig själv uppdraget att, mot alla odds, ta reda på vad som hänt hans försvunna syster. 
Som ni märker, bara av beskrivningen av boken, så kryllar det av karaktärer. Även till exempel Mark Twain har en ganska stor "roll" i boken. Precis som jag nämnde i inledningen så ställer den här boken krav på sin läsares fulla fokus. Orkar man det och om man tycker om gotiska romaner så rekommenderar jag den här boken. Det är inte en skräckroman som kommer att ge dig mardrömmar, men var beredd på det absurda och märkliga.

Jag kommer att fortsätta att ha Joyce Carol Oates som en av mina favoritförfattare men det här är inte en av mina favoritböcker av henne verk. Den går lite för långsamt framåt, det är några för många trådar. Om jag hade fått välja så hade jag till exempel inte låtit Upton Sinclair ta så mycket plats i berättelsen. Jag förstod aldrig syftet med det, förutom att ge den historiska kontexten, och det hade hon kunnat göra på betydligt färre sidor.

Boken ges ut av Bonnier pocket och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är och dagarna går, Bokblomma och Bokmoster

söndag 2 april 2017

HEX - Thomas Olde Heuvelt

Den här boken köpte jag på Waterstones London - Picadilly för knappt ett år sedan. Blev rekommenderad den av en hjälpsam personal när jag sa att jag var ute efter läskiga böcker. Om två veckor åker jag till London igen så jag hoppas på ett återbesök där!

HEX handlar om det lilla samhället Black Spring utanför New York som sedan 1600-talet är drabbade av en förbannelse som gör att om man väl har bosatt sig i samhället så är det omöjligt att lämna det längre än 1 - 2 veckor. Gör man det blir drabbas man av en stark vilja att ta sitt eget liv.

Men framförallt så är Black Spring hemsökt av Katherine, en kvinna som blev bränd på bål som häxa på 1600-talet och som tvingades att döda ett av sina barn - och välja vilket av dem hon skulle döda. Sedan sin död hemsöker hennes spöke byn och dess invånare. För ett par hundra år sedan lyckades man sy igen hennes ögon och hennes mun eftersom död och olycka faller över dem som hörde hennes viskande eller möter hennes blick. Nu har befolkningen vant sig vid sin häxa som helt plötsligt kan dyka upp i vardagsrummet eller i en affär. Ett avancerat säkerhets- och övervakningssystem - HEX - har byggts för att hålla reda på var hon är och för att dölja henne för utomstående. Via en app rapportera folk var de ser henne så att man kan följa hennes rörelser. Man gömmer henne bakom skyltar, i lådor med mera. Är hon hemma hos någon slänger de gärna en diskhandduk över huvudet på henne för att slippa se hennes otäcka ansikte. Lukten av död och förruttnelse är dock svår att dölja.

Tonåringarna i Black Spring har svårt att acceptera att de ska hållas fångna i samhället resten av livet. Tyler, son till Steve och Jocelyn och storebror till Matt, driver en Vlog, där Katherine naturligtvis inte få nämnas eller synas. Han och hans kompisar bestämmer sig för att samla bevis på Katherines existens för att kanske bryta regeln om att avslöja sanningen om Black Spring.

Men ingen har kunnat ana om det som är på väg. Som det står på framsidan av boken: "Evil doesn´t sleep. It waits"

HEX är något av det otäckaste jag läst på väldigt länge och det märks att författaren har Stephen King som sin förebild för stilen påminner. I centrum står Taylor och hans familj som får gestalta de dilemman befolkningen i Black Spring hamnar i. Hur de lever med jobb, skola, familj, vänner utanför samhället och hur de måste ha denna enorma hemlighet för dem, denna hemlighet som styr deras liv.

HEX är en välskriven bok och lik all bra skräck så är den otäck, inte bara på grund av sina monster utan tack vare sin reflektion över människor, relationer och samhället. För vad händer med oss människor när vi möter det vi fruktar mest, när vi är totalt skräckslagna. Hur agerar vi? Och vem är egentligen monstret?

