Lennie är sjutton år och bor med sin storasyster och sin mormor. Hennes morbror finns också med i bilden, men inte hennes mamma. Hennes mamma försvann när flickorna var små. Det pratas om att hon var en rastlös själ och att det är ett drag som finns i familjen. Lennies mamma var inte den första i släkten som lämnat sin familj, men man pratar inte så mycket om det.
En dag dör Bailey plötsligt och Lennie blir förlamad av sorg och drar sig undan familj och vänner. Hon och Bailey delade rum och ingen annan får komma in där och röra någonting. När mormodern försöker övertala henne att städa undan Baileys saker blir hon tokig och sätter sig i garderoben och luktar på systerns tröjor. Ingen får städa undan Bailey.
Så bestämmer sig hennes mormor för att Lennie skulle må bra av att umgås med Lennies pojkvän och Lennie börjar komma ut ur sin bubbla. Men helt okomplicerat är det inte. För får man lov att ha roligt, vara glad och bli kär när ens syster har dött och man längtar ihjäl sig efter henne?
Det här är en mörk bok och det enda som gör att den påminner om feel-good är alla knasiga karaktärer som lätt skulle kunna befolka någonting skrivet av Marian Keyes. Sorgen är som ett stort mörkt moln som lägger sig tungt över boken, men jag blir inte drabbad av den. Har hört så många som gråtit floder när de läst den här boken, nästan så att jag undrar om det är något fel på mig som mest irriterar mig på Lennie och på hennes familj som vill prata men inte om det som de skulle ha behövt prata om. Jag upplevde också att det blev mycket upprepning och sådant tråkar ut mig.
Kanske var jag i fel fas i livet när jag läste den här. Döden och andra typer av ofrivilliga separationer brukar ju annars sätta igång mina tårkanaler rejält.
Boken ges ut av Gilla böcker och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, Beas bokhylla och C.R.M. Nilsson
Kommentarer