Den här lilla nätta (till utseendet och omfånget) boken köpte jag på fina Bokcaféet Pilgatan i Umeå, staden där jag bor. Jag hade läst en del om den och var nyfiken på den. Det var i alla fall ett par år sedan jag köpte den men i början av sommaren så läste jag den tillslut. Trots att den bara är drygt 200 sidor lång så visade sig vara en mastig historia.
Handling (Förlagets text):
Vegetarianen belönades 2016 med det internationella Man Booker-priset och blev Han Kangs genombrott utanför hemlandet Sydkorea. Det är en lyrisk berättelse i tre akter, som rör sig mellan realism, surrealism och allegori.
Yeong-hye är en tystlåten kvinna i ett traditionellt äktenskap i Sydkorea. Hon har aldrig gjort uppror, men så börjar hon drömma om blod och brutalitet, om kroppar och kött. En dag bestämmer hon sig: hon måste bli vegetarian. Människorna i hennes liv, hennes make, svåger och syster, vägrar acceptera beslutet, och hennes envishet sätter igång en spiral av tvång och våld. Kampen står inte bara kring hennes kropp och vad hon väljer att äta, utan handlar om henne sexuella och intellektuella frihet. Vad händer med den som ständigt måste föra en kamp mot tillvaron? Vilka medel står till buds och när når en människa bristningsgränsen?
Våldet som Yeong-hyes protest släpper lös tar sig in i henne själv, börjar arbeta mot henne. På andra sidan metamorfosen råder inte längre rationaliteten.
Vegetarianen är en andlöst vacker och mörk berättelse om begär och förvandling, makt och motstånd.
Mitt omdöme:
Den här boken är inte lik någon annan som jag har läst. Jag kan inte heller komma på att jag har läst någon annan bok som utspelar sig i Sydkorea. Jag måste erkänna att jag har svårt att förstå vissa delar ur boken utifrån kulturella aspekter. Jag har svårt att veta vad som är normalt utifrån att Yeong-hye lever i ett traditionellt äktenskap och vad som är rent dysfunktionellt. Egentligen behöver jag inte förstå det för att ta till mig berättelsen men det ligger och skaver under läsningen och även nu när jag ska försöka formulera mina tankar kring boken.
Det finns tre berättarröster i boken. Första delen berättas av Yeong-hyes make som inte har någon förståelse eller acceptans för att hon vill sluta äta kött. Han tycker att det är mycket märkligt och ser det som någon slags protest och galenskap. Familjen kallas samman i någon slags intervention som slutar väldigt obehagligt. Någon omtanke om och kärlek för Yeong-hye tycks inte finnas i det här läget.
Den andra delen av boken återges av Yeong-hyes svåger som är konstnär och i hemlighet vill avbilda henne i sin videokonst. Han har sexuella fantasier om henne och fascineras av hennes egenheter. Yeong-hye är väldigt olik sin arbetande och karriärsdrivna syster vilket tycks locka honom. Men han bryr sig inte om henne som person utan intresseras av att få utforska hennes kropp och utöva ett slags ägandeskap.
När jag läser boken så drabbas jag av Yeong-hyes ensamhet. Hon har ingen trots att hon har en familj runtomkring sig. Hennes man arbetar mest hela tiden och ingen tycks bry sig om henne. De vill bara att hon ska bli normal igen och sluta med vad de tycker är konstigheter. Så till den grad att hon utsätts av såväl fysiskt som psykiskt våld.
I den tredje delen, som berättas av systern, har Yeong-hye blivit katatonisk. Äntligen får vi möta någon som oroar sig för henne och känner för henne, men som inte kan hantera det. Yeong-hye vägrar att kompromissa med sin vilja så till den grad att hon slutar kommunicera med omvärlden.
Boken är intressant och lämnade mig med viss avsmak. Inte avsmak för boken utan för människor som inte kan acceptera andras olikheter, som vill förtrycka och utöva makt, som tillfredsställer sig själva på andras bekostnad. Och jag tycker så otroligt synd om Yeong-hye som är så stark och så skör på samma gång.
Kommentarer