Det är få gånger som jag har blivit besviken på en klassiker (men visst det händer) utan hellre att jag förstår varför den har lyckats överleva och behålla sin popularitet. Stolthet och fördom säger mycket om det brittiska samhället och överklassen på 1700-talet. Det är intressant att få en inblick i hur de levde och fascinerande att karaktärerna bitvis känns så moderna, särskilt Jane och Elizabeth. Boken är dessutom väldigt underhållande och trots att jag vet hur allt slutar så är det som att det suddas bort när jag läser och jag uppslukas av tanken på att Mr Darcy och Elizabeth inte ska få varandra. Det säger något om hur Austen lyckas få sina läsare att engagera sig i karaktärernas livsöden.
Jag känner mig som en vän med Jane och Lizzy (Elizabeth), irriterar mig på Lydia och Collins, blir nervös av Mrs Bennet och så vidare. Jag blir också fascinerad över hur överklassen levde (lever?). De allra flesta arbetar inte utan lever på (räntan på) ärvda pengar, möjligen så arbetar de med att förvalta pengarna och se till så att de växer samt med att ta hand om sina ägor och andra tillgångar. Detta leder till att de har extremt mycket fritid. De tar promenader, tupplurar, går på baler, flirtar, spelar kort och framför allt så skvallrar de. Paret Bennet har ju dessutom fullt upp med att se till att alla deras fem döttrar blir gifta. Eftersom deras gods är ett fideikommiss så är det den närmaste manlige släktingen till Mr Bennet som kommer att ärva det, den irriterande William Collins. Så det gäller att gifta bort flickorna rikt så att de kan fortsätta med sina levnadsvanor (och ta hand om Mrs Bennet) när Mr Bennet dör.
Har ni inte läst denna klassiker så finns det ingenting att vänta på. Öppna den och dröm er bort till 1700-talets England en stund.
Många förlag har gett ut boken genom åren. Jag läste en utgåva av Albert Bonniers förlag som kan köpas på Adlibris och Bokus.
Kommentarer