Lyssnade på den här boken efter att jag hade lyssnat på Susanna Alakoskis Oktober i Fattigsverige. Jag kände att jag behövde något lättsmält - feelgood helt enkelt. Det funkade bra och jag lyssnade igenom den här boken på en dag! En städ- och tvättdag och då var Rosie Potter ett trevlig sällskap. Jag ska erkänna att jag var lite skeptisk till boken till att börja med men är glad att jag valde den. Det kanske inte är en bok som kommer att fastna och som jag kommer att återkomma till i tankarna, men den var underhållande och fyllde sin funktion.
Rosie Potter vaknar upp en dag och känner sig fruktansvärt bakfull. Hon har inget minne av vad hon gjorde kvällen innan och när hon ser vad hon har på sig - sin fulaste pyjamas - så konstaterar hon att hon måste ha supit till hemma tillsammans med sin bästa kompis. När kompisen knackar på dörren och inte verkar höra när hon ropar "kom in", sedan kommer in och bara skriker över vad hon ser så börjar Rosie se sig omkring. Plötsligt ser hon sin egen kropp ligga i sängen, sin blodiga döda kropp. Rosie är alltså död och mest troligt mördad. Rosies spökjag kan röra sig och hon far till sin familj och sin pojkvän för att vara med dem och försöka få reda på vem som mördade henne. Så upptäcker hon att det finns en person som kan se henne nämligen hennes brors kompis Charles. Hon upptäcker dessutom att hennes pojkvän inte verkar vara den drömkille som hon trodde och får dessutom känslor för Charles. Saker och ting är minst sagt komplicerade.
Det är ett bra flyt i boken och trots den annorlunda inramningen så innehåller boken allt en feelgood ska innehålla; sorg och glädje, brustna hjärtan och spirande kärlek, knasiga familjerelationer och en skopa humor. En bra feelgood fungerar som mental avkoppling och det gjorde verkligen Rosie Potters lyckliga liv efter detta.
Jag märker hur jag blir engagerad i karaktärerna och i mordmysteriet. Genom tillbakablickar får jag som läsare mer och mer kännedom om karaktärerna och deras relationer till varandra. Utan att avslöja för mycket kan jag också tyckte om slutet...
Boken ges ut av Masollit förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Stories from the city , Bokparet och Böcker i örat
Rosie Potter vaknar upp en dag och känner sig fruktansvärt bakfull. Hon har inget minne av vad hon gjorde kvällen innan och när hon ser vad hon har på sig - sin fulaste pyjamas - så konstaterar hon att hon måste ha supit till hemma tillsammans med sin bästa kompis. När kompisen knackar på dörren och inte verkar höra när hon ropar "kom in", sedan kommer in och bara skriker över vad hon ser så börjar Rosie se sig omkring. Plötsligt ser hon sin egen kropp ligga i sängen, sin blodiga döda kropp. Rosie är alltså död och mest troligt mördad. Rosies spökjag kan röra sig och hon far till sin familj och sin pojkvän för att vara med dem och försöka få reda på vem som mördade henne. Så upptäcker hon att det finns en person som kan se henne nämligen hennes brors kompis Charles. Hon upptäcker dessutom att hennes pojkvän inte verkar vara den drömkille som hon trodde och får dessutom känslor för Charles. Saker och ting är minst sagt komplicerade.
Det är ett bra flyt i boken och trots den annorlunda inramningen så innehåller boken allt en feelgood ska innehålla; sorg och glädje, brustna hjärtan och spirande kärlek, knasiga familjerelationer och en skopa humor. En bra feelgood fungerar som mental avkoppling och det gjorde verkligen Rosie Potters lyckliga liv efter detta.
Jag märker hur jag blir engagerad i karaktärerna och i mordmysteriet. Genom tillbakablickar får jag som läsare mer och mer kännedom om karaktärerna och deras relationer till varandra. Utan att avslöja för mycket kan jag också tyckte om slutet...
Boken ges ut av Masollit förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Stories from the city , Bokparet och Böcker i örat
Kommentarer