Fortsätt till huvudinnehåll

Mörkt vatten - Joyce Carol Oates

Oates gör det igen. Hon tar en verklig händelse, ändrar lite namn och sedan låter hon fantasin spinna fritt. I Mörkt vatten utgår hon ifrån vad som har kommit att kallas för the Chappaquiddick incident och involverade den amerikanska (USA) senatorn Edward M. Kennedy. 1969 körde han av vägen och ner i ett vattendrag, morgonen efter hittades bilen med Mary Jo Kopechnes döda kropp i. Ed Kennedy erkände sig skyldig till att flytt från olyckan.

I Oates bok Mörkt vatten får vi möta en ung kvinna vid namn Kim, hon jobbar som politisk journalist och skrev sitt examensarbete om senatorn som plötsligt dyker upp på den 4:e juli fest som hon är på. Kim hade tänkt sova över hos sin kompis Bunny men bestämmer sig i stället för att följa med senatorn när han lämnar festen. Senatorn har druckit en hel del under festen och kör bilen i snabb fart med en vodka tonic i handen. Han har bråttom, tar en genväg, missar en kurva och kör rakt ner i ett vattendrag.

Som den skickliga berättaren hon är så hoppar Oates fram och tillbaka i tiden, ena stunden befinner vi oss i den sjunkande bilen, andra stunden på festen och nästa stund får vi veta mer om Kims uppväxt, familj, mål och drömmar. Det är ingen hemlighet att Oates är en av mina favoritförfattare och jag gillar hennes ordflöde, hennes beskrivningar - hennes skriv- och berättarteknik helt enkelt.

Jag lyssnade på Mörkt vatten som ljudbok, uppläsare var Rebecka Hemse. Jag tycker att hon läste bra, hade ett bra tempo och en behaglig röst att lyssna på. Jag tror däremot att det här är en bok som jag hade fått mer ut av om jag hade läst den i bokform. Det jag vanligtvis gillar med hennes böcker, att hon hoppar mellan perspektiv och tidperioder, känns rörigt när jag lyssnar. Kanske för att jag har svårt att lyssna koncentrerat hela tiden samtidigt som jag kör bil.

Kommentarer

Mörkt vatten läste jag förra året och jag tyckte mycket om den. Men jag är ju lite av Oates-fan så jag kan väl säga att jag inte läst något av henne som jag tyckt varit dåligt!
Librarybeth sa…
Jag är också stor Oates-fan, har denna kvar att läsa. Tror det får den som får min uppmärksamhet härnäst, har just läst Alfahannen av Wennstam efter Igelkottens elegans - tvära kast!!
jag har några av hennes böcker som väntar..
Eli sa…
Jag älskar också Oates, men denna har jag inte läst än. Den står på läslistan!
Hon är ju så himla produktiv den kvinnan, så det är svårt att hinna med att läsa alla hennes böcker...Jag har läst en hel del av hennes böcker men långt ifrån alla.
Librarybeth sa…
Mmm, men de allra ruggigaste hoppar jag över. Har du läst Djur? Den gillade jag skarpt!

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarna med fni

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kommer jag t

Vad är egentligen en spänningsroman?

Hur definierar ni en spänningsroman? Är det en slasktitel på en svårbestämbar genre eller..? Det är många böcker som har den benämningen på omslaget och jag har väl inte direkt reflekterat över det tidigare. Spontant har jag tänkt att en spänningsroman är en lite mer fartfylld deckare/kriminalroman. Alltså, det ska vara action och någon slags kriminell twist, gärna en mordgåta. Jag börjar inse att jag har fel... Frågan väcktes hos mig när jag valde att läsa Uppkomlingen  av Tomas Blom. Jag valde den just för att det stod "Historisk spänningsroman" på omslaget och jag kände mig sugen på en thriller i historisk miljö. Ack så jag misstog mig... Nu är det ju så att jag inte recenserat boken ännu, har inte ens läst ut den än, men jag kan säga så mycket som att den inte alls är vad jag trodde att den skulle vara. Visst den är spännande ibland, men inte "thrillerspännande" om ni fattar hur jag menar... Har googlat ordet "Spänningsroman" för att hitta någon