Fortsätt till huvudinnehåll

Good Omens - Neil Gaiman och Terry Pratchett

Så har jag då tillslut läst Good Omens: the Nice and Accurate Prophecies of Ages Nutter, Witch. Det kan man ju tycka är på tiden eftersom Gaiman är en av mina favoritförfattare, jag alltid velat läsa Pratchett, den har gjorts som TV-serie med David Tennant som Crowley och den är allmänt omtalat och omskriven... Den gavs alltså ut 2006 och Pratchett (rest his soul) finns inte med oss i denna värd längre så jag är hyfsat sen på bollen.

Som lite bonus är den dessutom den första boken jag läser på min nya Kindle Paperwhite

Handling (förlagets text):
According to The Nice and Accurate Prophecies of Agnes Nutter, Witch (the world's only completely accurate book of prophecies, written in 1655, before she exploded), the world will end on a Saturday. Next Saturday, in fact. Just before dinner.

So the armies of Good and Evil are amassing, Atlantis is rising, frogs are falling, temepers are flarig. Everything appears to be going according to Divine Plan. Except a somewhat fussy angel and a fast-living demon--both of whom have lived amongst Earth's mortals since The Beginning and have grown rather fond of the lifestyle--are not actually looking forward to the coming Rapture.

And someone seems to have misplaced the Antichrist...

Mitt omdöme:
Vad ska man ens skriva om en sådan här bok som har fått en sådan kultstatus? Jag ska försöka åstadkomma något i alla fall.

För det första så är det här en väldigt rolig bok och det märks att de har haft skoj när de har jobbat med den. Nu har jag, som sagt, inte läst något av Pratchett tidigare men det känns som att hans röst är lite starkare än Gaimans i texten. Den här boken skiljer sig från andra böcker av Gaiman som jag har läst som vid sidan av humorn och mystiken ofta har ett allvar och en svärta i sig.

Det finns en språkglädje i boken som jag gillar med långa utvikningar och en hel del fotnoter. Karaktärerna är alla lagom knasiga oavsett om det är en demon, en ängel, en häxjägare eller medium som det handlar om. Främst så tycker jag om demonen Crowley och ängeln Aziraphales samspel och olust inför det stora slaget och jordens undergång. De gillar männsikor och livet på jorden och ser liksom inte syftet med att allt det skulle ta slut.

Jag tyckte mycket om den här boken och kommer att se TV-serien men det blev inte någon favoritbok. Den är lite för putslustig för min smak oc jag hade nog önskat att Gaiman kom fram mer.

Boken ges ut av William Morrow Company och kan köpas på Adlibris och Bokus.









Kommentarer

Sara sa…
Du är inte helt sist i alla fall! Jag har precis blivit påmind om att jag vill läsa den här boken efter att ha pratat med min svägerska under julen. Precis som du gillar jag Gaiman. Har inte läst Pratchet heller.

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarna med fni

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kommer jag t

Vad är egentligen en spänningsroman?

Hur definierar ni en spänningsroman? Är det en slasktitel på en svårbestämbar genre eller..? Det är många böcker som har den benämningen på omslaget och jag har väl inte direkt reflekterat över det tidigare. Spontant har jag tänkt att en spänningsroman är en lite mer fartfylld deckare/kriminalroman. Alltså, det ska vara action och någon slags kriminell twist, gärna en mordgåta. Jag börjar inse att jag har fel... Frågan väcktes hos mig när jag valde att läsa Uppkomlingen  av Tomas Blom. Jag valde den just för att det stod "Historisk spänningsroman" på omslaget och jag kände mig sugen på en thriller i historisk miljö. Ack så jag misstog mig... Nu är det ju så att jag inte recenserat boken ännu, har inte ens läst ut den än, men jag kan säga så mycket som att den inte alls är vad jag trodde att den skulle vara. Visst den är spännande ibland, men inte "thrillerspännande" om ni fattar hur jag menar... Har googlat ordet "Spänningsroman" för att hitta någon