Samtal med djävulen - Ingrid Edelfeldt

Under en tågresa träffas de två kusinerna Asger och Paul. De har inte sett varandra på närmare ett halvt sekel, inte sedan de var tonåringar. Efter resan skriver de brev till varandra och Paul kommer och hälsar på Asger i sommarstugan han har ärvt av sin far. Det är ett motvilligt återseende som väcker många gamla sår. De är båda uppvuxna i en frikyrkoförsamling men Asger, som är homosexuell, bröt sig ur den och Paul stannade kvar. Sakta men säkert får vi veta allt mer om männens uppväxt och vad de senare varit med om. Det är två skadade själar vi får möta och de har svårt att hantera varandra, de dras in i gamla mönster och gamla diskussioner. Asger förstår att Paul söker något hos honom men har svårt att förstå vad eftersom Paul är så avvisande och känslomässigt skör. De spenderar fyra dramatiska dagar tillsammans, fyra dagar som förändrar livet.

Det är med stora förväntningar jag åter öppnar en bok av Inger Edelfeldt, det är många år sedan jag läste något av henne senast, och hon gör mig inte besviken. Hon är skicklig på att skriva om människors inre, om relationer och jag berörs starkt av det hon skriver. Titlen på boken är mångbottnad och man kan ha en lång diskussion om vem som är Djävulen, jag tänker att det också finns många svar beroende på vilket perspektiv man tar. Hon har en förmåga att få läsaren att finna emapti även för den värsta sorten av människa och jag känner en närvaro i både Asgers och Pauls kamp mot sina inre demoner.

Omfånget på romanen (140 sidor) är perfekt. Allt onödigt har sorterats bort och det är en kärnfull och kraftfull berättelse. Det är också intressant att få möta en förövare utan att egentligen få veta så mycket om offret och dennes uppgörelse med sig själv och sina handlingar, vilket faktiskt inte är så vanligt i litteraturens värld. Jag kan bara rekommendera andra att göra som mig - läsa boken!