Joyce Carol Oates är en av mina absoluta favoritförfattare. Jag älskar hennes ordrika, vindlande språk fulla av associationer och sidospår. Det här är ytterligare en bok som väntat alldeles för länge på att bli "recenserad" av mig och jag vet att om jag hade skrivit om den direkt så hade jag haft så mycket mer att säga om den. Det är enklare att skriva om en bok när man har den färskt i minnet.
Det är inte ovanligt att Joyce Carol Oates skriver om verkliga händelser och sedan dramatiserar dem, gör dem till en roman. Den här boken är full av verkliga historiska personer. Eftersom jag inte är så insatt i USAs historia så tog det mig ett tag att inse det och när jag väl hade förstått att det var så googlade jag rätt friskt under läsningen. De fördömda är en tegelsten och ingen bok som man hastar sig igenom. Så här beskriver förlaget handlingen:
Jag kommer att fortsätta att ha Joyce Carol Oates som en av mina favoritförfattare men det här är inte en av mina favoritböcker av henne verk. Den går lite för långsamt framåt, det är några för många trådar. Om jag hade fått välja så hade jag till exempel inte låtit Upton Sinclair ta så mycket plats i berättelsen. Jag förstod aldrig syftet med det, förutom att ge den historiska kontexten, och det hade hon kunnat göra på betydligt färre sidor.
Boken ges ut av Bonnier pocket och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är och dagarna går, Bokblomma och Bokmoster
Det är inte ovanligt att Joyce Carol Oates skriver om verkliga händelser och sedan dramatiserar dem, gör dem till en roman. Den här boken är full av verkliga historiska personer. Eftersom jag inte är så insatt i USAs historia så tog det mig ett tag att inse det och när jag väl hade förstått att det var så googlade jag rätt friskt under läsningen. De fördömda är en tegelsten och ingen bok som man hastar sig igenom. Så här beskriver förlaget handlingen:
En roman av en av vår tids största stora amerikanska berättare. De fördömda är en roman med många oväntade vändningar och med skräckromantiska inslag där författaren återvänder till ett berättande i samma anda som den hyllade och omtalade Bellefleur från 1980. Våren 1905 slår en förbannelse klorna i ett antal aristokratiska familjer i den fridfulla amerikanska universitetsstaden Princeton. Den unga bruden Annabel, barnbarn till före detta rektorn Winslow Slade, blir bortrövad från altaret av en mystisk främling vid namn Axson Matte - att döma av vittnesmålen en man med många skepnader
Inom kort drabbas stadens priviligierade av en rad fasansfulla och oförklarliga händelser. Något mörkt och farligt tycks ruva i skogarna, fler unga flickor försvinner, ex-president Grover Clevelands avlidna dotter börjar visa sig i människors sovrum och den uppåtsträvande Woodrow Wilson försöker hålla huvudet kallt inför en konkurrent om rektorsämbetet som inte tycks sky några medel.
I en stuga i stadens utkanter drömmer författaren Upton Sinclair om revolutionen och om att få träffa sin förebild Jack London, medan Josiah Slade, Annabels bror, ger sig själv uppdraget att, mot alla odds, ta reda på vad som hänt hans försvunna syster.Som ni märker, bara av beskrivningen av boken, så kryllar det av karaktärer. Även till exempel Mark Twain har en ganska stor "roll" i boken. Precis som jag nämnde i inledningen så ställer den här boken krav på sin läsares fulla fokus. Orkar man det och om man tycker om gotiska romaner så rekommenderar jag den här boken. Det är inte en skräckroman som kommer att ge dig mardrömmar, men var beredd på det absurda och märkliga.
Jag kommer att fortsätta att ha Joyce Carol Oates som en av mina favoritförfattare men det här är inte en av mina favoritböcker av henne verk. Den går lite för långsamt framåt, det är några för många trådar. Om jag hade fått välja så hade jag till exempel inte låtit Upton Sinclair ta så mycket plats i berättelsen. Jag förstod aldrig syftet med det, förutom att ge den historiska kontexten, och det hade hon kunnat göra på betydligt färre sidor.
Boken ges ut av Bonnier pocket och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är och dagarna går, Bokblomma och Bokmoster
Kommentarer