Isabelle Sundberg väcks av dottern Molly som är kissnödig och inte vill gå från husvagnen till servicebyggnaden själv. Och som säger att hon är rädd eftersom nästan allt är borta. Isabelle masar sig upp ur sängen och tittar ut - hennes första tanke är kuliss, världen ser konstgjord och overklig ut. Campingen är borta, kvar står endast fyra husvagnar och fyra bilar. De står i ett tillsynes oändligt fält av perfekt gräs. Himlen är blå, men solen syns inte. En efter en vaknar husvagnarnas inneboenden upp och de samlas i en ring på den öppna ytan mellan husvagnarna. 8 vuxna, 2 barn, en hund och en katt. Ganska snart upptäcker de att de inte är helt ensamma och det som finns där skrämmer om möjligt mer än ensamheten och det faktum att världen som de känner den bara försvunnit. Ajvide Lindqvist inleder boken med orden
"På bristen känner man en människa. (...) Oavsett vilket så är det bristen som driver, vare sig vi är bekanta med de eller ej. Och precis som allt annat kan den nå en kritisk massa, en punkt då den ändrar karaktär och blir till något annat. Många företeelser som vi kallar oförklarliga kan förklaras på detta sätt. Här följer ett exempel."
Vi får lära känna alla karaktärer på ett ganska ingående och ömsint sätt. Till och med den fruktansvärt irriterande och egoistiska Isabelle lyckas Ajvide Lindqvist skildra så att jag som läsare kan känna medkänsla för henne. Och den argsinte machomannen Donald skapar han en förståelse för, att han försöker förneka den rädda lilla pojken inom honom genom att bli elak och grym, hans panik och skräck gör honom irrationell och galen. Jag älskar den lilla pojken Emil som är så van att befinna sig i sina fantasivärldar att han är den första att knäcka koden i vad som händer dem alla. Det mest oväntade paret får väl sägas vara de äldre korsordslösande herrarna Lennart och Olof, två bönder som är ute på husvagnssemester tillsammans. Sakta men säkert låter författaren läsaren ta del av karaktärernas historia och ana att det finns gemensamma nämnare dem emellan trots deras olikheter. Den som skrämmer mest kanske är Molly och frågan är vad som egentligen hände med henne när Isabelle lämnade henne ensam i Brunkebergstunneln när hon var bäbis? Vad var hon med om?
Himmelstrand för mina tankar och känslor till Stephen Kings fantastikserie The Dark Tower. Detta är inte en renodlade skräckhistoria. Visst är det otäckt och skrämmande på många sätt men det är också en slags äventyrs/fantastikberättelse, en berättelse om mod, kärlek och rädslor. Dessutom ger den en liten lektion i svensk dansbandsmusik och framförallt om låtskrivaren Peter Himmelstrand som gett boken sin titel.
Jag gillade verkligen den här boken (vilket jag är glad att kunna säga. John Ajvide Lindqvist är en av mina favoritförfattare och hans förra bok Lilla stjärna var kanske inte en besvikelse, men den bok jag ditills gillat minst. Var lite orolig att det skulle vara en trend - men icke!). Så här några dagar efter att jag läst ut den så tänker jag fortfarande en hel del på karaktärerna (särskilt på Emil) och känslan från boken finns kvar i mig. Så pass mycket att jag härom natten drömde en mardröm som helt klart var inspirerad av den här boken - då har man som skräckförfattare lyckats!
Himmelstrand ges ut av Ordfront förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus.
Kommentarer