...med näsan i en bok...

Joyce Carol Oates är en författare som jag gärna återkommer till. För några år sedan så hittade jag den här novellsamlingen i en boklåda i London och blev eld och lågor. Vad kan gå fel? tänkte jag... Handlingen (förlagets text): A young boy plays with dolls instead of action figures. But as he grows older, his passion takes on a darker edge... A white man shoots dead a black youth creating a media frenzy. But coud it have been self-defense as he claims? A nervous woman tries to escape her husband. He says he loves her, but she's convinced he wants to kill her... These quietly lethal stories reveal the horrors that dwell within us all. Mitt omdöme: Det är ett tag sedan jag läste den här boken, i slutet av sommaren 2018 tror jag det var. Jag vet inte vad som gick fel: var jag inte sugen på lågintensiv skräck eller är det helt enkelt inte bra? Jag fastnade inte alls för boken, novellerna grep inte tag i mig, karaktärerna berörde mig inte och jag kände inte tillstymmelsen till ...

Igår besökte vi Sea Life London Aquarium och strosade sedan runt kring Picadilly och Trafalgar. Hittade en italiensk restaurant i närheten av hotellet där vi åt god middag och sen fick grabbarna ta ett kvällsdopp i poolen på hotellet innan det var dags för sängen. Idag åkte A och jag tillbaka till Natural History Museum eftersom vi inte hann/orkade allt vi ville i måndags. Efter museét kom jag mig äntligen till Waterstones Picadilly och köpte några böcker. Vi har också passat på att äta Afternoon Tea på mysiga B-Bakery i Covent Garden

Joyce Carol Oates är en av mina absoluta favoritförfattare. Jag älskar hennes ordrika, vindlande språk fulla av associationer och sidospår. Det här är ytterligare en bok som väntat alldeles för länge på att bli "recenserad" av mig och jag vet att om jag hade skrivit om den direkt så hade jag haft så mycket mer att säga om den. Det är enklare att skriva om en bok när man har den färskt i minnet. Det är inte ovanligt att Joyce Carol Oates skriver om verkliga händelser och sedan dramatiserar dem, gör dem till en roman. Den här boken är full av verkliga historiska personer. Eftersom jag inte är så insatt i USAs historia så tog det mig ett tag att inse det och när jag väl hade förstått att det var så googlade jag rätt friskt under läsningen. De fördömda är en tegelsten och ingen bok som man hastar sig igenom. Så här beskriver förlaget handlingen: En roman av en av vår tids största stora amerikanska berättare. De fördömda  är en roman med många oväntade vändningar och med sk...

Som jag har kämpat med den här boken! Jag började läsa den i början av sommaren (!) och det gick fruktansvärt långsamt. Har pausat läsningen av den här boken för inte mindre än tre andra böcker, helt okaraktäristiskt av mig. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag brukar älska och dras med i JCOs ordrika, vindlande språk men den här gången gick det liksom inte. Jag hängde inte med, det är så otroligt många karaktärer och det hoppas fram och tillbaka i tiden. Med detta sagt så vill jag inte påstå att boken är dålig, tvärtom så är den riktigt bra. Det var nog hellre tidpunkten som ställde till det för mig. Lärdomen jag tagit är att inte läsa JCO när jag är i en lässvacka, då ska jag välja något enklare. Boken handlar om tjejligan Foxfire som leds av den karismatiska Legs Sadovsky och utspelar sig i slutet av 1950-talet i nordöstra USA. Det är hennes kompis och medkumpan Maddy Witz som blickar tillbaka och återskapar historien om Foxfires uppgång och fall, till hjälp har hon sina...

Igår kväll läste jag Shirley Jacksons novell The Lovely House. Den finns med i en novellsamling med titeln American Gothic Tales , redaktör för boken är ingen mindre än Joyce Carol Oates. Det här en rätt klassisk historia där en ung kvinna, Margaret, besöker sin klasskompis, Carla, över sommaren. Carla Montague bor i ett vackert stort hus som ligger idylliskt till på en kulle vid en flod. När Margaret anländer så träffar hon också Mrs Montague som sitter och broderar, motivet på broderiet är huset. Carla börjar visa henne runt i huset och pratar ideligen om hur roligt allt ska bli när hennes bror Paul kommer hem. Huset är hela tiden närvarande i novellen och hur många rundturer Margaret får gå så tycks rummen aldrig ta slut. Särskilt intresserad är hon av det gamla tornet som hon tillslut tar mod till sig att gå upp i. När Paul kommer hem har även han med sig en bekant - Captain. De fyra ungdomarna umgås, går på picknick och roar sig. Men det är någonting märkligt med Paul och hur ...

