header

header

tisdag 1 oktober 2013

Mannen som föll i glömska - Mia Ajvide

En dag när Jack kommer hem från jobbet så skriker hans fru Aino till när hon ser honom, under ett par sekunder är det som att hon inte vet vem han är. Det skrämmer dem båda två. När hon sedan under natten vaknar skrikandes och bara stirrar på sin man så fortsätter obehaget att växa i Jack. Det hela bortförklaras med att hon inte var helt vaken. En dag är det osannolika ett faktum. Aino minns inte längre sin man och han mer eller mindre körs ut ur sitt hus. När han sedan upptäcker att inte heller hans kollegor på slottet Myntholm vet vem han är så inser han att problemet inte ligger hos andra. Det ligger hos honom själv - han har blivit bortglömd. Det räcker med att andra vänder sig om en kort sekund så är det som att han försvinner ur deras medvetande. Under sina efterforskningar för att ta reda på vad han råkat ut för stöter han på andra som är som honom. Ett antal "bortglömda" lever i ett kollektiv i Stockholm.

Allra bäst så tyckte jag om början i den här boken. På ett krypande obehagligt sätt beskriver Ajvide hur Jack sakta försvinner ur Ainos medvetande och förvirringen det skapar hos dem båda. En kväll sitter de framför brasan tillsammans och Aino klamrar sig fast vid honom, vill inte sova, vill fortsätta prata. Att sedan vara den som är kvar med alla minnen och upptäcka att man nu befinner sig i en roll som betraktare av sina tidigare nära och lära är ångestladdat. Jack flyr till ett lusthus som ligger i anslutning till slottet han tidigare jobbade som guide på och engagerar sig i forskning för att dels hållas sig vid sina sinnens fulla bruk och dels för att försöka hitta en lösning på den gåta han nu är mitt i.

När han en dag beger sig till sin mamma och upptäcker att inte ens hon vet vem han är så är det nära att allt rämnar. Så upptäcker han att mammans granne vet vem han är. Grannen blir hans livlina, det visar sig att också han bär på hemligheter som i allra högsta grad även berör Jack.

Sedan har vi det sektliknande sällskapet av bortglömda som leds av en alldeles vanlig ihågkommen person som är en av få som minns även "bortglömda". Hon styr och ställer tillsammans med kollektivets styrelse. de har hårda regler och följer man inte dem så riskerar man att bli utesluten - för alltid eller under en tidsbestämd period. Det är den här delen som blir problematisk för mig. Jag tycker det blir för rörigt och att för mycket fokus läggs på kollektivets hierarki, historia och drivkrafter.

Styrkan i boken är definitivt beskrivningen av vad som händer i en männniska när hon tas helt ur sitt sammanhang, tappar fotfästet, försvinner för omvärlden. Hur återskapar man sig själv, sitt liv? Sådana funderingar. Jag gillar också den historiska biten, Jacks forskning av slottet Myntholms mörka förflutna. Hade Ajvide hållt sig mer till det som för mig är kärnan i berättelsen och inte svävat ut för mycket i kollektivets sidospår så hade boken haft större bäring för mig. Nu förlorade boken tyvärr till och från greppet om mig.

Boken ges ut av Albert Bonnier förlag (inbunden) och Månpocket. Den kan köpas på Adlibris och Bokus

5 kommentarer:

Monika sa...

Jag köpte denna i somras, när den blir läst vet jag inte, men den låter bra :)

...med näsan i en bok... sa...

Dens tod i min hylla i två år innan jag läste den...det blir så där när man har en tendens att köpa på sig många böcker!

Fru Eriksson sa...

Har inte läst den ....
Ha en fin dag!

...med näsan i en bok... sa...

Tack det samma Fru Eriksson!

Det mörka tornet sa...

Det här är en favoritbok för mig! Håller med om att det var bokens början som var det bästa. Ångesten det väckte i mig att bli bortglömd så där bara!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...