Handling (förlagets text):
"Jag är född i Brasiliens vildmark och bodde i en grotta tills jag var ungefär fem år gammal. Därefter flyttade min amma till en av São Paulos många kåkstäder - en rent livsfarlig miljö för ett barn att växa upp i. Jag fick tidigt lära mig att inte lita på polisen eller andra vuxna. Ofta fick jag klara mig själv och jag fick även ansvara för min lillebror innan jag slutligen hamnade på barnhem. Ett år senare, när jag var åtta år, adopterades jag bort ill en familj i Vindeln i Västerbotten."
Christina berättar om sitt liv som gatubarn i Brasilien, om svält, misshandel och separation Om uppväxten i Sverige och alla kulturkrockar som uppstod när hon kom till det lilla samhället i Norrland. Hur hon har bearbetat sina upplevelser i vuxen ålder och börjat bygga upp ett nytt liv. och när hon behöver fylla på med kraft och energi har hon ett speciellt knep: hon kastar sig ut från ett flygplan och faller fritt i sextio sekunder innan fallskärmen vecklas ut. att landa på fötterna är bra att kunna i många sammanhang.
Mitt omdöme:
Christinas historia är fascinerande och jag är helt tagen av den. Jag imponeras även av hennes person - hur överlever man ens det som hon har varit med om utan att bli helt trasig som människa. Jag är glad att hon delar med sig av sitt liv och boken bidrag till många intressanta diskussioner i bokcirkeln.
Något vi var överens om är att boken är dåligt skriven. Hon skulle verkligen ha behövt och hennes historia hade förtjänat ett hårdare redigeringsarbete eller att någon författare hade skrivit boken åt henne. Jag föredrog att lyssna på henne framför att läsa även om jag fick veta å mycket mer om hennes liv av boken. Men trots detta så rekommenderar jag ändå att ni läser den!
Kommentarer