När Libby Day var sju år gammal så mördades hennes mamma och två systrar brutalt i sitt hem. Libby lyckades fly från huset, hennes storebror Ben dömdes för mordet, mycket tack vare Libbys vittnesmål.
Dark Places inleds med en rimvers som direkt sätter tonen i boken:
Det här är en ordentligt mörk och djupt tragisk bok. Jag blir väldigt berörd först och främst av Libbys berättelse men även av hennes mamma Pattys livsöde. Av någon anledning så identifierar jag mig starkt med Patty, inte för att våra liv på något sätt går att jämföra men kanske tack vare Flynns förmåga att sakta men säkert pussla ihop familjens liv innan morden genom hennes berättarröst. På ett naket och utan tillstymmelse av ursäkt beskriver hon Pattys styrkor och svagheter, hennes otillräcklighet och tvivel på sig själv som mamma. Som läsare känner jag att jag förstår Patty och jag delar hennes ångest över den fattigdom familjen lever i, över situationen som hon försatt sig i.
Det här är på sitt sätt en thriller, en mordgåta. Libby söker sanningen om vad som hände med hennes familj och framförallt, varför det hände. Den handlar kanske mest av allt om ett barns sårbarhet och vad som händer med det traumatiserade barnet när det växer upp. Libby har verkligen ingen. De hon hade stötte hon bort redan som barn genom att tro att hon är född med ont, elakt blod strömmande genom kroppen och genom att agera därefter. I 25 år så har hon sett tillbaka på mordnatten med en 7-årings ögon. På många sätt har hon fortsatt att vara sju år, fram till nu då hon vågar möta sina minnen, komma ihåg sin familj och konfrontera det förflutna.
Dark Places kan sägas vara raka motsatsen till feel good bok. Den är mörk, ångestladdad och våldsam. Det var också något speciellt med språket i den här boken. Det är naket, konkret och samtidigt fyllt med känslor. Svårt att beskriva det. Jag läste boken på originalspråket, engelska, och vet inte alls hur översättningen är. På svenska heter boken Mörka platser.
Boken ges ut av Pocketförlaget och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Bokdetektiven, Bokfetischist och Bokhora
Dark Places inleds med en rimvers som direkt sätter tonen i boken:
Libby är inte ett barn som det är lätt att tycka om. Hennes släktingar turas om att ta hand om henne tills hon blir vuxen och får klara sig själv på pengar som samlats ihop åt henne i en välgörenhetsfond. 25 år efter massakern börjar pengarna ta slut och Libby har inte en tanke på vad hon skulle kunna försörja sig på. Då kommer hon i kontakt med ett gäng som är helt besatta av "true-crime" och särskilt av morden på hennes familj. De är helt övertygade om att Ben är oskyldig och övertalar (med viss hjälp av pengar..) Libby att träffa och fråga ut vissa personer. Det blir startskottet på en resa som för Libby innebär att träffa Ben för första gången sedan rättegången, minnas sitt förflutna och börja ifrågasätta sina egna minnen.
Det här är på sitt sätt en thriller, en mordgåta. Libby söker sanningen om vad som hände med hennes familj och framförallt, varför det hände. Den handlar kanske mest av allt om ett barns sårbarhet och vad som händer med det traumatiserade barnet när det växer upp. Libby har verkligen ingen. De hon hade stötte hon bort redan som barn genom att tro att hon är född med ont, elakt blod strömmande genom kroppen och genom att agera därefter. I 25 år så har hon sett tillbaka på mordnatten med en 7-årings ögon. På många sätt har hon fortsatt att vara sju år, fram till nu då hon vågar möta sina minnen, komma ihåg sin familj och konfrontera det förflutna.
Dark Places kan sägas vara raka motsatsen till feel good bok. Den är mörk, ångestladdad och våldsam. Det var också något speciellt med språket i den här boken. Det är naket, konkret och samtidigt fyllt med känslor. Svårt att beskriva det. Jag läste boken på originalspråket, engelska, och vet inte alls hur översättningen är. På svenska heter boken Mörka platser.
Boken ges ut av Pocketförlaget och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Bokdetektiven, Bokfetischist och Bokhora
Kommentarer