Handling (Förlagets text):
West Virginia, 1934. Sjuksköterskan Becky Myers oroar sig för sin arbetsgivare, doktor Blum. Det senaste året har han förlorat sitt hus, sin praktik och sin hustru. Och nu verkar han även ha mist förståndet. I hopp om att Blum ska bli frisk återvänder de till det lilla samhället i Hope River där gemensamma vännen och barnmorskan Patience Murphy bor.
I Hope River möts de av fattigdom och arbetslöshet. Behovet av en sjuksköterska är skriande, och Becky kämpar för att skaffa mat på bordet och tak över huvudet. Med stor mänsklig värme skildras livet i den avlägsna dalgången, hur Becky försöker återuppväcka doktor Blums livsgnista och samtidigt sin egen tro på kärleken.
Mitt omdöme:
Det gick helt ok att läsa bok två utan att läsa den första men jag förstår att jag missar en hel del av bakgrunden. Mer och mer faller på plats under läsningen men jag tror att jag hade fått mer ut av boken om jag även hade läst bok ett.
Det som förlagets beskrivning av boken inte säger är att doktor Blum inte bara verkar ha mist förståndet. Han är mer eller mindre katatonisk. Han går och rör på sig om Becky säger åt honom och leder honom rätt. Hon kan även få honom att utföra vissa uppgifter, men hon borstar hans tänder, klär honom och hjälper honom med toabesök. Snacka om en lojal medarbetare! Men han har ingen annan och Becky klarar inte av att bara lämna honom åt sitt öde utan hoppas att hon kan få honom att vakna ur sitt tillstånd.
Tillbaka till Hope River utspelar sig under den stora depressionen och jag tyckte att det var mycket intressant att läsa om hur det kan ha varit att leva under den tiden. Becky och doktor Blum har tur som får hjälp av sina vänner att hitta någonstans att bo. De hankar sig fram. Becky söker jobb och får tillslut ett arbete som varuleverantör åt en liten matvaruaffär i samhället. Hon hjälper även Patience som assisterande barnmorska och får tillslut även arbeta en del som sjuksköterska.
Patience och hennes man som är veterinär är afroamerikaner och får utstå en hel del rasism men blir även respekterade utifrån sina yrken.
Harman skildra karaktärerna i boken med en värme och omtanke. Jag tycker mycket om nästan alla, även de som inte alltid är så snälla och vänliga. Särskilt Becky och Patience får jag som läsare komma nära och jag utvecklar någon slags vänskap med dem.
Det enda som stör mig i historien är doktor Blums tillstånd. Just den biten och orsaken till att han har hamnat i sitt tillstånd känns inte så trovärdig. Det sänker betyget av boken något.
Det här är en bra och mysig feelgood som alltså grå att läsa fristående men jag tror som sagt att man får mer ut av den om man har läst första boken.
Kommentarer