Kuriosa om boken är att den är skriven av en holländsk författare och att den första versionen av boken utspelar sig i Holland med ett annat slut. När han Thomas Olde Heuvelt fick kontrakt om att ge ut boken internationellt så skrev han om den, flyttade handlingen till USA och ändrade slutet. I efterordet säger han att det här slutet är bättre men avslöjar inte hur det holländska slutet är. Jag blir ju väldigt nyfiken så jag undrar förstås om det är någon av er som vet, lämna gärna en kommentar om det:)

Boken ges ut av Hodder and Stoughton och kan köpas på Adlibris och Bokus

fredag 31 mars 2017

Lögnernas träd - Frances Hardinge

Var får ni era boktips från? Hur väljer ni vad ni ska läsa? Jag läser om böcker lite här och var men mest påverkad blir jag av andra bokbloggare och via sociala medier. Den här boken fick jag däremot tips om via ett nyhetsbrev från Storytel och det var något med beskrivningen av boken som gjorde mig nyfiken. Det var också längesedan jag läste en ungdomsbok (den här riktar sig till åldern 12 -15 år) så jag var lite sugen på det. Ibland är det också befriande att läsa en bok som man inte hört något om tidigare och av en författare som man inte känner till sedan förut - man har varken förväntningar eller krav på boken.


Lögnernas träd handlar om 15-åriga Faith och utspelar sig i England på 1800-talet. Hennes familj består av pappan som är professor, mamman, hennes lillebror samt en morbror. Boken börjar på ett fartyg. Faith och familjen, har tagit sitt pick och pack och flyttar från London ut till en ö utanför Englands kust. Den officiella orsaken är att pappan ska delta i en utgrävning men Faith anar att det ligger annat bakom det drastiska beslutet. Pappan har ju många gånger tidigare åkt på utgrävningar och långa resor i vetenskapens namn utan att ta med sig familjen, dessutom överhör hon flyktiga samtal och förstår att pappans rykte av någon anledning blivit svärtat.


Resan är omtumlande och när de väl kommer fram till ön hamnar de mitt i ett oväder. Pappan tycks bry sig mer om sina saker, och alldeles särskilt en stor låda, än om familjen. Väl framme i sitt nya hem beter sig pappan märkligare och märkligare, och blir närmast paranoid. Han gör sig ovän med lokalbefolkningen och är stingslig gentemot familjen. Så en dag så hittas han död. Självmord hävdar flera men Fatih är övertygad om att pappan blivit mördad.


Boken handlar också om flickors förutsättningar i 1800-talets England. Hon är intelligent och vetgirig, brinner för vetenskapen och törstar efter kunskap. Sedan hon varit liten har hon fått tillgång till pappans bibliotek och ibland fått följa med honom på utgrävningar. I och med att hon kommit i puberteten så passar sig det allt mindre. En flicka är inte ämnad för vetenskap, hon ska gifta sig och ta hand om barn och hushåll. På ön får hon mer en roll som guvernant och barn flicka till sin lillebror än dotter i familjen. Modern håller henne hårt och vill inte riskera hennes rykte, hennes heder.


Den här boken innehåller så mycket som jag tycker om i en god berättelse. Den innehåller hemligheter, mystik, vetenskap, en vindpinad ö, en mordgåta, fossiler och mycket mer. Hardinge bygger i jämn takt och med säker ton berättelsen med fler och fler byggstenar. Det är nagelbitarspännande att följa Faith i hennes sökande efter sanningen och jakt på rättvisa. Hardinge är dessutom bra både på miljöbeskrivningar och karaktärer. Karaktärerna som till en början kan kännas karaktäristiska blir allt eftersom historien utvecklas mer dynamiska och komplexa. Jag tycker särskilt mycket om när Frances får en slags aha-upplevelse om sin mamma och om mammans situation som kvinna. När hon inser att även mamman är fast i vad som anses som lämpligt och hur utlämnad och beroende av andra hon är som änka.


Det här är den bästa boken jag har läst hittills i år och jag riktigt längtar tills min son är gammal nog för den!


