Det var omslaget till den här boken som lockade mig - så himla fint. Var också sugen på att hitta en ny feelgoodserie att grotta ner mig i.
Handling (förlagets text):
38-åriga konstnären Maddie Hollis blir änka samtidigt som hon ärver ett hus i Cornwall efter en kvinna hon inte känner. I alla fall tror Maddie inte det. Hon beslutar sig för att ta vara på arvet och bryter upp från London i förhoppning om att flytten till Cornwall ska ge henne och hennes tonåriga styvdotter Hannah en ny start i livet.
Trevenen, som huset heter, är en otroligt vacker men förfallen byggnad med urgamla anor som är i stort behov av renovering. Problemet är bara att Maddie inte har några pengar, eftersom hon inte kunnat måla under lång tid då hon vårdat sin man i hemmet. Medan Hannah bara gör livet surt för dem båda och drömmer om att få flytta tillbaka till London så fort som möjligt, börjar Maddie intressera sig för Trevenen. Hon hittar foton och ett gammalt släktträd och hon upptäcker generationer av tidigare husägare, kvinnor som hon känner sig besläktad med.
Har husets tidigare ägarinna, Daphne Peventon, någon anknytning till Maddies eget liv?
Mitt omdöme:
Jag lyssnade egentligen bara klart på den här boken eftersom jag hela tiden hyste något slags hopp om att det skulle bli bättre. Inramningen lät så bra men jag fastnade aldrig för berättelsen. Fenwick fick mig inte att fastna för karaktärerna. Jag lyckades inte lära känna dem. Tror det var det största problemet för mig. Det och att det blev för mycket av allt i boken. Författaren har inte kunnat sålla bland sina idéer. Nä, jag kommer inte läsa de andra böckerna i serien.
Kommentarer