Trots att jag inte direkt blev överväldigad av Señor Peregrino så var jag ju nyfiken på hur historien skulle fortgå, vad som skulle hända.
La Peregrina tar vid där Señor Peregrino slutade men räknas som en fristående bok. Señor Peregrino lyckades ju tillslut lämna det psykiatriska sjukhus där han legat inlagd hur många år som helst och levt i total avskildhet uppslukad av minnen av Rosa, kvinnan som han i sin ungdom mötte på pilgrimsleden Santiago de Compostela. Sjukhuset som drevs av hans ondskefulla hustru som inte bara stal honom från Rosa genom lögner och manipulation utan också spärrade in honom på sjukhuset.
Jamilet vårdar fortfarande Señor Peregrino men nu i hans hem, avlönad av honom. Han gör henne dessutom till sin arvinge. Jamilet kan inte släppa historien om Rosa och känner ett oförklarligt, nästan magiskt, band till henne. Hon gräver sig djupare ner i historien och när hon upptäcker att de är födda med samma slags födelsemärke så satsar hon allt för att få veta vad som hände med Rosa. Sökandet leder henne både tillbaka till Mexico och till Spanien.
I den här boken får vi lära känna Rosa mer och får veta allt om hennes uppväxt i en liten by i de spanska bergen, hur hon blev utstött och tillslut rymde med en grupp romer som hon sedan kom att leva tillsammans med i många år - ända tills hon träffade Señor Peregrino på pilgrimsleden.
Samma romantiska skimmer lägger sig som en våt filt över den här boken som över den förra. Möjligtvis lite våtare och lite tyngre den här gången. Det stör mig otroligt mycket i läsningen, särskilt under första halvan av boken. Och romantiseringen av romernas (kallade zigenare i boken) liv gör mig faktiskt illamående tidvis. Den är så förenklad och schabloniserad som det bara går.
Boken kommer igång ungefär halvvägs och jag får erkänna att jag sträckläste slutet. Samartín är duktig på att berätta historier och att fånga läsaren men har skrivit andra betydligt bättre böcker.
Jag har inte den tredje, och sista, boken i serien Los Peregrinos så frågan är om jag kommer att läsa den. Delvis är jag inte så intresserad eftersom jag tänker att den är uppbyggd och skriven på samma sätt som de två första MEN samtidigt vill jag verkligen veta hur hela den här historien slutar. Hmmm, svåra beslut. Vi får se hur jag gör...
Boken ges ut av Bazar förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Bokföring enligt Monica, Nobelprisprojektet och Vår Bokvärld
La Peregrina tar vid där Señor Peregrino slutade men räknas som en fristående bok. Señor Peregrino lyckades ju tillslut lämna det psykiatriska sjukhus där han legat inlagd hur många år som helst och levt i total avskildhet uppslukad av minnen av Rosa, kvinnan som han i sin ungdom mötte på pilgrimsleden Santiago de Compostela. Sjukhuset som drevs av hans ondskefulla hustru som inte bara stal honom från Rosa genom lögner och manipulation utan också spärrade in honom på sjukhuset.
Jamilet vårdar fortfarande Señor Peregrino men nu i hans hem, avlönad av honom. Han gör henne dessutom till sin arvinge. Jamilet kan inte släppa historien om Rosa och känner ett oförklarligt, nästan magiskt, band till henne. Hon gräver sig djupare ner i historien och när hon upptäcker att de är födda med samma slags födelsemärke så satsar hon allt för att få veta vad som hände med Rosa. Sökandet leder henne både tillbaka till Mexico och till Spanien.
I den här boken får vi lära känna Rosa mer och får veta allt om hennes uppväxt i en liten by i de spanska bergen, hur hon blev utstött och tillslut rymde med en grupp romer som hon sedan kom att leva tillsammans med i många år - ända tills hon träffade Señor Peregrino på pilgrimsleden.
Samma romantiska skimmer lägger sig som en våt filt över den här boken som över den förra. Möjligtvis lite våtare och lite tyngre den här gången. Det stör mig otroligt mycket i läsningen, särskilt under första halvan av boken. Och romantiseringen av romernas (kallade zigenare i boken) liv gör mig faktiskt illamående tidvis. Den är så förenklad och schabloniserad som det bara går.
Boken kommer igång ungefär halvvägs och jag får erkänna att jag sträckläste slutet. Samartín är duktig på att berätta historier och att fånga läsaren men har skrivit andra betydligt bättre böcker.
Jag har inte den tredje, och sista, boken i serien Los Peregrinos så frågan är om jag kommer att läsa den. Delvis är jag inte så intresserad eftersom jag tänker att den är uppbyggd och skriven på samma sätt som de två första MEN samtidigt vill jag verkligen veta hur hela den här historien slutar. Hmmm, svåra beslut. Vi får se hur jag gör...
Boken ges ut av Bazar förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Bokföring enligt Monica, Nobelprisprojektet och Vår Bokvärld
Kommentarer