Lögnernas träd ges ut av B Wahlströms och kan köpas på Adlibris och Bokus

torsdag 30 mars 2017

According to Yes - Dawn French

Jag ska börja det här inlägget med att jag älskar Dawn French. Hon är en av de roligaste människorna jag vet. Det här är den första boken av henne som jag har läst. Jag lyssnade på den som ljudbok och en bonus är att hon är en av uppläsarna. Det är nämligen flera uppläsare inblandade. Jag brukar ha lite svårt för det men i den här boken fungerade det väldigt bra. Kan också vara bra att veta att den finns översatt till svenska också, då heter den Att säga ja

Rosie Kitto är 38 år gammal och engelsk lågstadielärare. Flera år i rad framröstad som den bästa läraren på skolan. Hon har brutit upp från sitt gamla liv och på vinst och förlust tagit anställning som Nanny på Upper East Side, Manhattan, New York. Rosie klär sig gärna i så många färger som möjligt, är frispråkig och totalt olik familjen Wilder-Bingham hon nu ska arbeta hos. Hon har dessutom bestämt sig för att leva efter devisen Att säga ja, till skillnad från Wilder-Binghams som är mest van att säga Nej.

Det blir såklart rätt struligt. Rosie ställer till det för sig själv och för familjen. Hon är rolig och impulsiv vilket älskas av barnen hon tar hand om men avskys av farmodern Glenn. Glenn är matriarken som fått sin nyskilda son Kemble att flytta hem och ta barnen med sig. Det är alltså hans barn som Rosie ska sköta om. I familjen finns också ett äldre barnbarn, Glenns make Thomas och det polska hembiträdet Iva. Iva är sådär härligt butter och snäsig men sedan visar det sig såklart att hon är varmare och roligare än man först anade.

Dawn French har skrivit en riktig feelgood roman där familjen står i centrum. Både längtan efter en familj (egna barn) och hur viktigt det är att ta hand om sin familj och sina relationer. Den handlar om självförtroende, att följa sitt hjärta, mod och om att ta ansvar för sitt eget liv.

Boken började starkt med flera gapflabb, för även i skrift är Dawn French rolig. Hon är bra på att beskriva situationer så att jag som läsare verkligen ser dem framför mig och när det blir dråpligt...ja, då är det väldigt roligt! Om jag ska säga någonting negativt om boken så är det att det blir lite smörigt eller, jag kanske ska säga klyschigt, i andra halvan av boken. Första halvan innehåller en del överraskningar som smått chockar mig som läsare. Andra halvan av boken är betydligt mer förutsägbar.

Någonting som jag verkligen tycker om är hur Rosie står upp för barnen och tar deras parti. Hon ser barnen och gör det som är viktigt för dem och struntar i om hon bryter oskrivna regler längs vägen. Fler borde vara som Rosie!

Gillar du Feelgood kommer du att gilla According to Yes.

Boken (den svenska) ges ut av Printz Publishing och kan köpas på Adlibris och Bokus

tisdag 28 mars 2017

Bokmingel

Det är ju med viss avundsjuka jag sneglar på mina bokbloggarkompisars deltagande i diverse bokmingel. De flesta evenemang av den sorten tar ju plats i Stockholm. Men ikväll har jag haft chansen att lyssna på Birgitta Ohlsson när hon besökte Umeå och pratade om sin bok Duktiga flickors revansch som jag har skrivit om här. Efter det var jag inbjuden på mingel och fick chansen att prata lite med Birgitta O. 

Jag tycker det är så roligt när man får möjlighet att få ställa frågor som man kanske gott och klurat på och när man får chansen att få höra lite om vad som sker "bakom kulisserna". Idag fick jag till exempel veta att Birgitta Ohlsson först tänkt sig att skriva en skönlitterär roman och skrev kontrakt om det redan 2007. Sedan kom livet emellan med barn och ministerposter. Boken blev av men i annan form.



måndag 27 mars 2017

Strimmor av hopp - Ruta Sepetys

Strimmor av hopp är del av Projekt hyllvärmare. Ännu en bok som stått läst i hyllan sedan 2012 och ännu en oupptäckt pärla! Jag blev golvad!

Handling (förlagets text):

Den morgonen var min brors liv värt ett fickur. Året är 1941 och femtonåriga Lina lever ett liv som de flesta andra unga i Litauen. Tills en kväll när Sovjets hemliga polis slår in dörren och för bort familjen till fångläger i Sibirien. Där tvingas de att kämpa för att överleva dagen. Ruta Septetys släkt drabbades hårt av Stalins utrensningar på 40-talet. Här ger hon en unik inblick i en av världshistoriens mer okända fasor som drabbade tusentals människor i Baltikum.