Det var länge sedan jag senast öppnade pärmarna till en bok av JCO - en av mina absoluta favoritförfattare. Jag älskar hennes vindlande språk och hennes träffsäkra berättelser. I En fager mö möter vi sextonåriga Katya. Hon sommarjobbar som barnflicka hos en rik familj i sommarstaden Bayhead Harbor. I vanliga fall så bor hon i New Jersey och har en rätt strulig familj. En dag när hon är ute med de två barnen som hon sköter träffar hon på en äldre man som presenterar sig som Marcus Kidder. Det visar sig att han är en grundpelare i samhället, rik på gamla pengar, konstnär och författare. En slags vänskap uppstår mellan Katya och Kidder, men den balanserar hela tiden på en gräns. Hon är sexton, han är 68 - och vad vill han egentligen ha ut av deras vänskap? Oates är fenomenal! Skildringen av den sköra relationen mellan å ena sidan Katya - ung, av arbetarklass, osäker men samtidigt stark - och Marcus Kidder - gammal, priviligierad, en konstnärssjäl som är van att få sin vilja igenom...

Efter en minst sagt intensiv arbetsvecka så njuter jag nu av en långsam och lugn dag. Jag sov länge imorse och började dagen med att läsa ut Ulla Bolinders bok  Domslut. Tänker mig att jag ska fortsätta Projekt Hyllvärmare med en bok av Joyce Carol Oates som fått stå alldeles för länge oläst, nämligen En fager mö. Kanske beger jag mig ut i det disiga och gråa vädret för en promenad, men mest av allt ska jag läsa idag. Det gäller att ta vara på sådana här dagar där möjligheten ges att ostört hänge sig helt och hållet till litteraturens värld. Jag passar också på att bjuda på en bild av världens sötaste uggla!

När jag sveper med blicken över mina bokhyllor så slår det mig att övervägande av mina böcker är skrivna av kvinnor. Detta är inte ett medvetet val från min sida, jag väljer inte bok utifrån kön på författaren. Men det blir tydligt att jag läser väldigt många kvinnliga författare, i alla möjliga olika genrer. Det här inlägget som är en del av Bloggstafett med kvinnotema, ett sätt att uppmärksamma den internationella kvinnodagen, tillägnar jag några av mina favorit författare. Ett urval från min hylla. Kvinnliga författare som på ett eller annat sätt har påverkat mig genom det de har skrivit. Laura En författare som jag endast har läst en bok av är Laura Esquivel, men vilken bok sedan. Har läst den både på svenska och orginalspråket spanska. Den svenska titeln är Kärlek het som chili  eller Como agua para chocolate  på spanska. En alldeles underbar familjesaga där varje kapitel inleds med ett recept. Boken har filmats och det är Laura själv som skrivit manuset. Jag älsk...

Det var ett tag sedan jag senast läste några noveller ur novellsamlingen American Gothic Tales, redaktör Joyce Carol Oates. Trots läsning av Lovecraft och Harkness var jag inte helt redo att lämna demoner, mystik och spöken riktigt än. Kände också för att underhålla min engelska lite. Nåja, tänkte jag kort skulle nämna lite om de noveller jag läst denna gång. Först ut var A fterward av Edith Wharton (1862-1937) som handlar om ett ung amerikanskt par som flyttar till den engelska landsbygden för att uppfylla sina drömmar. De hittar det perfekta huset - det ligger avskiljes, är lagom primitivt och har rätt utseende. Det enda det saknar är ett eget spöke. Lokalbefolkningen hävdar dock att det finns ett spöke men man vet aldrig att man har mött det förrän långt efteråt... The Striding Place av Gertrude Atherton (1857-1948) handlar om Weigall som befinner sig i Yorkshire och jagar skogsfågel, något som för övrigt tråkar ut honom. Vädret är förfärligt och han är orolig för sin bäs...

