Dracula av Bram Stoker gavs ut första gången 1897 och har sedan dess ständigt funnits i tryck, skrämt och underhållit nya generationer av läsare. Det är även den mest filmatiserade boken. Med föregångare som Carmilla, Varney the Vampire och Polidoris The vampyre är det Stoker som en gång för alla formar vampyrlegenden så detaljerat att alla vampyrhistorier efteråt måste ta hänsyn till Dracula. Stoker ger oss teorin om vampyren och förklarar hans väsen, styrkor och svagheter. Boken är uppbyggd av dagboksanteckningar, brev och tidningsurklipp vilket ger oss en möjlighet att komma nära flera av karaktärernas tankar och känsloliv. Stoker använder sig på så sätt av flera berättarröster vilket ger historien en speciell dynamik. För mig är den första delen av boken, då Jonathan Harker reser till Draculas slott och sedan hålls kvar där mot sin vilja, den mest skrämmande och otäcka delen. I slutet utvecklar romanen från en skräckroman till en äventyrsberättelse, en mycket spännande sådan. Tempot ökar betydligt.
Jag har inte återberättat innehållet eftersom jag misstänker att alla mer eller mindre känner till det. har ni inte läst boken tycker jag absolut att ni ska göra det. För mig är det (minst) andra gången jag läser boken och så har jag förstås sett Francis Ford Coppolas filmatisering några gånger, ändå märker jag hur jag får en obehaglig känsla i kroppen när jag läser boken och vid ett par tillfällen blir skrämd.
På tal om Coppolas filmatisering så tycker jag att den återger känslan av mystik, obehag och förvirring som finns i boken. Coppola har dock lagt till ett kärlekstema mellan Dracula och Mina som inte existerar i boken, han låter även Dracula röra sig i sociala kretsar något som inte heller förekommer i boken. Här får jag känslan av att han låtit sig inspirerats och hämtat inslag från Polidoris The Vampire.
Kommentarer