Jag var fast i boken redan efter första sidan. Sepety börjar med action direkt och beskriver hur det går till när Lina och hennes familj förs bort. Berättarjaget är 15-åriga Lina och jag tror att det är en bidragen orsak till att boken berör mig så mycket. Som läsare får jag vara med om allt genom hennes ögon. Hur hon är stark för sin lillebrors skull, hur hon upplever sin mamma uppoffringar för sina barn, hur hon smyger mellan tågvagnarna för att leta rätt på sin pappa. Åh, så nervös jag var då!

Jag blev oerhört berörd av den här boken och ledsen över att världen inte har kommit längre. Över att barn fortfarande drabbas av krig och har det överjävligt.

En bladvändare, Läs den!

Boken ges ut av Ponto Pocket och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är fantastic books and where to find them, Agnes bokblogg och Ylvas läsdagbok

torsdag 23 mars 2017

Fyrväktaren - Jeanette Winterson

En nätt liten bok som sätter sina spår. Så skulle jag vilja beskriva den här boken. Jag lyssnade på den som ljudbok, endast 4 timmar och 33 minuter lång. Eftersom jag alltid speedar upp tempot när jag lyssnar på böcker så var jag klar lite snabbare :)

Handling:

Silver föddes ur slumpen. Hon är resultatet av ett kort möte mellan hennes mor och en tillfälligt strandad sjöman. Efter moderns död beslutar befolkningen i den lilla karga hamnstaden Salt i norra Skottland att hon ska bo hos den blinde förvaltaren Pew. Han berättar sina historier om längtan och rotlöshet. Han berättar om Babel Dark, den präst som på 1800-talet tog sin tillflykt till Salt för att kuva ljuset inom sig.

Jeanette Winterson har ett alldeles speciellt språk, poetiskt och exakt. Inte ett ord i onödan. Historien om Silver och Pew är en vacker berättelse om kärlek, vänskap och berättandets magi. Det är också en berättelse om fattigdom, utsatthet och ensamhet. I boken berättar Pew för Silver om prästen Babel Dark, en man som var våldsam och kall mot sin fru men kärleksfull och varm gentemot sin älskarinna. Pew hävdar att Robert Louis Stevenson mötte Babel Dark och baserade Dr Jekyll och Mr Hyde på honom. Och fler litterära referenser vävs in i boken. Jag är helt fascinerade av hur mycket Winterson får in i sin tunna bok.

Läs den!

Boken ges ut av Bazar och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Vad vi läser, Beas bokhylla och Boktoka



tisdag 21 mars 2017

Någon att lita på - Hans-Olov Öberg

Även denna bok ingår i Projekt hyllvärmare och har stått i hyllan sedan jag var på Bokmässan i Göteborg 2012.

Handling:

Västerås den första juni 1987. Världen skrattar åt Sovjetunionen sedan en ung tysk pilot landat ett propellerplan på Röda Torget under flygsäkerhetens dag. Samma ljumma sommarkväll förs en ung kvinna in på akuten i Västerås. Hon är svårt misshandlad och våldtagen. Polisen står handfallen och utan spår. Men någon har hittat flickans dagbok på lasarettgolvet. ett par dagar senare landar ett brutalt och utstuderat misshandelsfall på chefen för våldsroteln, Benny Modighs, bord. En lovande fotbollsspelare har hittats bakbunden och kastrerad och det är bara början. Utredningarna av våldtäkten och misshandeln löper parallellt men snart står det klart att någon ligger steget före polisen. Någon är ute efter att hämnas i en råttans lek med katten. En intensiv kamp mot klockan tar vid samtidigt som en moralisk fråga ställs på sin spets: är det verkligen rätt att straffa den som straffar sådana som förtjänar det?

Tankar om boken:

Okej, läste den här boken i slutet på förra året. Det här är vad jag minns... Jag vet att jag tänkte på den som en ungdomsbok även om det inte står någon sådan målgruppsbeskrivning varken på boken eller på nätbokhandeln. Minns att jag läste den snabbt och att den var ganska spännande även om jag tyckte att historien ibland haltade. Minns också att jag tyckte att den var "gubbigt" skriven. Här ska finnas någon slags sympati för våldtäktsoffer där författaren problematiserar kring detta med skam, skuld och mäns våld mot kvinnor men...nja. Författaren borde gå på kurs hos Katarina Wennstam.