Den har legat på nattduksbordet nu ett tag, novellsamlingen American Gothic Tales , red. Joyce Carol Oates   och det var länge sedan jag öppnade den och läste. Jag har skrivit om några av novellerna tidigare här . Tidigare i veckan kände jag åter lusten att läsa några gotiska spökhistorier och tog mig an tre stycken. Först ut var Charlotte Perkins Gilmans (1860-1935) berättelse The Yellow Wallpaper. En ung gift kvinna,  med neurotiska besvär står i huvudrollen. Hennes läkare till man hyr ett gammalt hus på landet för att ge sin fru frisk luft, lugn och ro. Kvinnan vantrivs i huset och börjar ana något som rörs sig i de gula tapeterna, men vad är verkligt och vad är galenskap? Näst på tur var Henry James (1843-1916) och hans novell The Romance of Certain Old Clothes som berör syskonrivalitet som går så djupt att inte ens döden kan stoppa den. Sist ut var Ambrose Bierces (1842-1914?) The Damned Thing där vi kliver rakt in i en obduktion/ rättsundersökning. En man har dött u...

Oates gör det igen. Hon tar en verklig händelse, ändrar lite namn och sedan låter hon fantasin spinna fritt. I Mörkt vatten utgår hon ifrån vad som har kommit att kallas för the Chappaquiddick incident och involverade den amerikanska (USA) senatorn Edward M. Kennedy. 1969 körde han av vägen och ner i ett vattendrag, morgonen efter hittades bilen med Mary Jo Kopechnes döda kropp i. Ed Kennedy erkände sig skyldig till att flytt från olyckan. I Oates bok Mörkt vatten får vi möta en ung kvinna vid namn Kim, hon jobbar som politisk journalist och skrev sitt examensarbete om senatorn som plötsligt dyker upp på den 4:e juli fest som hon är på. Kim hade tänkt sova över hos sin kompis Bunny men bestämmer sig i stället för att följa med senatorn när han lämnar festen. Senatorn har druckit en hel del under festen och kör bilen i snabb fart med en vodka tonic i handen. Han har bråttom, tar en genväg, missar en kurva och kör rakt ner i ett vattendrag. Som den skickliga berättaren hon är ...

Idag avslutade jag lyssningen av Joyce Carol Oates bok Mörkt vatten . Planen är att skriva en recension på den imorgon, nu är jag för trött plus att jag måste hinna smälta boken och processa den i hjärnan lite innan jag skriver om den. Jag pausade dock inte i lyssnadet utan började direkt lyssna på Arne Dahls Ghost House 2.0 . Hann bara lyssna en kvart innan jag parkerade bilen, men det verkar lovande...För övrigt har han skrivit den särskilt för Bonnier Audio så den finns enbart som ljudbok. Det är lite kul tycker jag.

...och "fyndat" lite. Jag har ju tidigare skrivit om att jag är en nybliven ljudbokslyssnare och ni som läst tidigare inlägg känner till att jag varit lite skeptiskt. Måste dock erkänna att jag är omvänd och har därför varit på bibblan och lånat fler ljudböcker. Tidigare idag lyssnade jag färdigt på Khaled Hosseinis Flyga drake (recension kommer imorgon) och började på en gång lyssna på en av böckerna jag lånade, nämligen Mörkt vatten av Joyce Carol Oates (en av mina favoritförfattare). Förutom Oates lånade jag Panik av Jeff Abbott och Ghost House 2.0 av Arne Dahl. Jag lånade också en Mp3 skiva innehållandes första boken av Stephen Kings serie Mörka tornet , men upptäckte att min bilstereo inte tar Mp3...Nåja, tror faktiskt att jag hellre läser den...Känner mig ganska nöjd nu då jag har flera goda (förhoppningsvis) berättelser att lyssna på i bilen. Helt plötsligt blir det gasnka trivsamt att pendla:)

Jag läser två böcker parallellt just nu, en av dem är antologin American Gothic Tales som Joyce Carol Oates står bakom. Som jag tidigare har nämnt så har jag tänkt skriva om den i flera inlägg, i stället för att göra en recension. Det känns på något sätt mer rättvist och logiskt. Läsningen går inte så fort nu, av flera anledningar. Dels har jag börjat ett nytt jobb som har ett helt annat tempo än mitt tidigare, där jag faktiskt kunde plocka upp en bok och sitta och läsa nån timme då och då under arbetstid - helt otänkbart nu. Sedan har jag prioriterat fritiden lite annorlunda, böckerna har fått tid i slutet av dagen och då har jag varit så trött att jag bara orkat läsa några sidor. Nåja, så kan det vara ibland. Har i alla fall läst några berättelser ur American Gotic Tales. Först ut var ett utdrag ur Charles Brockden Browns (1771 - 1810) bok Wieland, or the Transformation där vi får lyssna på en mördares försvarstal. Hans offer var hans fru och barn och han dödade dem under någ...

