Det har väl inte undgått någon att Kakan Hermansson är en omstridd och tidvis provocerande medieperson. Just nu syns hon som domare i TV-programmet Talang. Några olyckliga uttalanden på Twitter för några år sedan tycks också förfölja henne fortfarande trots att hon verkligen har pudlat och bett om ursäkt. Nu har Kakan skrivit en bok som är lika delar självbiografi och feministisk text. Feminism och politik (vänsterorienterad) har alltid varit en stor del av Kakans liv och ska jag vara ärlig så känns retoriken i boken tidvis väldigt 70-tal - förutom när cis-personer, binära, icke-binära och, ja ni fattar, då är det väldigt mycket 2010-tal. Hela Kakan är en tunn bok, endast 140 sidor, med stor text så man läser den utan problem på en dag. Och det var tur för annars hade jag tappat intresset. Inte på grund av ämnet utan för att den är så rörig, jag hittar inte strukturen i den. Hon hoppar fram och tillbaka och jag kommer på mig själv att sitta och hitta på en annan ordning på kapitl...