Fortsätt till huvudinnehåll

Järnträdet - Holly Black

Järnträdet är den fjärde boken i serien Spiderwick; en bokserie för barn mellan 6 till 9 år gamla. Syskonen Mallory, Jared och Simon fortsätter sina äventyr, men hoppas på att bli lämnade ifred från alla oknytt nu när fälthandboken över vår sagolika omgivning är försvunnen. Det går inte alls som de hoppats. När familjen är och tittar på Mallory som tävlar i fäktning dyker en dubbelgångare till Jared upp. Han är inte alls särskilt trevlig och hittar på en massa dumheter - dumheter som Jared blir beskylld för. I all uppståndelse så försvinner Mallory. Jared och Simon anar oråd och i sin jakt efter sin storasyster så stöter de på såväl läskiga dvärgar som vidundret Mulgarath.

Det här är en riktigt otäck bok som blev väl läskig för min snart sexårige son. Jag fick hoppa över och omformulera vissa stycken. Ändå så är det ju så spännande att han inte helt ville sluta läsa, han var tvungen att få veta hur det gick! För att lugna läget lite tittade vi på bilderna i förhand. Jag läste också i förväg och fick återberätta i stället för att läsa ordagrant.

Jag älskar Spiderwickböckerna men inser att sonen är aningen för lite för den...

Läs också vad jag skrivit om de andra böckerna i serien:
Vättar i väggen
Stenens öga
Lucindas hemlighet

Böckerna ges ut av Rabén Sjögren och kan köpas på Adlibris och Bokus

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kom...

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarn...

Jag for ner till bror - Karin Smirnoff

Jag har läst alla tre böcker av Karin Smirnoff och funderade först på om jag skulle skriva ett inlägg om alla tre men har bestämt mig för att varje bok förtjänar sitt eget inlägg. De kommer att komma i följd här på bloggen och jag börjar med bok nr 1 Jag for ner till bror. Handling (förlagets text): I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har hål som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, janakippo, som stack sin far med en högaffel. Mitt omdöme: Jag ska börja med att berätta att jag har lyssnat på, och inte läst, alla böcker vilket såklart tar bort en del av upplevelsen. Smirnoff skriver speciellt med korthuggna meningar och sammanskrivna namn (janakippo i stället för Jana Kippo) och ord. Jag tycker nog ändå (med förbehåll då att jag inte läst) att inläsaren Lo Kauppi får fram det på ett bra sätt i sin rytm när hon läser. Det enda förbehållet jag egentligen har på inläsningen är...