...ytterligare en antologi. Denna gång en samling av amerikanska gotiska berättelser samlade och utvalda av Joyce Carol Oates. Jag fortsätter alltså med mitt mörka, skräcktema ett tag till. Boken är ganska lång, över 500 sidor och innehåller texter av 43 författare. Jag kommer nog inte skriva en samlad recension av boken, utan skriva lite eftersom jag läser.

Dagen före sin födelsedag mördas den lilla skridskoprinsessan Bliss i sitt hem, sex år gammal. Mordet förblir ouppklarat trots många teorier, misstankar och till och med ett par erkännanden.Bliss är yngre syster till Skyler, som vid tiden för mordet var nio år gammal och det är genom hans ögon vi får lära känna Bliss och hennes familj. Fadern i familjen, Bix, är framgångsrik inom företagsvärlden, frånvarande i familjen och upprepade gånger otrogen sin fru. Modern, Betsey, är en olycklig kvinna som lever för att bli accepterad av de rika, fina familjerna i området och för att genom sina barn förverkliga sin egen barndomsdröm att bli en framgångsrik konståkerska. När Skyler är sex år gammal ställer hon honom för första gången på ett par skridskor, men han uppfyller inte hennes krav. Han ramlar, gnäller och vill inte, vilket gör Betsey besviken. Vilken lycka då när dottern, redan vid fyra års ålder visar sig vara en talang. Genom att vara duktig på skridskor får hon moderns fulla...

Eller, ska börja läsa den ikväll hade jag tänkt. Har just avslutat Älskade syster av Joyce Carol Oates, men behöver smälta den lite innan jag skriver något om den. Men titta in på bloggen imorgon så ska ni se att jag skriver om den då. Ser nu framemot att läsa Petra Östergren.

...på namnet JonBenet Ramsey, som i Joyce Carol Oates Älskade syster heter Bliss Rampike. Boken engagerar mig djupt och jag orkar bara läsa den i etapper, den är tung, ger mig ångest, ändå måste jag fortsätta. Vill inte, kan inte, lägga den ifrån mig. Hon är skicklig Oates... För att få ansikten till personerna i boken passar jag på att googla. The Rampikes är The Rameseys och JonBenet (Bliss) är bedårande, men obehagligt utspökad á la skönhetsdrottning. Inte ens sex år gammal på vissa bilder. Jag tittar på ett nyhetsklipp, en intervju med föräldrarna och det vrider sig i magen när en video, The Story, varnar för obduktionsbilder. Så vidrigt, hur kan Youtube tillåta det? Glad ändå att de varnar så att jag inte får se något jag för mitt liv inte vill se.

Igår hände något mycket ovanlig och märkligt för mig. Jag läste inte en enda sida...Och det beror inte på boken. Älskade syster av Joyce Carol Oates som jag läser nu är fantastiskt bra, även om den ger mig lite magont...Den är liksom så obehaglig och jag tycker så synd om Skyler och Bliss. De far så illa och jag blir så arg på deras föräldrar. Boken engagerar mig, men jag var så trött igår att det bara inte gick att läsa en endaste liten rad. Jag jobbade från nio på morgonen till tio på kvällen och hade full kubbning (för ovanlighetens skull) hela arbetspasset. På rasten passade jag på att cykla ner på stan och shoppa julklappar och väl hemma slog jag in ytterliggare klappar till sonens paketkalender. Spenderade någon timma  halvt i koma framför tv:n innan jag släpade min stackars kropp till sängen... (tycker ni synd om mig än?) Hoppas kunna rätta till det hela i helgen och kanske kunna få lite extra mycket läst...Vi får väl se...

Som jag har längtat efter denna bok och äntligen är det dags att läsa den. Började lite smått igårkväll och trots liten och tät text så går läsandet relativt fort...Kan ha att göra med att hon är en av mina favoritförfattare... Psst, ni har väl inte missat min Vintermystävling ...