Råttfångerskan - Inger Frimansson

Bokförläggaren Titus ligger för döden, vid hans sida finns hustrun Ingrid, hans tredje i ordningen. Hon har svårt att acceptera hur sjuk han är och tänker tillbaka på hur de träffades. Hon har fortfarande dåligt samvete över att han fortfarande var gift med Rose när de inledde sitt förhållande. Även Titus döttrar besöker honom, men helst inte när Ingrid är med - de hatar henne och skyller uppbrottet från Rose på Ingrid. En dag ber Titus Ingrid om en tjänst, han vill att hon söker upp Rose. Han behöver prata med henne. Ingrid gör honom motvilligt till viljes. Rose bor i en stuga i Södertälje. Hon lever en ensam och spartansk tillvaro, hennes enda sällskap är en familj råttor som hon matar. Mötet mellan de två kvinnorna blir minst sagt dramatiskt.

Råttfångerskan är den första boken jag läser av Inger Frimansson och jag hade inte så stora förväntningar på den. När jag läste baksidetexten trodde jag att jag skulle läsa en typ av deckar/mysteriehistoria, men så skulle jag inte beskriva boken. Det är mer en psykologisk thriller med utgångspunkt i triangeldramat mellan Titus, Ingrid och Rose. Kvinnorna är huvudfigurerna, Titus är mest närvarande genom sin påverkan över kvinnorna. Vad han tänker och känner får vi aldrig veta.

Det är en otäck historia och även om Frimasson ibland balanserar på gränsen till upprepning blir det aldrig tråkigt. Hon behåller spänningen hela tiden och, i alla fall för mig, var inte slutet förutsägbart. Frimansson har ett bra språk och jag kom nära båda huvuspersonerna, på olika sätt grep de tag i mig och jag kände empati för dem.

En bra bok, helt klart värd att läsas - kan tänka mig att den är särskilt bra att läsa sena höstkvällar...