Vill man läsa spännande deckare på temat mäns våld mot kvinnor, mäns våld mot män, sexualiserat våld, hämnd, skuld och skam så föreslår jag att ni hellre vänder era blickar mot just Katarina Wennstams deckare (vilken som helst, alla är bra!).

Någon att lita på ges ut av Kalla kulor förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Kashayas böcker, Annikas litteratur- och kulturblogg och Monicas bokläsardagbok


söndag 19 mars 2017

Sanningen om Alice - Katherine Webb

Det är svårt att skriva om böcker som jag läste för flera månader sedan! Jag försöker komma ikapp med "recensionerna" nu för jag vill åtminstone nämna de böcker jag har läst. När jag hade mitt blogguppehåll så slutade jag inte läsa, jag bara orkade inte skriva här på bloggen, så jag har en lång lista över böcker att skriva om!

Nog om det. En bok jag alltså läste för ett bra tag sedan är Sanningen om Alice av Katherine Webb. Har tidigare läst Av en annan värld av samma författare och den tyckte jag väldigt mycket om så jag hade nog ganska höga förväntningar på den här boken.

Handling (förlagets text):
Sanningen om Alice utspelar sig i den engelska staden Bath i början av 1800-talet. På en höjd ovanför staden tronar familjen Alléns herrgård. Här har sonen Jonathan isolerat sig sedan han återvände från Napoleonkrigen. Men tjänsteflickan Starling tror inte att det är krigets fasor som plågar Jonathan, hon är övertygad om att han ligger bakom Alices försvinnande. Alice, kvinnan som Starling såg som sin syster. När Rachel Weekes flyttar till staden korsas hennes och familjen Alléns vägar. Hon dras in i en väv av lögner och misstro, men allt eftersom tycks obekväma sanningar stiga upp till ytan. Sanningen om Alice är en förtätad berättelse om två starka kvinnor som är villiga att riskera allt för sanningen.
Det som förlaget inte nämner i sin beskrivning av boken är historien om Rachel Weeks; hennes uppväxt och att hon är fast i ett äktenskap med en våldsam och alkoholiserad man. Jag tyckte väldigt mycket om den delen av boken. Jag tyckte också väldigt mycket om historien om Starling och hennes uppväxt. Berättelsen om de två kvinnliga karaktärerna är en pusselbit i europeisk kvinnohistoria och i hur väldigt ojämlikt det har varit (förvisso i vissa fall fortfarande är) mellan att vara man och att vara kvinna. Hur kvinnor var i fullstädning beroendeställning till män och samhället.

Webb är bra på karaktärer och hon är bra på miljöer. Den här boken hade fått toppbetyg av mig om det inte hade varit för det romantiska skimret som lägger sig som en blöt kofta över berättelsen. Ibland trodde jag nästan att jag läste en Harlequinroman... men den är helt klart läsvärd. Jag tyckte mycket om boken men hade önskat att hon hade besparat om romantiska klichéer.

Boken ges ut av Historiska Media och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Ewelinas bokblogg och Trolldisa

torsdag 16 mars 2017

Kattbergen - Sabrina Janesch

Kattbergen är en del i Projekt hyllvärmare. Den har nämligen stått oläst i hylla sen typ 2012. Tror jag fick den på Bokmässan i Göteborg. Jag hade inte några förväntningar överhuvudtaget på boken när jag började läsa.

Handling (förlagets beskrivning):

Efter morfaderns död, börjar den tysk-polska journalisten Nere Leibert utforska sin familjs historia. Hon ger sig av på en resa som tar henne från Berlin till Polen och vidare till Galicien i dagens Ukraina. Där, vid världens ände,  måste allt ställas till rätta så att förbannelsen äntligen bryts.
Vi får följa Nere på hennes resa och parallellt berättar Janesch en annorlunda historia om en familj som i krigets skugga fick fly från Galicien när det blev en del av Stalins rike.
Med en egen berättarröst skildrar Janesch hur den lilla människan kommer i kläm när stormakterna delar upp världen under kalla krigets första dagar.

Det här är en lättläst bok om ett svårt ämne. Jag tyckte mycket om den och hur Janesch med ömsinthet men utan att rygga låter sin huvudperson gräva i sitt ursprung och sin familjehistoria.

En bok för den historieintresserade eftersom den skildrar Europas historia från den enskilda individens perspektiv och en del av historien som åtminstone jag inte har kommit i kontakt med tidigare.

