Lite då och då så läser jag Young Adult-böcker. Jag tycker det är svårt att lämna omdömen eftersom jag inte tillhör målgruppen. Det är lättare kring böcker skrivna för 9-12-åringar för då kan jag ta hjälp av min son. Det svåraste med YA-böcker, tycker jag, är att veta om nivån på språket ligger rätt för åldersgruppen. Men nog om detta. Jag gör ett försök att lämna något slags omdöme om Tala är guld av Cammie McGovern.
Handling (förlagets text):
Amy som är född med cerebral pares kan varken gå utan rollator, prata utan en voice box, eller kontrollera sina ansiktsuttryck. Matthew är svårt plågad av tvångssyndrom, med upprepade tankemösnter, neurotiska ritualer och förlamande rädsla. I ett desperat behov av att bryta sin isolering och nå ut till världen är Amy och Matthew mer lika än någon kunnat ana, allra minst de själva.
När Amy övertalar sina föräldrar att anställa en jämnårig elev som assistent under sista året i high school, kastas de två tonåringarna in i varandras liv. Medan de umgås med varandra, börjar en trevande vänskap snart blomma ut till något som ingen av dem kunde ana.
Mina reflektioner:
För det första, så himla roligt med en bok där huvudkaraktärerna har någon form av funktionsvariation. Cammie McGovern lyckas även skildra båda karaktärernas svårigheter utan att göra dem exotiska eller förminska dem. Amy och Matthew är i mångt och mycket som vilka andra tonåringar som helst även om oförmågan att tala eller ett ständigt behov av att tvätta händerna eller knacka på saker gör tonårstiden lite extra besvärlig.
Amys mamma är rätt jobbig och kontrollerande gentemot Amy och till en början så stör jag mig på henne. Om jag hade läst boken när jag var 17 så hade den känslan förmodligen hållit i sig genom hela läsningen men så börjar jag tänka mig in i hennes situation och mitt förhållningssätt till mamman förändras. Det är nog inte lätt att se sin dotter som har så stora fysiska svårigheter växa upp och vilja frigöra sig. Se hennes försök att vara som alla andra och att skaffa kompisar. Så rädd hon måste vara för att Amy ska fara illa, såväl fysiskt som emotionellt!
En sak kunde jag däremot inte släppa under läsningen. Boken är utgiven 2014 ändå så kommunicerar Amy och Matthew med mail. Så gör väl nästan ingen nu, och särskilt inte ungdomar??? Man chattar väl ändå via sociala medier? Nåja, trots att det störde mig så är det bara en detalj. Jag tyckte väldigt mycket om själva berättelsen som handlar om två tonåringar som rör sig mot vuxenlivet och frigör sig från sina föräldrar, om vänskap, svek och tillit och mycket, mycket mer. Det är nog en rätt bra bok att sätta i händerna på en 15-16-åring.
Boken ges ut av Constant Reader och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Feministbiblioteket, Västmanländskans bokblogg och romeoandjuliet
Handling (förlagets text):
Amy som är född med cerebral pares kan varken gå utan rollator, prata utan en voice box, eller kontrollera sina ansiktsuttryck. Matthew är svårt plågad av tvångssyndrom, med upprepade tankemösnter, neurotiska ritualer och förlamande rädsla. I ett desperat behov av att bryta sin isolering och nå ut till världen är Amy och Matthew mer lika än någon kunnat ana, allra minst de själva.
När Amy övertalar sina föräldrar att anställa en jämnårig elev som assistent under sista året i high school, kastas de två tonåringarna in i varandras liv. Medan de umgås med varandra, börjar en trevande vänskap snart blomma ut till något som ingen av dem kunde ana.
Mina reflektioner:
För det första, så himla roligt med en bok där huvudkaraktärerna har någon form av funktionsvariation. Cammie McGovern lyckas även skildra båda karaktärernas svårigheter utan att göra dem exotiska eller förminska dem. Amy och Matthew är i mångt och mycket som vilka andra tonåringar som helst även om oförmågan att tala eller ett ständigt behov av att tvätta händerna eller knacka på saker gör tonårstiden lite extra besvärlig.
Amys mamma är rätt jobbig och kontrollerande gentemot Amy och till en början så stör jag mig på henne. Om jag hade läst boken när jag var 17 så hade den känslan förmodligen hållit i sig genom hela läsningen men så börjar jag tänka mig in i hennes situation och mitt förhållningssätt till mamman förändras. Det är nog inte lätt att se sin dotter som har så stora fysiska svårigheter växa upp och vilja frigöra sig. Se hennes försök att vara som alla andra och att skaffa kompisar. Så rädd hon måste vara för att Amy ska fara illa, såväl fysiskt som emotionellt!
En sak kunde jag däremot inte släppa under läsningen. Boken är utgiven 2014 ändå så kommunicerar Amy och Matthew med mail. Så gör väl nästan ingen nu, och särskilt inte ungdomar??? Man chattar väl ändå via sociala medier? Nåja, trots att det störde mig så är det bara en detalj. Jag tyckte väldigt mycket om själva berättelsen som handlar om två tonåringar som rör sig mot vuxenlivet och frigör sig från sina föräldrar, om vänskap, svek och tillit och mycket, mycket mer. Det är nog en rätt bra bok att sätta i händerna på en 15-16-åring.
Boken ges ut av Constant Reader och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Feministbiblioteket, Västmanländskans bokblogg och romeoandjuliet
Kommentarer