Handling (Förlagets text):
Välkommen till familjen Bird. De fyra syskonens barndom är en total idyll: ett vackert gammalt hus i en pittoresk by, ett varmt, mysigt kök fyllt av kärlek och skratt, soldränkta eftermiddagar i en vindlande trädgård. Men en påskhelg drabbas familjen av en tragedi så förkrossande att den driver dem isär. Åren går och syskonen växer upp utan mycket kontakt sinsemellan. Snart är det nästan som om de aldrig varit en familj. Nästan. Men inte riktigt. För något har hänt, något som får dem att vända hem, tillbaka till huset de växte upp i och till vad som egentligen hände den där påsken för länge sedan.
Mitt omdöme:
Jag räknar nog den här boken till en av de bättre av Jewell. De flesta jag har läst av henne har varit spänningsromaner och trots att det finns ett mysterium i den här boken också som måste nystas upp så skulle jag mer beskriva den som ett familjedrama.
Den innehåller många delar förutom själva kärnhistorien som jag inte vill orda om för att undvika att förstöra någons läsupplevelse. Men den innehåller dels de olika familjemedlemmarnas individuella historier och deras gemensamma. En annan sak som jag reflekterar över är hur huvudpersonen har upplevt sin barndom som rosaskimrande för att sedan, när hon blir ung vuxen, se den i ett annat och mindre smickrande ljus. Det gör att hon blir arg på sin mamma. När hon som vuxen, i bokens nutid, ser tillbaka på det som hänt och faktiskt förstår att hennes mamma är en egen person, med egna känslor och utmaningar i livet så får hon en tredje bild av sin uppväxt. Och visst är väl livet lite så, att beroende på hur gamla vi är, vad vi själva varit med om, vilken fakta vi har så kan vi titta tillbaka på saker som har hänt och förstå dem annorlunda gång för gång.
Det här inte feelgood, snarare feelbad, men berättad med värme och med omtanke för karaktärerna. Rekommnederas varmt.
Kommentarer