Läs den gärna!

Boken ges ut av Bokförlaget Thorén Lindskog och kan köpas på Adlibris och Bokus

Feministbiblioteket har också bloggat om boken

tisdag 14 mars 2017

Duktiga flickors revansch - Birgitta Ohlsson

Enbart bokens titel Duktiga flickors revansch tycks provocera. Innan jag läste (eller rättare sagt lyssnade på) boken läste jag flera kritiska omdömen om uttalanden Birgitta Ohlsson gjort i samband med marknadsföringen av sin nya bok samt efter att människor läst boken. Eller läst om boken? För jag kan inte låta bli att undra om alla tyckare verkligen har läst boken.

Förmodligen provocerar Birgitta Ohlsson som person också, jag har förstått att hon är omstridd och det blir också tydligare när jag läser boken och hon berättar sin historia. Hon skönmålar ju inte direkt sitt parti... Kanske detta att hon är liberal feminist och inte vänsterfeminist retar några också. Vänstern har ju länge haft monopol på feminism. Men oavsett politisk tillhörighet så tycker jag att det här är en viktig bok att läsa. Ohlsson gör en påläst och personlig feministisk analys och det finns oerhört mycket som tilltalar mig i den, även om jag absolut inte håller med om allt.

Vi kanske ska börja med begreppet "duktig flicka" och hur nedvärderande det används. Jag har faktiskt inte reflekterat över det tidigare. Ohlsson refererar till ett antal böcker som gavs ut på 00-talet då begreppet både användes som synonym till tråkig, humorlös, prestationsprinsessa och blev symbolen för stress hos kvinnor. Böckerna, säger Ohlsson, var viktiga och bra eftersom de lyfte problemet med att hårt arbetande kvinnor med familj blev sjukskrivna och eftersom de slog larm om att samhället inte tog detta på allvar. Problemet med synen på "duktiga flickor" menar Ohlsson var att de tog bort fokus och att samtalet kom att handla om att så många kvinnor mår dåligt och det i sin tur tog bort fokus från att samhället är ojämställt. Att det var ojämställda förhållanden, ojämställda arbetsplatser och ojämställda löner som tog knäcken på dem. Rådet som gavs var att dessa duktiga flickor skulle sänka sina ambitioner och då skulle de börja må bättre. Duktighet hos kvinnor kom att förknippas med sjuklighet.

Och när man tänker på det så stämmer det! Det är ju råden som ges än idag, man tittar fortfarande inte på förutsättningarna för kvinnor som vill göra karriär samtidigt som de vill ha en familj! Ska det vara så? Jag skulle önska att man styrde mer med föräldraförsäkringen etc för att möjliggöra för småbarnsmammor att göra karriär om de så önskar.

En annan sak som jag reflekterade över när jag läste boken var just dessa tysta och "pluggiga"småflickor som används som nåt slags kuddar i klassrummen. Det är alltför vanligt att man sätter en lugn, tyst flicka mellan två bråkiga grabbar för att flickan ska ha en lugnande effekt. Problemet blir ju då att flickan får en roll som hon inte ska ha. Det är ju inte hennes ansvar att skapa lugn i klassrummet eller skolmatsalen. Det är läraren och skolans ansvar. Och som mamma till en pojke med stundtals hett temperament så vill jag absolut inte att han ska lära sig att flickor har den rollen. Däremot opponerar jag mig starkt i att man ska återinföra betyg i "skötsamhet".

Ofta så uppmuntras flickor och kvinnor att ta mer plats, att låta mer, bråka mer för att nå jämställdhet. Men borde vi inte i stället bara låta människor vara som de är och se till att oavsett personlighetstyp så ska man ha samma möjligheter. Och att de möjligheterna man ges baseras på kompetens och meriter. Meritokrati pratar Ohlsson för övrigt mycket om, alltså att begåvning, utbildning och utbildningsresultat i kombination med prestationer under karriären spelar den dominerande rollen vid befordran. Till skillnad från exempelvis kön och personliga relationer. Det är ju svårt att hävda motsatsen kan tyckas...

