Långt borta från Nifelheim - Majgull Axelsson - Bokus bokhandel
Efter att en tid följt ett flertal bokbloggar har jag inspirerats att starta en egen. Jag hoppas att med den här bloggen få möjlighet att diskutera de böcker jag läser, har läst och vill läsa med andra boknördar:)
Bloggen är fortfarande under uppbyggnad och jag är inte så rutinerad på det här området, så döm den inte efter sitt utseende riktigt än...
För tillfället läser jag Långt borta från Nifelheim, tänker att jag ska berätta mer om den när jag har läst ut den. Det är på många sätt en gripande bok som tidvis tar ett fast grepp om själen och inte släpper taget. Jag ska dela med mig ett stycke som visar vad jag menar:
Men plötsligt kan jag inte hejda mig, ett minne väller fram.
"I Indien såg jag en liten pojke som stod på samma ställe
och grät i en hel vecka. I ett gathörn. Han hade bara ett
skynke runt magen och han var så mager och grå. Jag åkte förbi
honom fyra gånger om dagen när jag skulle lämna och hämta
Sophie i skolan. Jag undrade varför han grät. Men när jag
äntligen hade bestämt mig för att stanna och göra något, så
var han borta..."
Berit tar en klunk kaffe.
"Kom han aldrig tillbaka?"
"Nej, aldrig."
"Någon kanske tog honom till ett barnhem."
Jag småler. Säkert.
"Snarare var det någon som tog honom till ett stenbrott
eller en fabrik eller en bordell. Och lät honom slita livet
ur sig."
Efter att en tid följt ett flertal bokbloggar har jag inspirerats att starta en egen. Jag hoppas att med den här bloggen få möjlighet att diskutera de böcker jag läser, har läst och vill läsa med andra boknördar:)
Bloggen är fortfarande under uppbyggnad och jag är inte så rutinerad på det här området, så döm den inte efter sitt utseende riktigt än...
För tillfället läser jag Långt borta från Nifelheim, tänker att jag ska berätta mer om den när jag har läst ut den. Det är på många sätt en gripande bok som tidvis tar ett fast grepp om själen och inte släpper taget. Jag ska dela med mig ett stycke som visar vad jag menar:
Men plötsligt kan jag inte hejda mig, ett minne väller fram.
"I Indien såg jag en liten pojke som stod på samma ställe
och grät i en hel vecka. I ett gathörn. Han hade bara ett
skynke runt magen och han var så mager och grå. Jag åkte förbi
honom fyra gånger om dagen när jag skulle lämna och hämta
Sophie i skolan. Jag undrade varför han grät. Men när jag
äntligen hade bestämt mig för att stanna och göra något, så
var han borta..."
Berit tar en klunk kaffe.
"Kom han aldrig tillbaka?"
"Nej, aldrig."
"Någon kanske tog honom till ett barnhem."
Jag småler. Säkert.
"Snarare var det någon som tog honom till ett stenbrott
eller en fabrik eller en bordell. Och lät honom slita livet
ur sig."
Kommentarer