På midsommaraftonsmorgon läste jag ut Majgull Axelssons Långt borta från Nifelheim. En bok som jag absolut rekommenderar er att läsa.
Boken handlar om Cecila, 42 år gammal. Hon är diplomat och har senast arbetat i Filippinerna, nu har hon rest hem och sitter vid sin mammas dödsbädd. Tidigt i boken får man veta att Cecilia har upplevt någonting traumatiskt under sin tid i Filippinerna och Axelsson bygger likt i en spänningsroman upp historien om vad som hänt henne under några dygn, då hon var försvunnen efter att ha färdats genom ett område som drabbas av ett vulkanutbrott.
Denna historia varvas med barndomsminnen, historier från hennes liv som diplomat, tankar kring välfärd och fattigdom, i-land och u-land. Särskilt givande och roliga tycker jag att hennes samtal med sin chaufför Ricky är, till exempel när han surar i två dagar för att han tror att hon driver med honom när hon berättar att björnar i Sverige sover hela vintern. Inte förrän hon sticker till honom en engelskspråkig broschyr om svenskt djurliv tror han henne.
Som jag tidigare nämnt här på bloggen så är boken tidvis mycket gripande i sina skildringar av fattigdom och särskilt av barn i fattigdom. Axelsson skriver avskalat och osentilmentalt och det griper en om hjärtat, man blir arg över livets orättvisor och sin egen oförmåga att göra något åt det. Detta blandar hon på ett skickligt sätt med spänningsdelen i romanen, humor och barndomsminnen. Kort och gott...Läs den!
Kommentarer