Rolsund & Hellström har en förmåga att skriva spännande och engagerande berättelser. Jag skulle gissa att de väljer tema först och sedan hittar på historien, jag vet inte, men så känns det. Deras bästa bok hittills tycker jag är Odjuret som också var deras första. I den fick man som läsare brottas med flera moraliska och känslomässiga frågeställningar. De lyckades få med ett flertal perspektiv och sätt att se på brott, hämnd och människors utsatthet. Tre sekunder berör mig inte på samma sätt, den väcker inte lika många tankar, men det är en oerhört spännande historia.
Jag har fått flera kommnetarer här på bloggen av läsare som tyckt att boken stundtals har varit långsam och seg. Jag håller inte med. Visst den är detaljrik och noggrann, men jag gillar det och att de lyckas blanda det konceptet med action värt en actionfilm. Ibland kanske det är lite väl mycket upprepningar, men inget jag som läsare inte kan leva med...
Något jag gillar extra mycket med den här boken är Ewert Grens utveckling. Vi har tidigare fått följa honom i hans ouppklarade sorg över sin fru som han i en olyckshändelse körde över och skadade för livet. I över 20 år har hon varit rullstolsbunden och hjärnskadad, okontaktbar. I den förra boken Flickan under gatan avled hon tillslut. Det har gått över halvåret sedan dess och Ewert åker fortfarande ut till hennes tidigare boende, tills en sköterska säger åt honom att han inte får komma dit mer och att han inte kan schemalägga sin sorg. Någonting händer med Ewert, han konfronterar sin sorg och sin skuld och vi börjar få se en mer positiv människa. Han närmar sig till och med den hatade åklagaren Ågestam och bjuder in denna i sina hemliga efterforskningar.
Om ni gillar klassiska deckare så kommer ni att gilla denna och man behöver inte ha läst Roslund & Hellströms tidigare böcker för att hänga med in denna, även om det såklart kan vara en fördel.
Kommentarer