header

header

torsdag 30 oktober 2014

Parasitus - Christian Johansson

Vad passar väl bättre så här i Halloweentider än att skriva om en riktigt läskig bok? Jag har läst Parasitus av Christian Johansson - en helt ny författare för mig. Hade inte några direkta förväntningar på boken men anade att jag skulle gilla den eftersom både Åsa Schwarz och Ingrid Elfberg blurbat.

Ganska snabbt var jag helt betagen av boken och hade svårt att lägga den ifrån mig. Så jäkla bra! Och läskig! Tecknet på att man läser en bra skräckbok är att den lämnar spår i form av mardrömmar - det gjorde Parasitus! Det var länge sedan mina mardrömmar handlade om något annat än zombies men nu drömde jag att min son blivit intagen av ett ont väsen...

Jag ska börja från början, med handlingen. Sarah och Jack bestämmer sig för att bryta upp från storstan, lämna Stockholm och flytta med sin två små barn till en liten by (om ens det) en halvtimme från Kiruna. Sarah har sitt ursprung i trakterna men Jack är en inbiten Stockholmare så han har lite svårt att anpassa sig till den nya miljön och bävar inför vintern som bara har börjat. Sarahs gamla och lite förvirrade moster har tillfälligt flyttat in hos dem, något som Jack inte är särskilt glad över. En kväll när Sarah och Jack är på väg hem från en fest ser de en man som sitter ensam i en rullstol utanför en gammal bensinstation. Sarah mer eller mindre tvingar Jack att stanna och se hur det är med mannen. Det är inte bra och de tar honom med sig hem.

150 år tidigare ger sig tre unga människor ut på en samemission. De ska frälsa samer och beger sig längre norrut än vad Lars Levi Laestadius någonsin kom. De möter en Nåjd som försöker berätta om vad som finns i skogen. När de inte tror honom och ber honom visa så börjar han trumma. Någonting släpps lös. Någonting som behöver kraft för att kunna leva, som behöver ett band med den här världen.

Jag skulle kunna skriva så mycket mer men jag vill inte förstöra läsupplevelsen för er. Det här är en mycket skickligt skriven bok. Jag kastas in i berättelsen som inte ger mig något andrum. Inte ett enda onödigt ord finns skrivet, ingen utfyllnad att hafsa sig igenom. Mörka krafter lurar hela tiden runt hörnet och de skrämmer mig. Miljön med skogarna, snön och kylan beskrivs som både vackert och hotfullt. De karga människorna som är vana vid ett hårt liv är perfekta i historien och så trovärdiga trots allt mystiskt som pågår i övrigt.

Det här är skräck när det är som bäst - läs den! Är du mörkrädd ska du nog låta bli...

Boken ges ut av Epok Förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Farbror Atlas, Literature connoisseur, Beroende av böcker och Fridas bokhylla

2 kommentarer:

Anna sa...

Jag är mörkrädd men blir iallafall sugen på att läsa den.. Det är ju lite skräckblandad förtjusning att läsa sånt här!

Det mörka tornet sa...

Så intressant hur olika en läsupplevelse kan var! Jag störde mig på en hel del i den här boken och blev inte det minsta skrämd. Trots framsidan!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...