I boken så lyfter även Ohlsson detta otroligt viktiga med ekonomisk frihet. För om du har ett eget kapital, ett eget sparande, så tar du dig lättare ur dåliga relationer, lämnar kassa jobb där du blir behandlad dåligt och skapar dig ett eget handlingsutrymme. "En sparad slant ger trygghet och oberoende". Ohlsson blev hårt kritiserad i diverse medier för en debattartikel i samma ämne i Dagen Industri (läs den här). Varför blev hon kritiserad då. Jo, för att titeln på artikeln är "Varje kvinna bör ha 100 000 kronor på banken" och många påtalade självklart att det är få som ens har en chans att klara det etc etc. Själv kan jag tycka att det är oerhört tragiskt att man fokuserar på summan och inte på innehållet i resonemanget.

Jag tyckte att boken var tankeväckande och intressant. Den började rätt bittert och ett tag trodde jag att Ohlsson skulle ta på sig en offerkofta men så blev det inte. Ann Charlott Altstadt skriver in sin recension "Det är inte synd om duktiga flickor" att det är "det sjukaste hon har läst". Jag håller inte med i den analysen utan uppfattar det hellre som att Altstadt bekräftar den attityd som finns mot duktiga flickor. Jag har själv många gånger fått höra att det inte är så konstigt  att det gått så bra för mig, att jag tagit mig så långt i karriären etc etc Sånt gör mig förbannad - som att inte jag har kämpat och jobbat hårt för att nå framgång, som om saker "bara har hänt". Nä, det är inte synd om mig men se mina prestationer tack! Uppskatta mig för det jag har gjort, förminska det inte.

Jag skulle kunna säga hur mycket mer om den här boken som helst men tror jag stannar där. Kanske föreslår jag den som bokcirkelbok framöver så att jag får diskutera den ordentligt.

Boken ges ut av Bokförlaget Forum och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är Feministbiblioteket (superbra recension för övrigt! Jag snor därför hennes upplägg med att längst ner här i inlägget rada upp Birgittas tio budord) och och dagarna går

Den duktiga flickans tio budord (med förklaringar från DN)
 1. Du ska kräva meritokrati. 
     Det vill säga att du belönas och befordras efter förtjänst.
 2. Du ska inte låta din bakgrund avgöra din framtid. 
               Be inte om ursäkt om du gör en klassresa
 3. Du ska inte curla karlarna
               Undvik att sopa rent för män som vill komma fram, och städa inte undan deras misstag.
 4. Du ska inte känna skuld
                Ingen kan upprätthålla perfektion på alla plan
 5. Du ska avslöja småpåvarna
               Låt inga grötmyndiga och dumdryga män sätta sig på dig
 6. Du ska välja den rätta/rätte med omsorg
               Alla män är inte småpåvar
 7. Du ska inse att cash is queen
               Försörj dig själv - egna pengar är egen frihet som ger egen makt
 8. Du ska säga ja till makt
               I yrkeskarriären är det viktigt att fånga möjligheterna när de dyker upp
 9. Du ska vara snäll - men inte dumsnäll
               Var generös mot andra, men undvik att bli utnyttjad
 10. Du ska följa din inre kanariefågel
                 Du är som fåglarna som sjöng i de brittiska gruvorna. Utan syre kommer både du och din
                 sång att dö. Se till att vara på en plats där din duktighet uppskattas och premieras.








söndag 12 mars 2017

Brev till min dotter - Red. Elcim Yilmaz

Elcim Yilmaz fick idén till den här antologin när hon var sjuk och övertygad om att hon skulle dö. I två veckor satt hon vaken varje natt, i sängen bredvid sin sovande dotter, och skrev ner tips på böcker att läsa, filmer att se, spelade in videosnuttar och skrev historien om sitt liv. Allt för att dottern skulle känna till sin bakgrund, inte känna sig övergiven av sin mamma och framförallt, ocensurerat få ta del av sin mammas röst.

Nu blev det ju tack och lov så att Yilmaz överlevde och får finnas kvar med sin dotter. Men ur smärtan föddes alltså idén att samla fler kvinnors röster och låta dem skriva brev till sina döttrar. Och det är ett imponerande gäng som hon har fått ihop - hela listan hittar ni längst ner i inlägget. De som bidragit med texter till boken har alltså fått i uppgift att utan den självcensur vi gärna har när vi tilltalar våra barn skriva ett brev till sin dotter. Som Yilmaz själv skriver:

Den här boken är till dig, Raël. Den är till mig. Till alla döttrar och till alla mammor. Den här boken är början på ett nytt samtal, bortom kvinnans funktioner i livet och samhället och i familjen. Den här boken är en hyllning till varenda partikel i oss människor.
Och mest tagen blir jag nog av Elcim Yilmaz eget bidrag. Sedan jag själv blev mamma så är det den största skräcken jag kan tänka mig, att dö från mitt barn. Jag är inte rädd för att dö (faktiskt inte) men jag är skräckslagen inför tanken att mitt barn ska lämnas utan mig för tidigt. Så jag förstår Yilmaz ångest och hennes drivkraft som ligger till grund för den här boken.

