Fortsätt till huvudinnehåll

Där ingen har gått - Melanie McGrath

Ett nytt år med nya möjligheter har nyss inletts. När jag blickar tillbaka på mitt bokbloggande 2014 kan jag konstatera att sista månaderna var ganska magra. Jag kan också konstatera att många bokbloggare har haft det likadant, några har till och med valt att lägga ner sina bloggar och koncentrera sig på andra sociala medier som Goodreads, Instagram och Twitter. Själv hoppas jag få mer tid och kraft till bloggen och har inga tankar på att lägga ner. Den betyder för mycket för mig och även om jag i perioder skriver lite så tänker jag mycket på den. Min filosofi här i livet är att inte skaffa för mycket "måsten". När bloggen tenderar att bli det i stället för en inspiration och ett utlopp för min kreativitet så väljer jag att prioritera annat för att kunna hitta tillbaka till lusten.

Jag börjar året med att skriva om en bok jag läste i december och som passar alldeles utmärkt att läsa under den kalla årstid som vi befinner oss i just nu. Där ingen har gått av Melanie McGrath är något så ovanligt som en deckare som utspelar sig på Grönland. Och på Grönland är det kallt - till och med på sommaren. I boken tycker grönlänningarna att det är outhärdligt varmt vid nollgradigt. Jag har lite andra referenser om man säger så - trots att jag kommer från norra Sverige.

Huvudpersonen Edie Kigaluk är halvinuit och arbetar delvis som lärare och delvis som vildmarksguide och isbjörnsjägare. Hon är känd i byn för att vara envis och ifrågasättande, en kvinna som står på sig mot det patriarkala samhället. Under en guidad tur blir en av hennes kunder skjuten till döds. Edie hittar spår av skytten och är övertygad om att det är ett mord, byrådet avskriver dock det hela som en jaktolycka och kräver av Edie att hon ska rätta sig efter det.

En tid senare avlider hennes före detta styvson Joe, även det i samband med en guidad jakttur. Edie misstänker att de två dödsfallen hör ihop och kräver av den lokala polisen att utreda det hela samt företar en hel del egna undersökningar.

Boken är inte bara en deckare, den ger en inblick i det grönländska livet. Befolkningens och samhället svårigheter när de ska anpassa sig till ett västerländskt sätt att leva, deras utsatthet gentemot stora bolag som har intressen i Arktis och klimatförändringar. Människors stora hopplöshet lägger sig som en våt filt över boken och det är svårt att inte smittas under läsningen.

Hur mycket jag än intresserar mig för Grönland och faktiskt skulle vilja besöka den stora ön så tänker jag att det skulle bli svårt på grund av maten. Maten tar ganska stort utrymme i boken och är ett sätt för författaren att beskriva den grönländska kulturen. Det serveras sälköttssoppa, knapras på valspäck, slörpas blod och inte en endast grönsak i sikte - förståeligt, men jag får nästan kväljningar vid beskrivningar av vissa maträtter som Edie tycker är hur gott som helst.

Själva kriminalhistorien är spännande, men även den känns mest som ett verktyg för att beskriva en del av vårt jordklot som sällan uppmärksammas. En bra och välskriven bok som jag gillade väldigt mycket!

Boken ges ut av Wahlström & Widstrand och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Kim Kimselius (som läste den på våren, men det verkar ju också gått bra...), Bibliotekskatten och Hyllan

Kommentarer

snowflake sa…
Min långa kommentar försvann!
snowflake sa…
Ny försök.
Ditt inlägg förklarar en sak för mig. Jag hörde en intervju med McGrath och beställde vad jag trodde var en deckare; the Long exile. Men den visade sig vara en sann historia om ett vansinnesexperiment där kanadensarna flyttade en grupp människor från cirka -30 till cirka -70 = långt norrut för att lägga beslag på en ny bit av Arktis. Hur de skulle överleva brydde m n sig inte om.
Det var en bra och mycket intressant bok, men nu förstår jag att det var den här deckaren jag sökte. Som alltså finns på svenska också. Tack!
snowflake sa…
-70 grader alltså. Det går inte att föreställa sig.
Byn som den här boken utspelar sig i befolkas av ättlingar till de som förflyttades. Händelsen nämns i boken. -70 går inte att föreställa sig. Det kallaste jag varit med om är -43 och då gick det knappt att andas!
snowflake sa…
Så intressant! Det verkar vara en händelse som författaren inte kan släppa. Undrar om hon skrev deckaren för att försöka få fler att intressera sig för historien och hennes bok, eller om hon skrev The long exile först och sen inte kunde släppa storyn själv utan skrev en till, annorlunda?

*googlar*

Enligt wikipedia är deckare utgiven senare. Nu vill jag läsa den! Än en gång tack.

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarna med fni

Blod rödare än rött: en berättelse om mod, smärta och vägen till försoning - Arkan Asaad

För någon vecka sedan så skrev jag om Arkan Asaads bok Stjärnlösa nätter . Den handlar om Amàr som tvingades in i ett giftermål med sin kusin. Det här är berättelsen om Amàrs pappa Casim. Handling (förlagets text): I uppföljaren till den hyllade debutromanen Stjärnlösa nätter  får vi lära känna Casim, Amàrs far, som i första boken bara framstår som en grym och oförstående pappa. Vad gjorde honom till den han har blivit? Det visar sig att Casims öde är minst lika dramatiskt som Amàrs eget. Efter en hård uppväxt gifter han sig med Jamila, men kort därefter tvingas han iväg för militärtjänstgöring. Casim längtar hem och bestämmer sig för att desertera, och familjen tvingas på flykt. Den farliga och plågsamma resan slutar i Sverige, samtidigt som Casims mor, far och syskon hamnar i fängelse där de torteras, våldtas och dödas. När Amàr lär känna det våldsamma öde som format Casim kan han äntligen förstå och slutligen försonas med sin pappa. Mina reflektioner: Oj, vad ska man säg

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kommer jag t