Handling (Förlagets text):
En sensommarkväll 1983 försvinner en femårig pojke från en gård på den skånska slätten. trots att hela bygden engagerar sig i sökandet hittas ha inte, och sorgen och ovissheten får hans familj att långsamt falla sönder.
Tjugo år senare leder hans storasyster Veronica ett gruppterapisamtal i Stockholm, då en ung man plötsligt återger minnen av ett försvinnande. berättelsen är skrämmande välbekant, och Veronica tvingas återvända till Skåne för att söka efter sanningen. Vad hände egentligen den där sommaren för så längesedan? Sommaren som aldrig tog slut.
Mitt omdöme:
Det är så roligt att bli överraskad och jag blev positivt överraskad av den här boken. När jag väl hade börjat läsa så ville jag inte sluta utan sträckläste hela boken.
Boken är klassiskt uppbyggd med ett Nu och ett Då. Jag har ett slags förkärlek för sådana historier där man allteftersom får fler ledtrådar till vad som hände i "Dået".
Den lille pojkens försvinnande påverkar hela det lilla samhället och lever i det kollektiva minnet. Veronicas mamma finns inte längre men pappan lever kvar i huset där Veronica inte varit på länge. Hela hennes liv har färgats av broderns försvinnande, av att inte veta vad som hände med honom. Det har till och med påverkat hennes yrkesval.
När hon träffar mannen som berättar en historia som är kusligt lik hennes brors så skrämmer det henne men hon dras också till honom. Vem är han egentligen och hur kom det sig att han dök upp just på mötet som hon höll i?
Jag tycker också mycket om de la Mottes miljöskildringar som består av såväl fysisk miljö, ljud och doft. Det är lite Morden i Midsomer-mysigt med landsbygd och rävskrik.
Det är en väldigt spännande bok med ett enkelt språk som gör att jag kan läsa den i precis det tempo jag vill, nämligen snabbt. Inte för att boken själv har ett högt tempo, det har den inte, men jag ville veta vad som hände den där kvällen 1983. Jag kommer definitivt att läsa de övriga tre böckerna i serien!
Kommentarer