Jag tyckte också väldigt mycket om Nabila Abdu Fattahs text, särskilt hennes lista. Jag imponeras lätt av listor eftersom jag är så kass på att göra sådana själv - tro mig jag har försökt! På Fattahs lista hittar du till exempel råd som: Ärlighet varar inte alltid längst, gör det till en konst att ta plats (väldigt konkreta och roliga tips!), tvätta bort sminket, bredda synen på vad en superhjälte är och stunderna då ni ska stanna upp för att njuta.

Katerina Janouch bidrag "Våga vara en bitch" är en feministisk text som vägrar ursäkta sig. I love it! En kärleksfull peppning till sin dotter och en käftsmäll till patriarkatet!

Maxida Märaks bidrag var smärtsamt men fint. Hon beskriver hur hon flyttade (flydde...) från sin hemby Jokkmokk, som hon älskar, när hennes dotter var liten:
Jag blev så uppmärksam på folks beteende när du låg i magen, började reflektera över hur vissa mödrar kunde tala om sina barn inför andra. Och tala om andra inför sina barn. Människor som levde rätt nära inpå oss gjorde mig rädd. Inte för min skull, men jag blev rädd för att de skulle vara för nära dig. Jag ville inte att dom skulle sprida sina ormliknande beteenden till mitt barn. Du skulle få växa upp i en massa kärlek. Intriger är inte till för små. Jag var fast besluten om att skydda dig från sånt.
Och, sorry bodensare, det finns en viss igenkänning  i den texten också...

Det sista bidraget till boken som jag vill nämna lite extra är Martina Montelius som med en svindlande fart broderar en helt fantastiskt brev till en fantasidotter vid namn Siv. I och för sig har hon två döttrar, men förklaringen till Sivan finns i texten. Vad sägs om det här:
Kära Sivan, jag ska skriva något till dig om hur det är att vara kvinna? Men det är inte så lätt för mig att skriva om det, eftersom jag inte vill vara kvinna. Till exempel: av en kvinna förväntas det mer eller mindre att hon flera gånger under loppet av sitt korta liv ska slita sitt inre i stycken på grund av diverse män. Dessa män har naturligtvis aldrig gjort sig förtjänta av detta. Det går inte att göra sig förtjänt av att någon sliter sitt inre i stycken för att man inte älskar henne - och om man märker att hon ändå gör det ska man ju försöka få henne att lägga av med det. Men det gör inte männen. De glufsar i sig skålpund av kvinnans själsstyrka, slafsande och rapande, tills hon ligger med grynet i asfalten, oigenkännlig, och måste försöka börja om från början med hela sin existens. Vilket för det mesta går bra - tills hon möter nästa man. Det finns en väldigt bra författare som har skrivit om detta fenomen. Lena Andersson heter hon. Läs henne, Siv, så förstår du vad jag menar.
Tål väl kanske att sägas att det var ett par av bidragen som inte föll mig lika väl i smaken. Som trots Yilmaz instruktioner kändes konstruerade, sentimentala och lite för välpolerade. Men på det stora hela så tycker jag att det här är en väldigt bra antologi. Och även om den är riktad till mammor och döttrar så tycker jag nog att pappor borde läsa den också! Och trots att jag är mamma till en pojke så gav den mig några goda råd i den egenskapen också

Följande personer har bidragit med texter: Elaine Eksvärd, Anneli Furmark, Nabila Abdul Fattah, Katerina Janouch, Katarina Mazetti, Martina Montelius, Maxida Märak, Carolina Neurath, Alexandra Pascalidou, Mia Skäringer, Therése Söderlind och Märta Tikkanen

Boken ges ut av Forum bokförlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Johannas deckarhörna och Västmanländskans bokblogg har också bloggat om boken

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...