Siri är psykolog och psykoterapeut och driver en privat praktik tillsammans med sin bästa kompis Aina och den något äldre Sven. Hon bor ensam i en stuga vid havet, en bit utanför stan. Stugan köpte hon med sin man som dog i en drunkningsolycka. Trots att Siri är vansinnigt rädd för mörker har hon valt att stanna kvar i det som skulle bli henne och hennes mans drömhem. Hon känner sig trots allt trygg där, men så börjar hon få en otäck känsla av att någon iakttar henne, att någon finns i mörkret utanför stugan. En dag får hon ett brev hem. Brevet innehåller ett smygtaget foto av henne. Strax efter det hittas en av hennes patienter död i vattnet utanför hennes hus. Polisen hittar också ett självmordsbrev där patienten anger Siri som orsak till självmordet, ganska snabbt konstateras det dock att kvinnan blev mördad. Allt fler otäcka saker sker i Siris omgivning samtidigt som hon tröstar sig själv med alkohol och arbete, misstänker allt och ingen och ifrågasätter sig själv.
Någon sorts frid är systrarna Grebe och Träffs debutroman. När jag började läsa den tyckte jag först att det bara var en halvbra deckare, men ganska snabbt insåg jag hur svårt jag hade att lägga den ifrån mig. Jag sögs in i Siris bräckliga värld och den otäcka stämmningen som Grebe och Träff bygger upp höll mig i ett fast grepp. Siri är en ovanlig huvudperson i en deckare och jag uppskattar författarnas kunskaper i ämnet psykologi, det ger karaktärerna ett djup och en komplexitet. Som ni kanske förstår så rekommenderar jag starkt att läsa boken och jag kommer absolut att läsa uppföljaren Bittare än döden.
Någon sorts frid är systrarna Grebe och Träffs debutroman. När jag började läsa den tyckte jag först att det bara var en halvbra deckare, men ganska snabbt insåg jag hur svårt jag hade att lägga den ifrån mig. Jag sögs in i Siris bräckliga värld och den otäcka stämmningen som Grebe och Träff bygger upp höll mig i ett fast grepp. Siri är en ovanlig huvudperson i en deckare och jag uppskattar författarnas kunskaper i ämnet psykologi, det ger karaktärerna ett djup och en komplexitet. Som ni kanske förstår så rekommenderar jag starkt att läsa boken och jag kommer absolut att läsa uppföljaren Bittare än döden.
Kommentarer